Flickan och skulden

Förra hösten läste jag Margaret Atwood och blev långvarigt feministiskt urförbannad. Den vreden höll i sig ungefär tills den där Svelanddiskussionen drog igång i DN i början av våren och sen har den väl inte lagt sig men i alla fall svalnat lite, man orkar inte gå omkring och vara heligt feministiskt förbannad hela dagarna – det finns ju barnnäsor att snyta och män som ska skötas om och hem som ska städas också (obs, djup ironi framtvingad av ny dos helig feministisk vrede). Den här hösten verkar det vara Katarina Wennstams tur att reta upp mig. Eller, det är ju vare sig Atwood eller Wennstam jag blir arg på. Det är samhället, det fiktiva och det tyvärr verkliga.

Flickan och skulden gjorde mig så sjukt arg redan från början att jag nästan inte orkade läsa ut den. Det är ju inte som att jag inte vet att samhället ser ut så här, att tjejer anklagas för det de utsätts för, att de anses få skylla sig själva och att det viktigaste som hände den där kvällen var att de valde kläder. Det är att Wennstam är så bra på att förmedla allt det där på ett personligt och ursinnigt balanserat sätt. Jag gillar att hon står på tjejernas sida hela vägen och på det sättet också står på killarnas (vad är det för samhälle som predikar så taktfast att det är tjejens fel om hon blir våldtagen så till den milda grad att unga killar tror på det!?!). Jag vet förstås också att det finns en massa folk som tycker att det är fånigt och att tjejer minsann får skylla sig själva om de har kort kjol/är berusade/pratar med en man/går utanför dörren osv men det skiter jag i för tack och lov tycker jag inte det själv. Tjejer ska aldrig behöva skylla sig själva och killar ska inte gå omkring i en värld där de lär sig att allt sånt där är tjejernas ansvar. Vore det inte lite trevligt med lite respekt, också för dem med snippa, för människor i gemen liksom?

Som vanligt vet jag inte riktigt vad jag ska skriva när jag blir såhär arg, min kraft kommer inte fram förrän jag lugnat ner mig lite och passerat den heliga ilskan. Men läs Flickan och skulden allihop, bli förbannade åt ena eller andra hållet så tar vi det därifrån.

Så vad mer kan man göra då? Lära sina barn bra saker kanske… Min viktigaste uppgift är troligen att tillsammans med min man (för det här kan inte göras ensam om det ska funka), uppfostra mina barn till att respektera varandra, sig själva och andra oavsett snopp, snippa, ursprung, ålder, eller vilken annan olikhet som de kommer att möta. Jag hoppas att jag ska kunna hjälpa dem att fortsätta vara älskande och öppna människor som tillsammans med sina kompisar kan göra den här världen jäkligt mycket bättre. För i dagsläget är vi inte skapelsens krona direkt…

~Månpocket, 2012/recensionsexemplar~

15 svar på ”Flickan och skulden”

  1. Ja, det går inte att läsa Flickan och Skulden utan att bli förbannad. Och ledsen. För att samhället fortfarande ser ut ungefär sådär, trots att det är ett par år sedan den kom ut. Du vet väl att det finns en uppföljare? Ingen riktig våldtäktsman.

    Svara
    • Det går liksom inte att värja sig. Blir argsint bara jag tänker på den vilket är väldigt bra. Mer upprörande och omskakande läsning åt folket!

      Svara
  2. Det är en otroligt viktig bok som alla måste läsa. Fruktansvärd. En riktig våldtäktsman är också bra och om möjligt ännu viktigare att problematisera i tider då det okända skrämmer många.

    Svara
    • Ska definitivt läsa den också, i sinom tid. Det är så himla viktigt att problematisera i dessa tider av förenkling. Alla borde verkligen läsa, och diskutera!

      Svara
  3. Vad glad jag blir att du läst den här. Och att den kommit i nyutgåva! Det är en så viktig bok att det är svårt att förmedla exakt hur viktig och varför folk måste läsa den. Jag har försökt få så många vänner och bekanta att läsa den, men i 9 fall av 10 säger de att de inte vill eller orkar utsätta sig för vad den kan innehålla och låter bli. Och visst förstår jag det men jag skulle likväl säga läs den, ändå.
    Hoppas uppföljaren En riktig våldtäckts man också kommer i nytryck. Angelägen och läsvärd den också.

    Svara
    • Det är klart att det är jobbig läsning men det är ju det mesta som är viktigt och bra. Det är väldigt bra att den kommer i pocket och finns tillgänglig på nytt, hoppas att andra boken också kommer ut på nytt.

      Svara
  4. Usch ja, jag tuggade fradga första gången jag läste ”Flickan och skulden”. Tidigare i höstas läste jag också ”En riktig våldtäktsman” av samma författare och ja, jag har nog precis just nu hämtat mig från raseriet som den boken fick mig att känna.

    Hur fasen kan saker och ting bli sådär fel? Och hur får man dem rätt igen? :/

    Svara
    • Precis! Hur sjutton får man det rätt igen när hela samhället är fel? Jag blir så oerhört arg, det tar ett tag innan det blir någon sorts kraft av ilskan. Men till slut så… Hoppas jag.

      Svara
  5. Ja usch vad arg jag var när jag läste den här boken! Tipsade alla i min närhet att läsa den och kunde inte sluta fundera på den på många, många veckor. En väldigt viktig bok!

    Svara
  6. Jag kan ”känna” din förbannelse. Detta är en bok jag mer än gärna läsa och bli lika förbannad som du.
    Jag har läst några feministiskt riktade böcker och jag inser att jag bara blir mer och mer förbannad ju mer jag läser dem.

    Svara
  7. Jag läste den äldre utgåvan för några år sedan och jag förstår verkligen vad du menar med att man blir förbannad! Det går nästan inte att uttrycka i ord exakt hur förbannad jag var när jag läste den. Men det är en fantastiskt viktig bok, och fler borde läsa den.

    Svara

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.