Castillon och Castillon

Ni vet den där gamla uttalade ramsan om att jag inte gillar noveller… Jag har tuggat och återanvänt den när jag bländats av Båten och när jag fascinerats av Munro. Jag har sagt att egentligen så gillar jag inte sånt här men det finns gyllene undantag. Men nu ska jag sluta med tjafset. Jag gillar visst noveller, om de är välskrivna. Formen är inte min favorit men skrivna av mästarna är de bättre än det mesta. Till mästarna räknar jag bland andra nämnda Le och Munro men också Stephen King och Joyce Carol Oates. Efter två lästa samlingar är jag också redo att foga Claire Castillon till listan.

Först läste jag Bubblor och Castillons korta texter fångade mig efter bara något ord och höll mig trollbunden ända till punkt. Vissa av dem får mig att vilja gråta i timtals efteråt, andra rinner av mig direkt. Ytterligare andra blir kvar bland tänkematerialet. Jag tror att jag gör ett misstag som läser alldeles för fort, en novell i taget vore nog det bästa, en per kväll kanske. Men vilken normal bokslukare klarar av det? Inte den här i alla fall. Vissa av novellerna, som den med flickan som tror att hon ska få en katt, tvingar mig att lägga bort boken en bra stund eftersom jag inte orkar med mer. Men annars plöjer jag bara på. Och en viss mättnad infinner sig, en viss förmåga att avslöja det som nog borde ha förvånat. Till viss del tröttnar jag också på sexuella anspelningar efter ett tag. Men med allt det sagt så måste jag ändå konstatera att Claire Castillon skriver hejdundrande bra.

Min andra bok av Castillon var samlingen Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska som jag läst och trollbundits av. Samtidigt som jag konstaterar att den är mer ojämn och att jag ibland tappar koncentrationen eller hör mig själv nästansucka över upprepningar så gillar jag verkligen Castillons sätt att skriva. De korta novellerna, de krumbuktiga krokarna och det där vassa och osmickrande sättet hon ser bortom murar och det låtsade. Claire Castillon är en av de mest spännande författare jag upptäckt på länge. Och jag har redan lånat hem hennes övriga alster från biblioteket och ser särskilt fram emot att läsa hennes roman Därunder ett helvete. Är det någon som läst den och kan säga något om hur den är?

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.