För evigt

Ibland är det svårare än vanligt att få ändan ur vagnen. Den här boken har väntat på recension sen i början av april, och då är den inte ens dålig… Jag blir faktiskt tvärtom riktigt glad av det här. Första delen om Grace, Sam och varulvarna –Frost -gillade jag jättemycket, del två Feber kändes som en trist upprepning av samma tema som fick mig att vilja ge upp serien helt och hållet. Men så blev jag ändå tvungen att se hur det skulle gå och allt det där som brukar driva folk (mig) att läsa ut en serie och det är jag som sagt riktigt glad för. För det är bra igen. Inte lika varm och engagerande som Frost men mycket, mycket bättre än tvåan. Förvisso stör jag mig fortfarande på alla dessa berättarröster men samtidigt är det de som ger berättelsen sin intensitet och också bidrar till djupet som ibland finns där. Lite har jag också tröttnat på Grace och Sam och då är det också bra att det finns andra att bry sig om.

Så för alla er som gillade Frost men som tappade intresset i och med Feber, ge För evigt en chans och inkassera läsglädje som belöning för envishet.

-B. Wahlströms, 2012 / recensionsexemplar-