Några förebilder

Som en av de sista ut i dagens bloggstafett är jag väldigt glad över att ha fått läsa så mycket intressant och klokt om kvinnor och kvinnodagen. Jag tycker att internationella kvinnodagen är en oerhört viktig dag, inte minst för att samtidigt lyfta fram det som faktiskt blivit bättre och det som fortfarande är långt ifrån bra. Själv tänker jag dagen till ära hylla några av de kvinnor som jag räknar som mina förebilder, det finns naturligtvis många fler än dessa men jag har valt att begränsa mig till några av dem som på något sätt hör till det litterära och/eller fiktiva.

Jane Eyre – Det skadade barnet som bär sin smärta och svärta in i vuxenvärlden för att bli en kvinna som inte kompromissar. I den verkliga världen kan ju kompromisser vara relativt bra för att hantera förhållanden och sånt men som en ytterlighetsperson är Jane Eyre för mig en viktig förebild. Att kräva sin plats, kräva sin röst och sin rättvisa, herregud om man kunde vara lite mer sån…

Maria Sveland – Nej, jag svär mig inte till Bitterfittefeminismen och få böcker har gjort mig så arg som Bitterfittan av den enkla anledningen att jag inte kunde känna igen mig och mitt vardagsliv. Men jag vet ju hur många som identifierar sig, hur många för vilken den boken var viktig, hur mycket den gjort för att stärka många kvinnor. Och jag vet hur kommentarerna till de artiklar där Maria Sveland figurerar brukar formuleras. Hatet. Bara det är ett bevis på hur viktig hon är, hur viktigt det är att hon orkar fortsätta stå upp för det hon tror på. Och hur viktigt det är att alla vi andra också inspireras och vågar stå för det vi tror på (oavsett om det är samma sak som Maria eller jag tror på).

Muminmamman – jag älskar muminmammans tillbakalutade inställning till föräldraskap. Jag är inte så särdeles insatt i Muminlitteraturen men är hon inte en härlig blandning av bullmamma och I don´t give a fuck-mamma. Tror ni att Muminmamman ligger i sängen på kvällen och undrar över om hon var en god mor under dagen. Jag tror att Muminmamman nöjer sig med att vara bra nog, att vara så gott hon kan och det vill jag också göra.

Mia Skäringer – kvinnor får ju inte gärna vara svaga eller fula eller fel eller på något sätt mindre bra än perfekta. Men Mia Skäringer får, för att hon själv säger att hon får. Hon får inte bara prata om kroppsligt och knulla och sånt, hon får också vara svag och resa sig, eller vara svag och ligga kvar en stund… Hon får bära på tillkortakommanden och det känns så himla jäkla bra för vem gör inte det, i smyg.

Buffy – Det går inte att komma ifrån Buffy i en sån här uppräkning. Buffy är flickan/kvinnan som sätter andra främst men ändå lär sig att inte låta sig bli trampad på, hon är vampyrdråparen som lär sig se det mänskliga i monstret och monstret i sig själv, som problematiserar och gör det som måste göras. Min förebild är hon främst i lärandet, växandet som människa, vetskapen om att det aldrig är för sent att bli den man hela tiden varit på väg att bli.

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt OMarias stickning och läsning , Böcker x 3Hanneles Bokparadis , Nina RuthströmSofies Bokblogg , Mind the BookI mitt sinneAndra intryckOrd och inga visorBoktjuvenMimmimariesböckerWhat you readin? PantalaimoneMatildas LäshörnaPeter Andersson*malins bokblogg*A room of my ownMadeleines bokhörnathecuriouscaseofthebooks,  Erica – en dröm i rosa,   Tvärtemot…och dagarna gårFix Me Up TinaO  , Calle BrunellBokodyssé Med näsan i en bokalice brömsBeroende av böcker,  Den var braOlika sidorDantes BibliotekLyrans NoblesserLivet mellan två evigheter,  Den läsande kaninenBreakfast BookclubLottens bokblogg Kill your darlingsSandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  …and then there was BeatrixLingonhjärtaGunillas BloggStänk och flikarFiktiviteterBokmilaskogenSaris bloggBöcker emellan

 

5 tankar på “Några förebilder”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.