Hur går det med den där tre på tre-utmaningen undrar ni. Sisådär nödgas jag svara. Jag har förvisso lånat hem Shikasta av Lessing och konstaterat att den pryds av världshistoriens tristaste omslag. I alla fall om vi pratar skönlitteratur. Och det gör vi ju, tro det eller ej… Behold:
Märkligt nog, med tanke på hur lockande den ter sig, har jag inte börjat läsa den än utan började istället med Neil Gaimans Amerikanska gudar. Och den är ju bra, hur skulle den inte kunna vara det? Men den är också lite trög, lite motståndig och inte alls det där sockervaddigt lättlästa jag kräver för stunden. Så jag läser om Cathing fire istället (obs inte alls sockervaddigt men i alla fall lättläst, vet inte riktigt vad det där sockervaddiga skulle vara men jag känner hela tiden när jag läser att jag vill läsa ”något annat”)… Konstateras kan alltså att jag ligger lite efter i utmaningen, ingen av de tre utlästa i september. Men jag känner mig ganska trygg om att jag ska få upp speeden och läsa ikapp under oktober. Hemska, förfärliga bok av Doris Lessing, here I come, om en stund…
Den där Lessingboken hittade jag på Swecon, ska bli spännande att höra dina funderingar.
Jag har bara hunnit titta lite i den och den känns väldigt spännande även om den inte ser sån ut 😉
Uaah! Skymtar mitt öga också möjligen biblioteksband?
(Inget ont om biblioteksband, det är jättepraktiskt, framförallt på barnavdelningen, men det är inte estetiskt och särskilt inte i kombination med en redan halvdan framsida).
O ja, tyvärr kan man väl säga. Jag gillar biblioteksband ur ett praktiskt perspektiv (som utlånande bibliotekarie och som lånare som inte behöver oroa sig för att ha sönder) men estetiskt sett är de ju rena katastrofen…