Maken är bortrest och har helt regelenligt utfärdat Dr Who-förbud. Vad gör jag med mina kvällar? Förutom att natta barn i en och en halv timme alltså… Läser jag romaner och förkovrar mig? Nej, det klarar jag av under den där en och en halv timmen. Ser jag på kulturella tv-program som Kobra och Babel? Nej tyvärr. Jag ser en amerikansk polisserie med något krystad kärleksintrig. Tre avsnitt per kväll… Och serien håller inte riktigt för det kan vi väl säga.
Serien är Castle och anledningen till att jag ser den stavas Joss Whedon. Trots att han inte har något med serien att göra… Huvudkaraktären spelas nämligen av Nathan Fillion, Caleb i Buffy och Mal Reynolds i Firefly/Serenity ni vet, och hur skulle jag kunna motstå det? Är nu inne på tredje säsongen. Och det är helt ok faktiskt, trevlig underhållning med lagom mysrysliga och ibland obehagliga mordgåtor. Och som sagt en lite krystad kärleksintrig a la Bones (har jag fått för mig men eftersom jag aldrig gillat Angel så har jag inte sett den. Tänk förresten om det blivit som det nästan blev att Fillion fått rollen som Angel istället då hade jag kanske sett Bones istället nu. Eller så hade jag fortfarande inte gillat Angel vilket fått till följd att sluppit se polisserie med krystad kärleksintrig över huvud taget och kunnat ägna mig åt läsning och sånt nu. Mind-boggling i nördvärlden…). Men kvaliteten är alltså inte riktigt så hög att man mår bra av tre avsnitt per kväll, formatering ni vet… Det kan man å andra sidan kanske inte begära av andra än Whedon himself (och Russel T. Davies då).
Vilka knäppa saker har ni gjort av ren och möjligen missriktad Whedon (eller annan)-kärlek? Finns det något mer jag kan snöa in på?
haha, jag känner så väl igen mig! för mig är det mina absoluta favvoskådisar som fått mig att se allt möjligt olidligt skräp… saif ali khan till exempel, en helt fenomenal och sorgligt underskattad indisk skådis som dessvärre gjorde en hel del skitfilmer under 80- och 90-talet… (bevisföremål a: https://www.youtube.com/watch?v=UmYEIjtBSjs bevisföremål b: https://www.youtube.com/watch?v=DMjjZPmJIiE) jag har genomlidit många timmar hockeyfrilla pga honom, men vad gör man inte 😉
jag brukar också kolla på både bones och castle. de är rätt underhållande, men mest bara tidsfördriv för mig – inget jag engagerar mig i. ang kärlekshistorierna så måste jag säga att jag tycker castle lyckats väldigt mycket bättre här på slutet än bones. jag är riktigt besviken på vändningen bones har tagit, hur stämningen förändrats, och speciellt ”glappet”, hoppet, den del i mitten av relationen vi liksom aldrig fick ta del av… 🙁
jag har sett en del del buffy, men konstigt nog är det inget jag fastnat för. jag begriper faktiskt själv inte varför… angel har jag också kollat på, men nja… jättemärkligt, jag önskar verkligen att jag såg det ni såg, för ”på pappret” är det ju precis den typ av tv-serier som jag verkligen uppskattar.
Intressant om Bones vs Castle, jag har ju inte sett den förra men blir lite förvånad att den kärleksintrigen har större brister. Inte för att Castle skulle vara dålig men för att den känns rätt formaterad just där (och för att det blir lite långdraget med det där ”ska de, ska de inte” i säsong efter säsong).
När det gäller Buffy så är det nog en sån där antingen eller sak. Man måste överse med en del de första säsongerna framförallt och köpa en del plastiga monster…
Att titta på Firefly för att det var en Whedon-serie kan väl definitivt inte räknas på knäpp-kontot, för den var ju också jättebra. Däremot de där Scooby doo-filmerna … jag såg dem i alla fall inte på bio! 🙂 Och så får jag väl erkänna att det blivit ett och annat avsnitt av Bones, som kan vara helt ok fast jag har svårt att inte se en viss person som Angel hela tiden.
Haha Scooby doo har jag inte gett mig på än faktiskt, skönt att jag har något kvar 😉 Firefly såg jag efter förra omtittningen av Buffy och den är ju också väldigt, väldigt bra. Är det Whedonproduktion så räknas det inte till knäppkontot (ens när anledningen till att en ser Toy story är att han skrivit manus) enligt mina regler i alla fall 🙂