I min familj brukar vi ofta göra absolut ingenting när vi är lediga. Barnen har sina handbollsträningar och det leks med kompisar men någon särskilt påhittig mamma har tyvärr inte mina barn begåvats med. Tur då att det finns människor som kan hålla koll på läget och dra med mig på sånt där kulturellt som jag inte hade en aning om att vi skulle älska att uppleva. I helgen var jag och den något mer uppfinningsrika Lyran med våra barn på Värmlandsoperan och såg Tre små grisar. Operan alltså, för första gången i såväl mitt som största fiktivitetens liv. Och det var riktigt maffigt trots att vi inte satt i själva operasalongen. Det var full orkester, massor av musik, lagom mycket spänning och närhet mellan barn och skådespel. T sa direkt efteråt att hon gärna skulle se igen, genast, vilket måste vara det bästa betyget. Och jag blev överraskande sugen att gå på opera själv faktiskt.
Inspirerad av denna okarakteristiska utsvävning tog jag igår med barnen på bio. Det är inte fullt så ovanligt som opera i fiktiva familjens helgrutiner men ändå, mer aktivitet liksom… vi såg Modig och det var helt klart ett misstag. En riktigt bra film var det förstås och jag kan ju bara älska den modiga huvudpersonen och hennes relation till mamman (vilket är huvudspåret i sagan). Slutet var dock så sjukt läskigt att lilla ville gå hem och stora började gråta. Det är sånt man bör kolla upp som förälder innan man beger sig till biografen antar jag. Nästa gång blir det något garanterat stillsamt och oläskigt i biosalongen… Förslag på sånt?