De besatta

Jag är i chock. På riktigt. Ren chock. Här trodde jag att jag skulle hitta min nya husgud, något nytt att älska besinningslöst, något fantastiskt. Och så sitter jag här och känner mig ljummen, lagom och lite uttråkad…

Jag var förvisso inte alls förtjust i Byatts Ragnarok (som nämns mer än en gång i De besatta men då som ett verk av en av huvudkaraktärerna) men efter att i åratal ha hört lovorden hagla över De besatta så tänkte jag mig att den nog skulle vara fenomenal ändå. Och den har alla de rätta ingredienserna: förbjuden kärlek på 1800-talet, poeter, forskning, brev och böcker och papper. Döm om min förvåning när det tog mig 100 sidor att ens vilja fortsätta läsa boken. Hade det inte varit för att jag så starkt bestämt mig för att gilla så hade den nog inte blivit utläst. Så seg! Jag brydde mig varken om Ash, Roland eller någon av de starka kvinnorna. Sen tog det sig förvisso och jag känner nu en viss ömhet inför flera av de inblandade men jag älskar dem inte.

Mitt största problem är att det är för många människor inblandade och att det finns alldeles för många texter i texten. Orka läsa en skitlång dikt om en grotta av en påhittad poet liksom… Det som är riktigt bra är å andra sidan gestaltandet av känslan när forskning går riktigt bra. När man hittar det där dokumentet och det leder till världens rusch. Jag blir alldeles varm av att gå in i Mauds och Rolands forskarglädje och det är inte utan att jag saknar det lite… Så De besatta är således en bok som fått mig att minnas hur det är att forska när det är fantastiskt men har misslyckats med att få mig att försjunka i den riktigt djupa läsglädjen. Vad är det för fel på mig tror ni?

9 Replies on “De besatta

  1. ibland är det ju boken det är fel på:). själv gillade jag de besatta men älskade inte. nu i efterhand blandar jag ihop dem med mary swann av carol shields. den kanske kan vara något? har för mig att det är akaporr på hög nivå. mkt bra, vad jag minns. ska läsa om den.

    1. Kan det verkligen vara så att det är boken det är fel på? Hoppas 😉 tack för boktipset, Mary Swan är numera hemlånad (fördel med att jobba på bibliotek)!

  2. Åh den är ju underbar ju! Nu var det förvisso några år sedan jag läste den, men jag gillar den. Jakten, kärleken… Forskningslusten! Det var den boken som verkligen fick mig att överväga att doktorera (vilket jag förvisso inte gjorde, jag har inte ens tagit min examen ännu). Vi “tvingades” att läsa den på engelskakursen och jag har aldrig ångrat mig (som med så många andra böcker man tvingats läsa som kultur/litteraturvetare).

    Men, smaken är faktiskt som baken, så det behöver ju inte vara fel på dig bara för att du inte gillade den. 😉

    1. Skönt att höra 🙂 Boken fick mig verkligen att återuppleva det fantastiska med att forska så som jag upplevde det när jag doktorerade. Så mycket mer gav den mig dock inte men som du säger man kan ju tycka olika…

  3. En hypad bok har mycket att leva upp till som den inte alltid klarar när den möter ett förväntasfullt öga. 🙂

    Jag köpte De besatta när den var precis nyutgiven enbart på grund av recensionen i GP. Hade svårt att komma in i den och ens uppskatta den, men den växte allteftersom och jag har genom åren läst om den åtskilliga gånger och numera tillhör den favoritskaran. Jag antar att jag ville gilla den.

    1. Så är det absolut och den är boken hade extremt mycket att leva upp till. Håller med om att den växte under läsningen och det är inte helt möjligt att jag skulle fastna mer vid en omläsning, kanske något att ägna sig åt efter pensioneringen – omläsning av böcker man nästan begrep sig på…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.