Det känns som en lättnad att ha kommit ut som Sittenfeldoskuld. Dags för nästa (i bokbloggvärlden) fasansfulla erkännande. Ok, här kommer det, *trumvirvel*: Jag har aldrig sett ett helt avsnitt av Babel… Jag har sett bitar i efterhand, typ när John Ajvide Lindqvist var med och en gång till (var Cirkeln-Mats och Cirkeln-Sara med månne?), och så såg jag litegrann av det där nobelavsnittet om Tranströmer. Thats it. Och det beror inte på att jag inte tyckte att det verkade bra eller att jag skulle vara ointresserad av litteratur (…), troligen har det med sändningstiden att göra, jag är ju lite kvällstrött. Men då borde ju den nya söndagstiden vara perfekt för mig, och ändå lockas jag inte. Helt obegripligt varför! Kan det vara så att jag egentligen tycker att det är ointressant att höra andra prata om litteratur (men jag älskar ju att läsa bokbloggar som ägnar sig åt det hela tiden!)? Kan det vara så att jag inte vill veta hur författare tänker när de skriver sina böcker? Kan det vara så att jag ogillar att höra författare prata om de böcker jag inte läst än? Jag vet faktiskt inte, upplys mig gärna om ni lyckas analysera mig och min Babelfobi. Om det hjälper i analysarbetet så kan jag säga att jag inte älskar Vi läser heller, brukar bläddra igenom den på fem minuter på jobbet och den enda gången den verkligen fångade mig var när jag stod och grät bakom lånedisken över den fantastiska artikeln om/med Sara och Mats (igen) i våras…
Är jag tvångsutesluten ur #boblmaf* nu? Eller finns det hopp även för mig? Finns det fler som jag där ute?
* twitterspråk för Bokbloggsmaffian
Jag har heller aldrig sett ett helt avsnitt av Babel. Jessika Gedin skrämmer mig, kan inte sätta fingret på vad det är men jag är rädd för henne.
Jag gillar Jessika Gedin jättemycket i annat, men på ett sätt förstår jag hur du menar, hon verkar lite sträng…
Tror nog boblmaf kan förlåta så länge du läser tillräckligt många böcker om året. Men visst kan det vara så att du vill behålla mystiken kring läsningen lite?!
Jag ska erkänna något ännu värre. Jag tittade väldigt sällan förr, då Daniel Sjölin var sådär som programledare. Gillar bättre med Jessika Gedin.
Skönt att höra! Det kan nog vara som du säger att jag gillar att ha kvar lite mystik kring läsningen. Sjölin har jag inget begrepp om eftersom jag inte sett men Jessika Gedin gillar jag ju, hon är faktiskt det som fått mig att fundera på att se öht.
Jag måste också lätta mitt hjärta. Jag tittar inte heller på Babel. Jag försöker. Laddar inför. Spelar in. Sätter på och zappar vidare alt läser. Nu är vi två.
Precis så har jag också gjort, skönt att vi är fler!
Jag kan komma fram och erkänna att jag heller aldrig har sett ett helt avsnitt! Du är inte ensam!
Skönt, tack 🙂
Jag tittar inte heller men det är av den enkla anledningen att jag aldrig tittar på TV. Ibland tänker jag att jag nog borde titta lite men jag kan inte förmå mig själv att lägga 30 min eller hur långt ett avsnitt nu är på det. Emellanåt ser jag på film med mina barn och någon gång per år tittar jag själv. Jag har sagt det någon annanstans men i år består mitt samlade tittande utav Norwegian Wood, Shutter Island och The Walking Dead säsong 1. Om jag får välja så läser eller surfar jag hellre. Dessutom får vi ju veta vad som hänt i Babel ändå tack vare alla andra! Vi läser gillar jag men jag är nästan lika dålig på tidningar som TV. Jag bläddrar igenom dem en gång och tänker att jag ska läsa mer noga SEN. Men det där SEN inträffar alltför sällan.
Ser också väldigt lite på tv, blir mest dvdboxar med tvserier…
Man kan ju inte hinna med allt eller hur, då skulle man ju inte ha något annat liv än att anpassa sig till att ”vara inne” och se, läsa, lyssna till de saker som alla andra gör… Bättre att känna att man inspireras än att känna ett tvång att se/höra/ hänga med på det alla andra pratar/skriver om
Absolut!
Du är inte alls ensam i det här! Åtminstone har inte heller jag sett något helt avsnitt av Babel. Jag såg enstaka snuttar när Daniel Sjölin var programledare, men inte en endaste minut av förra säsongen. Det var för sent på kvällen och jag kunde aldrig komma ihåg när det sändes. Däremot såg jag faktiskt delar av första avsnittet förra söndagen, men tyckte inte att det var så väldigt givande.
