Den magiska läsplatsen (Sommarläsning 5)

För Lingonhjärta blir det vinterbloggande om sommarläsning eftersom hon bor i Argentina. Där läser hon böcker som jag vill läsa och gillar sånt som jag gillar, en bokbloggstvillingsjäl helt enkelt vilket som vi ju alla vet är något av det bästa man kan ha. Det är med stor glädje jag nu presenterar Lingonhjärtas inlägg i sommarläsningsserien:

Jag är ett landsbygdsbarn! Jag är född och uppvuxen på landet med skogen på ena sidan och åkrar på den andra och har varit en boknörd sedan barnsben. Böcker och naturen har alltid varit en stor del av mitt liv och därför har alltid platsen som jag läst på alltid varit av stor vikt. Som liten letade jag varje dag efter den bästa platsen att läsa på. Det kunde vara under täcket i sängen på mitt rum, under mammas och pappas säng, på en sten mitt i skogen eller högt uppe bland trädgrenarna i körsbärsträdet. Den bästa platsen var dock på en filt i skuggan av det där speciella trädet på sommaren med fågelkvitter och getingsurr. Det där trädet som jag alltid klättrade i och där pappa ibland kunde hänga upp mig insnurrad i en filt efter mycket tjat från min sida.  Kanske låter konstigt men där jag hängde förnöjd och dinglade bland grenarna med en bok. Den svenska sommaren har alltid en speciell plats i mitt hjärta även om jag alltid varit förtjust i alla årstider. Som liten kunde jag längta ett helt år efter sommaren och min plats under trädet där jag kunde få förflytta mig till alla de mest magiska litterära platser i världen, där jag kunde få dricka saft och slumra till i sommarvärmen. 

Fortfarande när jag kommer hem till mitt barndomshem på sommaren intar jag samma plats under trädet med en bok och när jag inte är där letar jag fortfarande efter den perfekta läsplatsen med den perfekta läsron med fågelkvitter och getingsurr. Problemet är bara att det inte finns någon annan läsplats i världen som kan jämföra sig med denna. För det spelar ingen roll hur många CD skivor med fågelkvitter som jag har köpt in, det låter eller känns inte alls som det gör under trädet i barndomshemmet. För där har jag läst och sniffat på nyklippt gräs, i sällskap av både nyfikna råbockar och älgar, hundar och katter och en och annan grävling, fått fågelbajs i håret, gräsfläckar på kläderna och känt vinden i håret samtidigt som jag befunnit mig i Nangijalas förtrollande land. Den där perfekta sommarkänslan av läsro vet jag numera att jag inte kan få någon annanstans än just under det där trädet i mitt barndomshem men ska jag vara riktigt ärlig så gör det inte så mycket. För känslan av hur jag känner mig när jag är där och hur jag kände mig där som barn bär jag alltid med mig. Jag behöver ingen råbock som betar bredvid mig ovetandes av mitt sällskap på grund av att jag ligger helt stilla och läser. Bara minnet av av det ger mig en liten del av den läsro som jag behöver då jag söker den. Sen om jag ska vara riktigt ärlig så var det också faktiskt jätteläskigt att upptäcka en råbock betandes en halvmeter från mig så den upplevelsen räcker faktiskt med att återuppleva i minnet och inte i verkligheten.

Det här inlägget får mig, med eller utan råbock, att längta till landsbygd, barndom och att sitta under mamma och pappas äppelträd och läsa tonvis med böcker!