Anders Fager har skrivit sin första roman och den är förstås något utöver det vanliga. Efter alla svenska kulter så kan det nog inte bli på något annat sätt. Berättelsen om Cornelia Karlsson, gasspisen, viskande mannen, livet och döden är väldigt länge väldigt fängslande. Berättelsen tappar mig lite mot slutet men håller ändå en hög nivå rakt igenom.
Inledningen är fenomenal. Hetsigt så jag tappar andan… Sättet Fager berättar vår samtidshistoria, det där en själv växte upp i. Det jag känner igen och kan relatera till. Det är trollbindande. Cornelia kan jag inte relatera till men det är ok ändå. Viskande mannen tycker jag är lite fånig men det är också ok ändå. Litegrann önskar jag att Fager hade släppt det övernaturliga helt och hållet, jag tror att det hade kunnat bli bra ändå. En historia om bara Cornelia…
~Wahlström&Widstrand, 2012/Recensionsexemplar~
Jag var också himla förtjust i inledningen! Verkar som att de flesta som läst boken gillar antingen första eller andra halvan bäst..
Inledningen var helt vansinnig i sitt tempo och intensitet, gillade verkligen!