Oj!
Det här är boken jag aldrig kan komma ihåg vad den heter, den engelska titeln, The Likeness, biter sig kvar mer än vad ”Okänt offer” gör och dessutom säger den mer om handlingen. Det är också boken jag haft på läslistan i flera år utan att orka ta mig an. Och det är slutligen boken som jag är väldigt glad att jag väntat att läsa för den passade väldigt bra som sällskap på balkongen denna opålitliga sommar.
Jag läste French första bok Till skogs för ett år sen och jag gillade den utan att vara förstummad av älsk. Jag tror att jag tyckte att den var snårig i språket emellanåt vilket troligen hade med översättningen att göra (Okänt offer känns bra översatt men jag tänker ändå läsa om den på engelska tillsammans med första boken eftersom jag är övertygad om att originalspråket här ger en ytterligare dimension till berättelsen). Jag vet att jag gillade samspelet mellan Cassie och Rob och nu (Spoilervarning) saknar jag Rob nästan lika mycket som Cassie gör. Inte så att han fattas i historien men jag saknar honom som person, hade gärna haft honom där, vilket är ett oerhört gott betyg till French. En karaktär som lever sitt eget liv är en väl framskriven karaktär. Mitt enda problem med Okänt offer är att det refereras väldigt friskt till den där utredningen som Till skogs handlar om och jag minns knappt någonting av vad som egentligen hände i den boken (minns stämningen, spänningen och känslan). Jag tycker annars väldigt mycket om hur Cassie långsamt avslöjar bitar av vad som hände för läsaren men jag blev tillslut tvungen att läsa om slutet på Till skogs för att inte bli galen på mitt dåliga minne.
Handlingen i Okänt offer öppnar för jämförelser med Den hemliga historien och annat brittiskt akademiskt i romanform. Och det är bra, DHH-vibbar är alltid bra. Historien är kanske inte logisk eller vattentät hela tiden men jag gillar verkligen Cassies instabilitet och hur hennes längtan efter gemenskap skildras. Och jag kan säga så mycket som att jag inte alls är nöjd med hur hon väljer att göra alldeles på slutet, när allt är över.
Okänt offer är en andlöst spännande bok, en sån där att längta till och sluka. Jag ger mig nog snart på fortsättningen Brottsplats: Faithful Place där en favorit ur den här boken, Frank Mackey, spelar huvudrollen och hoppas på ännu en bra bok om vad det förflutna gör med oss. Ni som läst redan – är den lika bra?
~Albert Bonniers förlag, 2009~
Den här har stått i min bokhylla ett tag också. Tänkte först inte fortsätta läsa serien, efter att ha läst den första, Till skogs, men när ”alla andra” verkade älska Okänt offer, så gav jag upp och skaffade den. Får se om jag kanske läser den på min balkong nästa sommar då 🙂
Gillar helt klart Okänt offer mer än Till skogs (som jag tyckte var lite ojämn och rörig).
Jag tyckte om Faithful place. Mer en familjehistoria än en deckare, men det är å andra sidan Frenchs styrka.
Det låter ju bra, att hon fortsätter skriva deckare som inte främst är deckare.
och jag är en av dem som kanske gillade Okänt offer minst: DHHvibbar i all ära men det blev lite mycket tyckte jag. däremot tyckte jag att faithful place med sina familjehemligheter var skitbra! alla är ju bladvändare, såklart. men nu läser jag den purfärska och tycker hittills att French har tappat sina karaktärer en smula. men hey, är bara på sid 100 ungefär.
ÄLSKADE sönder The likeness, och borde verkligen läsa Den hemliga historien.
Men Faithful place var tyvärr inte lika bra, alls. Helt annan stämning.
Attans men jag kände det när jag började i Faithful Place och slutade efter 30 sidor just för att den kändes så annorlunda. Ska dock ge den en ny chans när jag glömt hur uppslukande Okänt offer var. Hoppas att den ska vara iaf ok trots att känslan är en annan.