Sommarläsningsplaner (Sommarläsning 3)

Thecuriouscaseofthebooks är en riktigt bra bokblogg där recensioner trängs med minnen och tips om böcker man aldrig skulle hitta fram till eller komma ihåg om det inte vore för påminnelsen. Det känns alltid som hemma att komma dit och som att samtala med en gammal vän som vet vem man är. För att det alltid är ett nöje att läsa Claras inlägg där så är det nu mitt minst lika stora nöje att presentera hennes inlägg här på bloggen under signaturen Sommarläsning:

Sommaren närmar sig och så också sommarläsningen. Detta skrämmer mig litet. De senaste två sommarloven (oavsett om jag blir 55, har tre heltidsjobb och inte ens en enda dag ledigt kommer juni-juli-augusti alltid benämnas som sommarlov för mig) har jag varit allt för kär för mitt eget bästa. Sommaren 2010 var det visserligen relativt smärtfritt att vara kär, det var inte lika stort då och inte lika olyckligt, men nog var det tillräckligt upptagande av energin för att någon skulle kunna gå åt till att läsa. Och 2011, sommaren mina vänner brukar kalla den av ångest och dekadens. Det riktigt olyckliga hjärtats sommar. Lonely heart club band och allt det där. Och jag försökte ändå läsa, och lyckades egentligen bara den vecka jag var instängd i en stuga i Norrland, för att låtsas att krossade hjärtan inte kunde existera. Tre, fyra böcker. Men jag minns knappt handlingen av någon av dem. Sommarläsningen har, låt oss säga försakats de senaste åren.

Men, det fanns en tid innan de där marginella somrarna, sommaren 2010 f.f. (före förälskelse som nog i ärlighetens namn inträdde först i mitten av sommaren) låg jag varje morgon i Societets Parken på en filt, en termos kaffe bredvid mig, och läste Reif Larsens Valda verk av T.S. Spivet. Och det gjorde egentligen inte så mycket att det inte var det bästa jag någonsin läst. Trädkronorna gungade ovan mig och havet kluckade bredvid mig. Det var nära till närmsta glasskiosk och nästan dagligen kom någon annan förbi av en slump och satt på filten. Och jag behövde inte sluta läsa, det förväntas att man skall ligga på en filt i en park med en bok uppslagen, och det förväntas att de som inte läser har något eget att roa sig med. Och ord behöver bara bytas då och då.

Sommaren 2009 hade jag istället Michael Endes Den oändliga historien som parkläsning, allting var lika ljuvligt som tidigare beskrivits, och denna gång var boken dessutom riktigt, riktigt bra. En av de absolut bästa böckerna jag har läst. Och trädkronorna gungade även då. Så som de skulle.

Nu är det 2012. Parken ligger fortfarande bara ett stenkast bort även fastän jag har flyttat. Men nu bor jag i hus, med både uteplats som har kvällssol och en innergård, med gräsmatta och morgonsol. Så hur mycket parken kommer behöva besökas vet jag inte. Antagligen bara när sällskapssjukan blir allt för stor.

Nej denna sommar tänker jag sitta på min lummiga uteplats, i min mycket kitchiga bikini i svart med palmer på, dricka svart, hett kaffe, vara fruktansvärt lyckligt oförälskad och bara läsa. Det skall inte kunna bli som 2010 eller 2009 då jag utan svårigheter kan nämna en bok per sommar som jag läste. När denna sommar är över skall jag ha läst en uppsjö av fantastiska böcker och få hybris varje gång någon frågar mig vilken som var sommarens bästa bok. Till slut kommer jag att svara, ”Jag kan inte välja, jag läste alldeles för många bra böcker den sommaren, 2012.”

Det låter som en alldeles fantastisk sommarplan tycker jag, hakar nog på den och hoppas på det bästa (känner också igen det där med att sommarlovsläsningen sällan blir riktigt sådär som man tänkt sig).

Bild från: freedigitalphotos.net