Jag tycker inte att böcker gör sig särskilt bra i tv, det blir både rätt snuttifierat och en slags personfixering kring författarna. Det är ju böckerna som är intressanta, sällan författarna i sig. Det är som intervjuer med skådespelare, de tycker jag brukar vara otroligt trista och sällan tillföra något extra till filmupplevelsen.
Håller med, det är böckerna som är intressanta och inte författarna för det mesta, där ligger nog hela min förklaring också egentligen
Jag tittar inte heller på Babel, har aldrig gjort. Och jag har läst exakt ett nummer av Vi läser någonsin. Tyckte att tidningen kändes som en ganska oinspirerad blogg, fast mer opersonlig.
Håller helt med när det gäller Vi läser, den känns lite oinspirerad och opersonlig.
Här är ännu en som inte sett ett helt avsnitt! Skönt att inte vara ensam. Tänkte att nu då nya säsongen börjar (förra söndagen) att jag skulle spela in avsnitten och titta på dem i efterskott. Förra veckans avsnitt tittade jag på igår, men kom inte till slutet…
Skönt att vi är ett gäng med liknande erfarenheter!
Haha, jag har nästan helt slutat se på TV. Ska till något väldigt, väldigt spännande/hänförande för att jag inte ska tvärsomna. Och oftast somnar jag även under dessa program, dock kanske efter hela 15 minuter eller så. Är inte heller så förtjust i att höra författare prata om sina böcker, kanske för att de ofta skriver bättre än de pratar samt för att det känns om en del av mystiken försvinner när de säger hur de har tänkt. Ibland har de ju inte alls tänkt som jag när de har skrivit och då blir ju min tolkning ”fel”. Och vem gillar att ha fel? 😉
Jag somnar också och har svårt att koncentrera mig på tv (inga problem med böcker och dvdserier dock), håller kanske på att bli gammal 😉
Jag kollar heller aldrig på Babel, tittar nästan aldrig på TV faktiskt.
Samma här!
Jag har varit periodare när det gäller Babel. Vissa säsonger har jag inte sett ett enda avsnitt, andra några stycken, men jag har nog aldrig sett alla avsnitt under en säsong. I ärlighetens namn har jag gillat Daniel Sjölin mer än själva bokpratet. Ibland kan det bli lite pretto när kulturmänniskor pratar litteratur och det gillar jag inte. Jessika Gedin – såg första avsnittet med henne förra vecka och det gav mersmak. Tittar ikväll igen eftersom det handlar om deckare.
Vi läser – gratisläser på bibblan, men känner inget större behov av att prenumerera eftersom jag tycker den är bra ibland och ibland blir det bara att jag bläddrar igenom.
Ska absolut ge Babel en chans när det någon gång dyker upp ett tema som intresserar mig särskilt, typ… Jag vet inte men något borde ju locka mig…
Jag måste hålla med Bokdivisionen, jag skulle säkert titta på Babel om jag hade vanan inne att titta på tv, men jag tittar inte på tv alls om det inte är tittning där jag själv kan planera tid och pauser. Så alltså blir det bara tvserier på dvdboxar och en massa film.
Däremot tycker jag om ”Vi läser” och vanliga ”Vi”.
Jag har vid flera tillfällen spelat in Babel för att se det när det passar men sen har det liksom aldrig blivit av att titta…
Jag har heller aldrig sett Babel.. Har aldrig satt fingret på varför, men den kan nog vara som Linda säger här ovan, att en vill behålla mystiken. Läser sällan författarintervjuer överhuvudtaget!
Samma här, och jag tror också på Linda – mystiken är rätt trevlig och jag gillar att ha boken för mig själv, vill inte alls dela med författaren och hens intentioner
inte heller (/ens) jag är hängiven litteraturprogramtittare. som du säger, föredrar själva läsningen : )
Vi är ganska många trots allt, förvånansvärt många faktiskt, som känner så.
Sent omsider…
Ibland tittar jag på Babel, men sedan programledarbytet är det sjukt dåligt.
Tycker inte heller om ViLäser, med undantag för någon artikel här och där.
Båda lider enligt mig av samma problem. De handlar inte om böcker, utan om författare. Till skillnad från bloggar, som fokuserar på boken, handlingen och läsupplevelsen.
Dessutom blir babel allt med Gedins personliga fikaprat, där författaren nästan sätter i halsen på alla tvångsmatade åsikter.
Jag tror du har helt rätt (eller naturligtvis har du det men jag tror du har helt rätt om varför jag har svårt för Babel och vi läser men gillar bokbloggar) om att fokus ligger på författaren före boken och det är så himla tråkigt. Det är klart att författare är intressanta människor men pratar vi om böcker så pratar vi om böcker och då struntar jag rätt mycket i författaren… Vilket naturligtvis inte hindrar att jag lyssnat på några författare på bokmässan och funnit det intressant, men man måste ju få vara lite komplex också 😉