Spoilervarning! Det känns så väldigt avlägset måste jag erkänna, det där Torchwoodtittandet. Men, när jag tänker över det så inser jag att karaktärerna finns väldigt nära även om jag glömt mycket av handlingen. Tosh och Owen var så himla fina och jag älskade hur deras personligheter avslöjades lite i taget. Gwen, alltid klarsynta Gwen som förankrade Jack när det behövdes som bäst. Rhys som är så fantastiskt mänsklig att man bara vill krama honom, hela tiden. Ianto, älskade Ianto.. Och Jack. Jack som jag älskade reservationslöst när jag såg Torchwood men ville kräkas lite på när jag mötte i Doctor Who… De finns där trots allt i bakgrunden hela tiden även om jag glömmer bort att titta efter dem ibland.
Torchwood kan ibland avfärdas som en parad av plastiga utomjordingsmonster, om man vill vara elak, och om man inte vill se djupt nog. Men det är så mycket mer, det finns ett djup där också och den där självdistansen som man annars nästan bara hittar i Whedonmaterial. Där finns ett mörker som bara tätnar och tätnar. Och så finns där Children of Earth. Det är helt galet vad den serien betyder mycket för mig, jag tänker fortfarande väldigt ofta på den ett år efter tittningen. Inte dagligen men ofta. Och när jag såg extramaterialet till dvdn häromdagen började jag gråta… Jag får liksom inte nog av att brottas med alla moraliska spörsmål – gjorde han rätt när han…? Kunde hon ha agerat på ett annat sätt? Var han verkligen tvungen att dö? Och så kan jag inte släppa den där tanken på om en verkligen ska offras för att rädda många…
Doktorn och Jack bär många likheter, de har båda levt så länge att de förlorat förmågan till riktigt nära relationer, alla levande människor måste förr eller senare dö ifrån dem. Jack har Gwen och Ianto, Doktorn har Rose, Donna och några till som betyder något men de kan aldrig släppas ända in. Sånt gör något med människor, tidsherrar och folk som fått evigt liv. Och det är väl däri tjusningen, sorgen och det tilltagande mörkret ligger.
Jag är himlans glad att jag valde att se Torchwood före Doctor Who precis som jag är väldigt glad att jag kommer kunna se om serien i ljuset av Doctor Who och allt det nya jag vet. Frågan är om jag någonsin uppammar mod (eller vad det nu är som behövs) för att se klart den där fjärde säsongen som inte kändes så bra…
Det verkar vara en hel del som sett Torchwood före Doctor Who. För mig var det tvärtom, vilket gjorde att Captain Jack blev en figur som mer växte långsamt. Första gången man träffar honom i Doctor Who är han inte så sympatisk och det dröjer ju innan man lär känna honom närmare. Men jag tyckte verkligen att det var underbart när han fick en egen serie!
Jag tycker att Jack förhållande till doktorn är intressant, för det är ju alltid så att han släpper allt och kommer när han får en chans — medan doktorn inte vill ha honom med sig mer än under högst begränsade perioder. Det finns något som de inte har klarat ut mellan sig där…
Precis så upplever jag det också, det finns något mellan de där två som är lite komplicerat och sårigt, något de inte vill eller kan reda ut. De har ju lite liknande erfarenheter av evigt liv men är väldigt olika som personer… Vore intressant att någon gång få veta mer om deras relation.
Jag såg Doctor Who innan jag såg Torchwood, det räddade mig lite när Doctor Who-avsnitten tog slut i väntan på en ny säsong! Då var jag glad för att jag fick lära känna charmiga Captain Jack bättre 🙂
Jag kan definitivt se fördelen med det upplägget, begriper inte riktigt hur det ska gå är jag sett ikapp de avsnitt som finns…
Jag brukar säga att första och andra säsongen är lite av ett test för att sedan blir man belönad av den tredje säsongen. Sen straffad av fjärde för att tredje var så bra.
Så känns det definitivt, mycket väl formulerat 🙂
Första gången jag såg Torchwood var av slump, jag zappade mellan kanaler och på BBC-någonting var det i början av avsnittet Countrycide. Jag hade aldrig hört talas om serien, hade ingen aning om vad det handlade om, men personligheterna och handlingen hade mig fångad på några få minuter. Sedan pratade jag med en kollega som gav mig säsonger att låna och sen var bollen i rullning. (Det var för övrigt samma kollega som medelst tjat senare ”tvingade” mig att börja se Doctor Who.)
Jag tänker inte heller på dem dagligen, men åtminstone någon gång i veckan. Och jag blir lite extra lycklig när jag inser att jag glömt handlingen, för det betyder att det åter är dags att se om allt. 🙂
Mycket trevlig kollega 😉 Upptäckte också härom dagen att jag glömt mycket av handlingen vilket betyder att jag har en reservplan när Whobrist uppstår längre fram 🙂