Available dark

Ja det här var ju en obehaglig bok… Och alldeles, alldeles underbar…

När en skriver en recension av en bok så bör det ju kunna ställas som krav att en kan förklara vad som är så fantastiskt med just den boken. Om den nu är fantastisk alltså. Som Available Dark är. Men jag vet inte om jag är uppgiften mogen. Det jag faller för är det okonstlade och det skitiga. Det finns ingen karaktär som direkt inbjuder till läsarförälskelse och ändå går det inte att värja sig för någon av dem. Jag kan verkligen ingenting om fotografi eller om metalscenen i Norden på 80-, 90-, eller -00-talen. Ingenting och ändå tappar Hand mig aldrig. Jag tror på allt hon säger för att det inte spelar någon roll om de yttre omständigheterna stämmer. De är Cass Neary-sanningar och sådana kan som bekant vara hur osäkra eller osanna som helst och ändå funka.

De där citaten på omslaget, blurbarna, talar ofta om hur läskiga böcker är. Så var det med Generation Loss som aldrig ens nästan skrämde mig och så är det med denna. Och inte heller den här skrämmer mig på riktigt (Bolton style), men här finns det sekvenser som faktiskt ändå når in till skrämselcentrat, djupt in. Och jag förstår inte riktigt varför det är de sekvenserna och inte andra. Den vidriga nästan avslutande scenen som Cass fotograferar skrämmer inte alls medan den där ”lyssna på kassett i bilen”-scenen faktiskt fick hjärtat att stanna några sekunder och jag har fortfarande svårt att släppa den. Kanske är det de där ögonblicken när jag vet lika lite eller mycket som Cass och inser att vi båda borde ha förstått mycket mer för länge sen. Kanske är det något annat. Bra är det i alla fall, så sjukt, sjukt bra.

3 svar på ”Available dark”

Lämna ett svar till Rebecca Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.