Jag sitter på ett hotellrum i Stockholm efter en intensiv och spännande konferensdag. Trött. Men jag måste bara titta förbi här och få berätta hur rörd och glad jag är över alla fina kommentarer och tweets jag fick på gårdagens inlägg. Min mening med inlägget var snarare att informera om läget än att tigga beröm men det ska sägas att jag med era snälla ord i ryggen plötsligt känner mig oerhört motiverad att inte sluta blogga.
Tack för stöd och fina ord, de värmer på riktigt.
ÅH så fint!! Fast jag hann inte riktigt med att heja på och peppa så det kommer här istället. Jag förstår precis hur du känner för själv är jag mest bara trött när jag är hemma och orkar inget mer än att bara läsa eller sova. Fast det där släpper säkert och när det släpper som finns vi ju självklart här och väntar på dig 🙂
(Pepp pepp pepp pepp :D)
Skönt att höra att ni har tålamod med mig 🙂 Det är som du säger inte mycket som hinna med nu utöver sömn och sporadisk läsning, men jag tror också att det blir bättre. Tack för pepp!
Jag hann inte heller heja på och peppa, så här kommer ännu mer i efterhand. 🙂 Och ta bara emot allt, du är värd varje ord.
Vi är nog många som känner och har det liknande och förstår. Just nu blir det inte alls så mycket läst som jag skulle vilja, det enda jag gör är att fota de böcker som ramlar ner i brevlådan och sedan lägger ut det på bloggen. Nåja, nästan i varje fall. Och det lilla jag hinner läsa mellan jobb och sängen hittar jag inte riktigt orden för att beskriva.
Det där med att inte riktigt hitta orden känner jag igen, energin går åt till själva läsningen mest. Å andra sidan känns det extra viktigt att skriva ner tankar om läsningen eftersom glömrisken är överhängande… Och tack för uppmuntran och stöd!