Dead Scared

December 2010, ensam hemma en dimmig, mörk och mulen söndag. Kan välja vilken läsning som helst, väljer The Woman in black… Oktober 2012, ensam hemma flera veckor, höstmörkret sänker sig. Kan välja vilken läsning som helst. Väljer Dead scared av S J Bolton… Vad säger man? Självbevarelsedrift: noll poäng.

Tack och lov skrämmer inte Dead scared riktigt lika mycket som Nu ser du mig gjorde. Men missförstå mig nu för allt i världen rätt här. Nu ser du mig skrämde mig så till den milda grad att jag knappt vågade vara ensam på övervåningen även när jag visste att resten av familjen befann sig i huset. Jag tordes nästan inte gå på toaletten på natten och en och annan mardröm kan nog också härledas till den läsningen. Dead scared drabbar mig inte riktigt lika starkt och det är jag rätt tacksam för faktiskt. Å andra sidan handlar den om precis sådant man inte bör läsa om när man är ensam och lite skör – sånt som kan hända när man är just ensam hemma och ljuden man hör som kanske faktiskt är något annat än naturliga knakningar i huset… Ja, ni fattar. Inte så smart val av läsning kanske men helt och hållet uppslukande, stundtals riktigt bra och med ett riktigt, riktigt intensivt och andhållaraktigt slut.

Jag gillar Lacey redan från början, jag gillar Joesbury, och jag gillar deras samspel. Upplägget och intrigen är också intressant om än lite väl fantasifull emellanåt. Jag har svårt att se drivkraften hos vissa individer och lite sånt. Dead scared är inte lika bra som Nu ser du mig men det är fortfarande bra och beroendeframkallande, jag hoppas att Bolton sätter sig ner och skriver en bok till om Lacey. Och så inser jag att jag trots allt måste läsa Ond skörd (som kändes så jobbig när jag försökte) och att jag egentligen borde ha läst den innan eftersom jag då fått lära känna några viktiga karaktärer redan innan de träffade Lacey.

Det är fler som läst Dead scared på slutet, kolla vad Dark places och Bokomaten tycker!

6 Replies on “Dead Scared

    1. Nu är ju jag rätt mörkrädd av mig, böcker brukar sällan skrämma upp mig men är jag ensam blir de flesta böcker hur läskiga som helst, men de är väldigt bra och obehagliga (vilket i det här fallet alltså är positivt) så jag tycker absolut att du ska prova.

  1. Jag är tyvärr alldeles för lättskrämd för sådana böcker. Har läst några Bo Balderson, och där går nog gränsen för mig. Är ändå glad att det finns riktigt bra deckare, eftersom det är en så populär genere.

    1. Jag läser inte heller så mycket deckare men det är väldigt kul att det finns riktigt bra sådana också, alltid kul att hitta en ny favoritförfattare!

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.