Minnet…

Ett problem som snabbt uppstår när man knåpar ihop en sån där lista som jag ämnar göra är att det rätt snabbt uppenbarar sig att man (ok då, jag) har minne som en guldfisk. Och att det inte är så förträffligt i sammanhanget. Den välsignade bloggen är naturligtvis till hjälp men den har jag ju inte haft i evinnerliga tider och för tiden pre fiktiviteter har jag inga läslistor. Stora delar av dygnet använder jag just nu således till att stirra i bokhyllor och försöka minnas om jag läst något av det jag ser. Förvisso ett intressant tidsfördriv men också lite fånigt. Problemet är inte brist på böcker i listan men rädslan för att missa något omistligt på bekostnad av något mindre bra har smugit sig på. Och så var det ju det där med mitt maniska jag också, ska det göras en lista så ska den ju vara perfekt 🙂

hur är det med er – är ni sådana där (på gränsen till irriterande men ack så avundsvärda) typer som antecknat läsning sen ni lärde er tyda bokstäver eller kan ni helt enkelt lita på ert minne? Eller är ni som jag, dvs helt förlorad?

15 tankar på “Minnet…”

  1. Sedan 1991 har jag listor på vad jag har läst när. Före 1991 har jag en och annan lista utan årtal, bara författare och titel.

    Sedan 2008 har jag ett litet bokprogram där jag lägger in alla information om alla böcker som finns i hyllan.

    Jag är oerhört glad över att jag har de där listorna, det är ju lite kuriosa 🙂

    Svara
  2. Kan säga att jag är fruktansvärt glömsk. Men mer åt det hållet att jag går fram till bokhyllan, upptäcker den boken jag var ute efter, memorerar namnet, går tillbaka till datorn för att skriva ner det och då har jag glömt vad författaren hette….
    Måste i princip alltid ha en liten lapp med mig när jag antecknar lite, sen går tillbaka till datorn. Annars är det hopplöst…

    Svara
  3. Jag har listor sedan mitten av 2009 ungefär. Innan dess är det kört och jag får lita till mitt näst intill obefintliga minne tyvärr.

    Svara
  4. Jag har minne som en guldfisk! Har i perioder skrivit läsedagbok och då kommer jag ihåg och återupplivar gamla favoriter som jag hade glömt bort att jag läst. Andra böcker i läsedagboken har jag ingen aning vad de handlade om, antar att de inte var de bästa..

    Svara
  5. Jag har haft läsedagbok(/öcker) sedan 2007, och det är något av de bästa besluten jag tagit. Dels är det intressant att se vilka slags böcker man glömt, (tydligen läste jag Möss och människor i åttan och tyckte att den var roande bortsett från slutet), sedan minns jag även vart jag befann mig när jag läste boken och hur jag fick tag på den. Vissa saker jag gjorde under sommaren för fyra år sedan hade helt gått förbi mitt minne. Nu minns jag ”den här låg jag i hängmattan och läste sommaren innan flytten”, ”den här läste jag under det lägret”, och ”det skolåret började jag läsa engelska på fritiden”. Det är ovärderligt!

    Mycket fin blogg förresten, tror inte jag har kommenterat tidigare!

    Svara
    • Tack snälla, vad glad jag blir!

      Det är fantastiskt vilka minnen det väcker att titta på de där listorna, som en dagbok inte bara över läsning.

      Svara
  6. Jag började skriva ner allt jag läser år 2000 (jag var 16 år då) så jag har ganska bra koll på vad jag har läst. Men jag måste ha mina listor, annars blir jag tokig 🙂

    Svara
    • Lyllos dig! Jag är själv listberoende och kan inte för mitt liv begripa varför jag inte började föra bok tidigare…

      Svara
  7. Jag har en lista som jag påbörjat i höstas, som jag dessutom ibland glömmer att skriva i. Jag tror att den kommer att vara rolig att ha men då måste jag ju komma ihåg att faktiskt skriva upp saker i den. Bloggen har jag ju haft längre så där finns det ju en del, kanske borde spara inläggen någonstans? Är det någon som gör det och i sådana fall hur och var?

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.