Att bli en läsare (Sommarläsning 12)

Bokhora är en klassiker i bokbloggssammanhang, alla svenska bokbloggars urmoder kan man säga. Och det är inte för inte bloggen har prisats vid ett flertal tillfällen. Av de bloggande bokhororna så är Johanna K min favorit, mest för att vi ofta tycker lika och jag vet att om Johanna tipsar så gillar jag men också för att hon alltid skriver välformulerat och vasst. Det är med stor glädje jag nu presenterar Johannas inlägg i sommarläsningsserien.

Det är juni och jag sitter vid min mormors köksbord och vi pratar om vad jag ska göra när jag nu har sommarlov igen efter två somrars lovuppehåll. ”Sen ska jag förstås läsa massor”, säger jag eftersom sommaren är min absoluta läsårstid och läsning inomhus, utomhus, på klippor och tåg är extremt förknippat med sommar för mig. ”Jag har aldrig varit en läsare”, säger mormor. Jag är inte förvånad. Jag har aldrig sett mormor med en bok. Hon har bott och arbetat på sin och morfars bondgård i stort sett hela sitt liv och jag kan inte minnas att jag sett henne ens sitta ner, tills alldeles nyss, för nu har hon väldigt svårt att gå och sitter nästan jämt. ”Jag önskar att jag hade läst mer”, fortsätter hon. Hon berättar att min moster har tagit med sig böcker till henne, men hon har inte läst dem. Sedan berättar hon om studiecirklar som hon och morfar deltog i när de fortfarande var aktiva bönder. Jag hade ingen aning om dem. Hon berättar om att morfar inte tyckte om att läsa och när de läste högt för varandra i cirkeln, skickade han vidare boken till henne så fick hon läsa hans avsnitt. Det finns så många saker om min mormor och morfar som jag inte vet. Precis som det finns saker om mig som de inte vet. Vi har förstås aldrig diskuterat läsupplevelser, mormor och jag, men jag tror att det hade varit fint. Jag tror att vi hade lärt känna varandra lite bättre så.

När jag var liten var min mamma och pappa inte heller läsare. Mamma som växte upp på bondgården, jag vet inte riktigt vad hon läste på sommarloven. Pappa läste Fem-böckerna, det vet jag eftersom han har visat dem för mig och jag minns tydligt hans handstil där han på insidan av pärmen skrivit sitt namn och årtalet, men farmor och farfar är sedan länge sedan borta. Jag kan inte fråga dem vad de läste. Mammas och pappas bokhyllor ändrades inte under hela min uppväxt. Jag kunde titlarna utantill, jag mindes hur bokryggarna såg ut fastän jag blundade, i så många år hade de varit oförändrade. På senare år har både mamma och pappa läst massor. Nu förändras ryggarna i bokhyllorna ständigt. Nu är mamma och pappa läsare.

En av anledningarna till att jag berättar för min mormor att jag ska ägna sommarlovet till läsning, som om det vore den mest naturliga saken i världen, tror jag är för att mamma och pappa gjorde både mig och min storasyster till läsare. Jag brukar skriva om att det är viktigt att vara en läsförebild för sina barn och visa att man tycker att det är viktigt att läsa genom att läsa själv. Nu blev jag en läsare ändå. Jag tror att det beror på alla högläsningsstunder som jag och min syster hade med mina föräldrar. Jag minns inte om de läste för oss varje kväll, hur rutinerna var, men jag minns att de läste mycket. I varje tummat fotoalbum som jag tittar i, finns ett fotografi där jag och min syster läser eller där någon läser för oss. Jag vet också att mamma var medlem i mängder av bokklubbar och att vi hade massor av barnböcker hemma. Varje skolavslutning åt vi marängsviss i bersån och vi fick en sommarlovspresent som ofta bestod av identiska tröjor, varsitt kassettband, kanske en ny pyjamas och alltid en eller flera böcker. Böckerna var utlästa långt innan den första sommarlovsveckan var till ända.

Jag är en läsare. Läsning är en given aktivitet för mig, även om jag läser mindre i perioder. Om jag får ett barn kommer det att vara självklart för mig att ge det en eller flera sommarlovsböcker på skolavslutningen. Jag tycker att det är en fin tradition och nog saknar jag marängsvissorgierna i bersån. I årets sommarlovspaket rekommenderar jag Eva Lindström, Amanda Hellberg eller Åsa Lind beroende på sommarlovsfirarens ålder.

Jag tror också mycket på att vara en läsförebild, istället för dåligt samvete borde föräldrahjärtat fyllas av glädjen i att få vara en god förebild när man stjäl lite lästid. Jag tycker också det är så himla fint att föräldrarna som inte är läsare blir det med tiden, det är liksom aldrig försent att lägga sig till med en god vana. Hoppas mormor också kan hitta några böcker som kan locka in i läsmagin som hon verkar ha saknat… Tack för att jag fick publicera detta fina, viktiga och personliga inlägg!

6 tankar på “Att bli en läsare (Sommarläsning 12)”

  1. Mina barn fick semesterläsning, det är bra med böcker i present! Varje gång jag läser ska jag tänka att jag är en bra förebild för mina barn. Mamma var min, medan pappa bara läste (och fortfarande läser) tidningar. Däremot blev min morfar läsare när han blev pensionär, så det är aldrig försent.

    Svara
    • Det är så intressant det där med läsförebilder, för mig är det lika – mamma läser en del böcker medan pappa bara läser tidningar. Och så har jag också några pensionärsläsare i släkten, framförallt min farmor som numera plöjer böcker dagligen.

      Svara
  2. väldigt fint skrivet om Läshunger! (Astrid Lindgren)
    och generationer, familjemönster och sommarlov. tack.

    fick min läshunger av mamma och mostrarna, särskilt på somrarna i mormors hus i Björkvik, Sörmland, men mamma brukar nu säga ”tänk, jag slutade nästan läsa efter 40”. Livskrisframkallande för mig. iiiihhh

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.