Det där med sjukläsning

Visst är det väl fler än jag som tänker sådär emellanåt, när det kanske blir lite för mycket, att “visst vore det väl trevligt med en liten lagom sjukdomsperiod på några dagar, så att man fick läsa lite och vara lite synd om och botas med glass”. Sen så kommer det någon liten lömsk dagissmitta och infekterar en så att man inte orkar släpa sig till jobbet. Och Eureka! lästid, eller…? Nähäpp, “sitta i soffan och stirra och inte orka annat än blinka”-tid, “väcka sig själv med hosta mitt i livsnödvändig sova mitt på dagen lur”-tid och, tack och lov “se extramaterial på dvd”-tid.

Har varit sjuk i två dagar nu och inte läst en rad. Däremot har jag sett extramaterialet till tre Whosäsonger, tre Torchwoodsäsonger (det till Children of earth rörde mig till tårar… Fatta hur sjuk och skör jag varit) och Hungerspelen (herregud vilket extramaterial, hur mycket som helst, fick gå och lägga mig och vila efter hälften). Så nu är jag rätt trött på det kan man säga och febern har lagt sig så idag blir det jobbet igen. Fortfarande utan att ha läst en rad…

6 tankar på “Det där med sjukläsning”

  1. Åh vad jag känner igen mig! Man längtar efter en liten lätt sjukdom för att kunna vila och ta det lugnt, men när man sedan blir sjuk är det enbart jobbigt. Det man längtar efter egentligen är nog lite egentid utan en massa måsten. Tänk att vara ledig, läsa en riktigt bra bok och äta choklad! Mm, det vore något det. Kan man önska sig det av jultomten kanske!

    Svara
  2. Precis så där är det ju. När man är så sjuk att man måste vara hemma från jobbet så är man för sjuk för att läsa också. Det enda man orkar är att titta på TV/DVD. Jag plöjde hela senaste säsongen av Greys anatomy när jag var sjuk för för ett par veckor sedan, men bokläsning? Nej, not so much.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.