29 mars 2024

Vinterträdet

Jag hade ingen aning om att jag hade en latent intressegen som bara längtade efter att få lära känna Greta Garbo. Ingen aning alls faktiskt…

Ellen Mattson är en sån där författare som jag länge velat läsa eftersom hon är så prisbelönad och uppmärksammad. Men, i ärlighetens namn, var jag väl lite orolig för att hon skulle vara lite pretentiös och jobbig och att det kanske inte skulle vara något för mig. Och sen det där med att senaste boken ska handla om Greta Garbo, hm i ärlighetens namn inte så lockande. Men jag bestämde mig för att prova ändå, det finns ju värre saker än att inte älska en bok liksom. Så jag önskade mig ett recensionsexemplar och tog det med ut på balkongen när en läslucka uppstod. Och där blev vi kvar. Jag läste halva boken den där första kvällen och när jag sen tvingades göra uppehåll för semesterrresa blev jag nästan aggressiv. Så himla bra, så fångande, så fascinerande, så nära utan att göra intrång, så inte alls pretto utan varm och sorglig.

Vinterträdet handlar egentligen mest om Vendela som får arbete som sekreterare hos Greta Garbo när denna står på toppen av sin karriär. Vendela lever och andas Garbos värld och är, precis som den stora filmstjärnan oerhört ensam i världen. De passar ypperligt för varandra samtidigt som det nog varit bättre för dem att inte mötas. Genom Vendelas återgivning får läsaren lära känna en bit av Hollywood anno 1920-tal. Där finns de dekadenta, de olyckliga, de fattiga och de som kämpar för att bli rika. Där finns förtvivlan, brist på kärlek och alla dessa beräknande kontakter som knyts och försvinner. Mest av allt är det här en väldigt sorglig bok, djupt tragisk om en, eller flera, människa som drar sig undan livet och verkligheten. En rädsla som överglänser allt, ett liv som inte orkar levas.

~Albert Bonniers förlag, 2012 / Recensionsexemplar~

Fiktiviteter

Fiktiviteter föddes sommaren 2009 och är sedan dess en blogg om böcker och läsning. Främst. Ibland är det också en blogg om tv-serier eller annat populärkulturellt. Jag som skriver här heter Helena. Jag är uppvuxen i och bor numera igen i Värmland (denna litterära pärla till landskap). Jag ägnar tiden åt att vara förälder och bibliotekarie. På fritiden tycker jag om att läsa (förstås!), skriva och promenera i skogen. Läser gör jag förstås en hel del. Jag har en särskild plats i mitt läshjärta för kortromaner och poesi. Det jag läser får gärna vara mörkt, vackert och skitigt. Det måste gripa tag och det bör göra i alla fall aningens ont. Med det sagt så händer det förstås också att jag läser mer lättsmälta och glada böcker, ibland behöver jag mitt fluff!

Visa alla inlägg av Fiktiviteter →

3 tankar på “Vinterträdet

  1. har läst mattsons ”snö” och kan varmt rekommendera den. hur bra som helst. känns som om du skulel gilla:-). historisk, verklig, gripande.

Lämna ett svar till elisabeth Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.