Jag är lite besviken faktiskt. Inte för att John Marsden har skrivit en dålig bok. Tvärtom, den är riktigt bra. Men mina förväntningar har varit väldigt högt ställda, Hungerspelhöga typ.
Boken börjar lite trevande och hela den där vistelsen i Hell är ganska seg faktiskt. När gänget sedan kommer tillbaka till verkligheten börjar det bli riktigt intressant. Grundförutsättningen, att vara borta och sedan komma tillbaka till något helt annat, något man inte vet vad det är är väldigt skrämmande och effektivt. Det fortsätter sedan att vara riktigt bra tills de får veta vad som hänt. Det är fortsatt spännande och jag gillar porträtten av det här gänget av väldigt olika men starka och kompletterande vänner. Men något fattas för att jag ska bli förälskad, för att jag ska vilja läsa vidare i serien. Berättelsen om eremiten till exempel är oerhört intressant men jag vet inte varför eller hur den passar in i den här historien. Och så den eviga frågan om den eller den killen. I rättvisans namn var Marsden före både Collins och Meyer men det borde ha varit trist redan då. Räcker det inte med hela den här ”oj vad har hänt med världen och tänk om alla är döda”-grejen, måste vi verkligen ha en ”men oj jag tycker att två killar är rätt tilldragande och jag vet inte vem jag ska välja”-grej också? Verkligen? Ellie som är så tuff och självständig och funkar alldeles utmärkt på egen hand borde förstå att om man inte riktigt vet kanske man inte ska välja någon av dem. Våga välja dig själv för sjutton! Vilket för övrigt också är mitt budskap till Katniss. Bellas velande mellan två helt hopplösa och ointressanta ”killar” orkar jag inte ens lägga mig i eftersom jag inte riktigt bryr mig… Läs mer om det irriterande triangeldramat och dess plats i litteraturen här!
Imorgon, när kriget kom är en riktigt bra bok och ändå blir jag besviken på den. Damn you höga förväntning! Har ni läst? Ni älskade va?
På fråga A svarar jag ja och på fråga B svarar jag ja. Däremot ska det tilläggas att jag läste den här för tio år sedan och inte kommer ihåg ett dyft mer än att jag älskade. Dessutom var jag 15 då och är säkert bättre på engelska idag. Det bäddar för en omläsning! Fast kanske blir jag besviken då, om den inte är lika bra som jag minns..
Om du skriver ner förväntningarna lite så går det nog bra, skulle vara väldigt roligt att få veta hur du upplever den nu.
Tror jag ska läsa om den, faktiskt! Inte minst för att det hade varit roligt att ha boken lite färskt i minnet innan man ser filmen.
Jag gillade väldigt mycket men Hungerspelsälskade? Nja… Se filmen, där har de lyckats komprimera ner de där perioderna av dötid och kvar är alla ögonblick av action och kärlek.
Jag har faktiskt lånat hem filmen och tänkte se den i helgen, ska bli väldigt spännande att se hur de lyckas.
Jag läste som tonåring och tokälskade. Tror dock inte att den håller för omläsning.
Det finns ju en del såna böcker, som man läste vid precis rätt tidpunkt. Nu är ju inte boken dålig så jag tror absolut att den skulle gå att läsa igen men risken att just tokälsket inte infinner sig är nog ganska stor.
Jag älskade! Läste böckerna i typ elvaårsåldern och läser nu första boken med en av mina elevgrupper. Håller fortfarande!
Jag önskar verkligen att jag fick uppleva det där älsket, möjligen om jag läst den när jag var ung (i fordom ;-)). Förstår att den är bra i undervisning!
Jag läste den när jag läste Barn- och ungdomslitteratur och det kanske kan ha bidragit till varför jag gillade den så skarpt. Det är dock tio år sedan och jag hade inte t.ex. Hungerspelen att jämföra med. Inte säkert att jag hade upplevt den som riktigt så bra idag.
Den är ju bra, det är ju bara det att den inte är fullt så bra som jag trodde att den skulle vara. Jag tror att jag älskat den om jag läst för några år sen och kanske också innan några andra böcker (Hungerspelen, Jellicoe Road exvis).
Jag läste för ett par år sen och vet att jag inte var särskilt förtjust, faktiskt. Så jag läste om den i våras för att ta reda på varför, och kom på det: det är för mycket tjafsande om detaljer! Precis som du skrev så är det segt när de är i Hell men intressant precis när de kommer tillbaka. Men jag stör mig också på ”välja-kille-ältandet” och utöver det stör jag mig enormt på det eviga ”älta-vem-av-oss-som-borde-vara-ledare-i-gänget” för att inte tala om detaljtraggande som ”vem-som-bör-köra-bilen” eller ”packningslistor-inför-lägret” eller ”övertalandet-av-föräldrar-inför-lägret”…
Jag skrev ett rätt negativt inlägg om det – men har inte sett någon annan som har tyckt som jag och känt mig rätt gnällig tills jag läste ditt inlägg nu. Skönt att jag inte är den enda som inte tok-älskar!
Det är skönt att det finns fler… Jag reagerade också på flera av de saker du nämner, det är mycket energi som läggs på detaljer…
Jag har länge velat läsa den här boken men triangeldrama?? :O
Läs! De flesta verkar gilla så chansen är stor att du gör det också, om du kan stå ut med det ambivalenta pojkproblemet…
Jag läste i rätt ålder och älskade allihop.
Det borde jag också ha gjort…
Det här var en av mina favoritböcker i yngre tonåren. Nu har jag inte vågat läsa den på evigheter. 😉
Det är lite vanskligt att läsa om riktiga favoriter… Önskar att jag läst boken i rätt ålder jag också…
Läste den för ett tag sedan och tyckte den var ok, men inte mer. Trodde att det var tre böcker i serien och tänkte läsa fortsättningen. Kom på att det var åtta böcker och tappade lusten helt. Inte tillräckligt bra för så många böcker. Kan tänka mig att jag läst alla om jag oläst dem som tonåring.