Det är en lågmäld men spännande resa man får följa med på i Avståndet mellan. Det åks tåg, det tänks, planeras, levs skilda liv och försvinns in i mörker. Allt det fragmentariska gör det hela lite anonymt men det känns också som en av fördelarna med hela kollektivromansprojektet. Att få se glimtar av så många olika skeenden att man får känslan av att i alla fall greppa en bit av det där förvirrande som är livet.
Varje kapitel är skrivet av en ny författare vilket inte är något som märks språkmässigt. Stämningarna växlar med personerna men jag störs aldrig och tänker inte särskilt mycket på det.
Avståndet mellan är en trivsam och oroande kollektivroman som med fördel kan läsas lite långsamt.
~ x-publishing, 2012/ recensionsexemplar~
Håller på med den nu 🙂
Bra beskrivet med oroande, och jag håller med om att den ska läsas långsamt. Det är mycket tankar som manas fram i tåglunket! Jag gillade denna mycket. http://joakimdesign.com/kreativituren/avstandet-mellan/