Sorgebarn

Bloggen har blivit något av ett sorgebarn – när jag har något att skriva så har jag inte tid och när jag har tid så vill jag inte plocka fram något åbäke till dator… Jag planerar skyltningar  biblioteket och älskar att knåpa ihop de där aktuella utställningarna om författare som fyller år och pris som delas ut men att blogga om samma saker orkar jag aldrig med. Ibland snuddar jag till och med vid tanken att lägga fiktiviteter bakom mig och gå vidare, bort från bokbloggandet. Men då knyter det sig i magen så otäckt så det är inte en aktuell lösning på det som nog ändå måste kallas ett problem. För tillfället får lösningen vara lathet, sporadiskt bloggande och en förhoppning om att jag ska komma på det ultimata sättet att blogga i heltidsarbetandets tidevarv. Det lossnar säkert, till dess får ni hålla till godo med kortare tillrop och en och annan bokrecension…

18 tankar på “Sorgebarn”

    • Jag vill ju absolut inte orsaka mina läsare obehag så jag kämpar vidare 😉 Skämt å sido så handlar det mycket om att sänka ambitionsnivån vad gäller antalet inlägg osv, men jag jobbar på det… Tack!

      Svara
  1. Instämmer med Bokomaten, vore tråkigt om du lade ner! En paus eller sporadiskt bloggande kan vi absolut acceptera men nedläggning tycker vi inte om 🙂

    Svara
    • Tack! Skönt att det sporadiska är acceptabelt, kör på det ett tag till så kommer jag kanske igen i gammal god form om ett tag.

      Svara
  2. Jag vet precis hur du känner. Nu när jag har tagit en ”paus” känns allt lite lättare. Inte så mycket press på att läsa, recensera och prestera. Det blir en mer kärleksfull relation till bloggen helt enkelt =) Hoppas absolut inte att du slutar så klart!

    Svara
    • Paus kan vara jätteskönt och framförallt tror jag det är befriande att bestämma något. Själv har jag bestämt att jag vill recensera de böcker jag läser sen får det bli som det blir med resten…

      Svara
  3. Jag har precis hittat hit :). Vardag och heltidsarbete kan sluka inspiration och kraft, men jag hoppas att du orkar lite till. Gör dock det som du mår bra av.
    /Fanny

    Svara
    • Tack, och jättekul att du hittat hit! Det är jättesvårt att hitta balansen men eftersom jag tycker så himla mycket om bloggen och alla mina fina läsare så kör jag på, om än i lugnare tempo…

      Svara
    • Att det ska vara kul är ju själva essensen i bloggandet och jag kan ärligt säga att det blir himla lustfyllt och roligt när jag som nu blir påmind om hur många fina och stöttande läsare jag har.

      Svara
  4. Jag håller med kommentarerna ovan helt och hållet. Hoppas att du inte försvinner helt, det skulle bli en himla tom bokbloggosfär utan dig!
    Men inspirationen att blogga går ju lite upp och ner för oss alla. Att sänka ambitionsnivån eller slå av lite på takten tror jag är ett bra sätt för att orka med.

    Svara
    • Tack snälla! Den sänkta ambitionsnivån är nog en bra strategi, och en vanesak tror jag, jag är ju vän att ha ”all tid i världen” till bloggandet och nu är det inte så längre vilket nog tar en stund att anpassa sig till.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.