Wibbly Wobbly Timey Wimey stuff ( Doctor Who, säsong 3)

Här var det upp och ner och inte så fantastiskt blandat med så oerhört fantastiskt att jag tappar andan.

(Spoilervarning såklart!) Tredje säsongen var helt klart en besvikelse efter de två föregående. Martha Jones tycker jag förvisso om men mest på ett “synd om”-sätt. Hon fyller aldrig tomrummet efter Rose och det är väl egentligen hela grejen med henne. Hon vet det själv, Doktorn vet det och tittaren känner det allt för väl. Jag vill ju att det ska gå bra för henne men mest av allt vill jag krama henne och förklara att hon är värd så mycket bättre långt innan hon begriper det själv. Hela första halvan av säsongen var sådär, det glittrade ibland men allt för sällan. Det kändes stundtals lite trist att jag hade en hel hög säsonger osedda i hyllan om det skulle vara såhär… Men så kom de sex sista avsnitten och var bättre än någonsin och allt, allt, är förlåtet.

Blink, den kanske mest klassiska av Doctor Who-avsnitten ligger där i slutet helt inbäddad i förträfflighet, och jag blir inte besviken på de gråtande änglarna… Bara den episoden hade uppvägt en seg säsong. Jag gillar också episoderna som föregår Blink, avsnitten när Doktorn är en rätt så självisk människa och Martha får bära hela lasset. Avslutningstrippelepisoderna med The Master är också fantastiskt bra. Man måste ju älska The Master, totalt sinnessjuk men inte utan förklaring. Och Doktorns tårar, den totala ensamheten kan nog vara något av det sorgligaste jag sett, sen Rose…

Och Jack är tillbaka. Mer som Torchwood-Jack än som slime-Jack från första Whosäsongen tack och lov. Och det där avslöjandet i slutet, om vem han verkligen är… Skrattar lite fortfarande faktiskt.

Och nu in i fjärde säsongen med höga förväntningar på Donna Noble och på att Tennant ska få sin sista säsong att glittra ännu mer.

4 Replies on “Wibbly Wobbly Timey Wimey stuff ( Doctor Who, säsong 3)

  1. Jag kollar ju på säsong fyra nu. Har ett par avsnitt kvar, och dessutom börjar jag vilja köpa säsong fem i “Doctor Who” serien då det egentligen var då Matt Smith ju kom in som doktorn, men nu får jag allt hålla mig och vänta lite. Jag vet ju faktiskt att min pojkvän har säsong fem i sin ägo och får förlita mig på det. Borde se lite på den också innan jag producerar mitt inlägg till Who-helgen.

    1. Jag ligger våldsamt efter med whorecenserandet, såg faktiskt färdigt säsong fyra häromdagen och är nu inne på specialavsnitten mellan s 4&5, snart framme vid Matt Smith alltså…

  2. Oj, vad det går framåt i ditt Who-tittande, men det var likadant här, efter tre månader hade jag sett alla säsongerna 😀

    Avsnittet när David Tennant lämnar är så hjärtskärande :o)

    1. Ja, det går undan och jag ligger dessutom lite efter med skrivandet så är just nu inne på de där specialavsnitten mellan säsong fyra och fem så det närmar sig slutet för Tennants doktor och jag förstår att det kommer bli en smula förfärligt…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.