Det finns inte så mycket att säga om den här boken egentligen men jag ska försöka. Den är kort och det är en himla tur för annars skulle man drunkna i alla orden och känslostormarna. Och ändå vill i alla fall jag ha mer – veta mer, känna mer, fortsätta finnas med dem och se hur det går, hur det slutar…
Författaren är jaget och konstnären är P. Orden är tätt skrivna och vittnar om en växande och allt överskuggande passion och åtrå. Författaren är besatt. Drömmar, mailväxling, telefonsamtal och möten blandas samman till en flod av haglande ord som tränger sig på och kräver uppmärksamhet. Och det är alldeles överväldigande och bra, en sida till hade jag inte orkat men en sida mindre hade varit alldeles för litet.
Den ser, som ofta böckerna från Elisabeth Grate, oansenlig ut på ytan men döljer därunder en vulkan av känslor och en riktigt stark läsupplevelse. Läs den, låt dig svepas bort en stund…
~ Elisabeth Grate Bokförlag, 2010~
Jag absolut älskar Boraoui just för den underbara intensiteten och floden av ord. Liknar inget annat.
Nej, det känns unikt. Och jag ska helt klart läsa mer av henne.
Och jag älskar Grates omslag! De är så vackra att jag vill läsa allt. Smart att ha en liknande stil, de känns igen.
Det gör de verkligen och dessutom är de ofta ganska nedtonade vilket ökar känslan av att man får en liten oväntad present när man läser, funkar varje gång på mig 😉