Death comes to Pemberly

Det ska sägas redan från början att jag fullkomligt älskar allt Jane Austen och samtidigt är lika fullkomligt allergisk mot alla de här sentida uppföljarna som kommit. Jag ska väl fortsätta med ärligheten och medge att jag enbart läst en sådan – Emma Tennants Pemberly – men den gjorde mig måhända orättvist allergisk mot hela företeelsen. Därför är det ganska motsägelsefullt att jag över huvud taget övervägde att läsa P. D. James nya roman om Darcy, Elizabeth och hela persongalleriet från Stolthet och fördom. Att jag dessutom skulle läsa och till en början bli handlöst förälskad kan tyckas på gränsen till absurt.

Alldeles kort om handlingen: En blåsig höstkväll kommer en oväntad gäst till Pemberly, och hon bär med sig en mycket uppskakande nyhet. Någon har blivit skjuten bara några kilometer från Darcys gods. Därpå följer sökandet efter den skadade, en polisutredning, rättegång och avslöjanden som skakar om såväl Darcys som Bingleys.

Det första jag reagerar på är hur väl skrivet det är, hur troget Austens språk det är samtidigt som det känns modernt. James har verkligen läst romanerna och lärt känna Elizabeth och de andra så som jag känner dem för deras agerande är helt i stil med vad jag förväntar mig. Till en början är det alltså frid och fröjd och jag är överraskande positiv till hela grejen, men sen, någonstans i mitten börjar det gå snett. Eller om problemet är att historien bara tuffar på rakt fram utan en enda sväng eller skumpig förvånande vändning. Det blir så himla segt och långtråkigt till slut att jag bara önskar att boken ska ta slut. När den äntligen gör det landar mitt slutomdöme i: välskriven, småtrist och sss(nark)eg.

~Faber & Faber Crime, 2011~

5 Replies on “Death comes to Pemberly

  1. Jag var så himla sugen på den här boken innan den kom, och precis som du säger blir man oerhört imponerad över tonsäkerheten i början. Sen blir det mest segt. Kanske att PD James är FÖR vördnadsfull inför Austen? Sedan är hon ju en bit över nittio, så det vore snudd på omänskligt om det inte skulle resultera i en aningen mindre jämn kvalitet.

    1. Jag tror också att hon är lite för vördnadsfull, hon verkar väldigt förtjust i Austens böcker och då måste det vara himla svårt att skriva sin egen historia med hennes karaktärer. Ett bra försök dock och åldern ursäktar definitivt en hel del.

  2. Hittade ingen tonsäkerhet utan bara outhärdlig tråkighet. För att skriva som Austen måste man teminstingens ha hälften av hennes humor och luftiga språkbehandling. Säga vad man vill om P J James men humor och lättsam luftighet har hon inte. Austen skrives lämpligast av Austen, ingen annan kan som hon…

    1. Håller med om humorn och luftigheten men måste säga att jag kände mig oväntat hemma med karaktärer och miljö i början. Besvikelsen blev sen desto större när det utvecklade sig till snarkfest…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.