Om Årets kalender: 24 inlägg kommer det bli och till varje inlägg ställer jag en fråga till läsaren. Svaren lämnas i kommentarerna (vill du svara på din egen blogg? Glöm inte att länka till detta inlägg så jag vet att du svarat) till varje inlägg. Bland de som svarat på minst 10 frågor när kalendern är i mål (sista inlägget publiceras 24/12 och målsnöret för utlottningen dras den 27/12) lottar jag ut ett fint nyårspaket som bland annat innehåller en av mina favoriter bland årets lästa böcker.
Ibland, inte helt sällan och kanske till och med ofta, händer det att jag läser sånt som inte är särskilt bra. Det är inte litterärt bra, kanske inte ens språkligt bra men för det mesta historiedrivet och spännande. Eller så är det ren nostalgi. Det är väl sånt som kallas guilty pleasure. Som en en gång i tiden hängiven Harlekinläsare är jag mycket familjär med begreppet och jag gillar det egentligen inte alls. Jag är all for pleasure men tycker vi kan skippa det där som är guilty i det. Jag känner väldigt sällan lässkam. Anita Blake är väl inte höjden av litterär klass direkt men det finns inget som funkar lika säkert mot en lässvacka som hon. Till exempel. Jag läser också Sookie Stackhouse varje jäkla år trots att hon tappat skärpan en hel del på slutet. Och kanske framförallt – jag läser Margit Sandemo flera gånger om året men där har jag inte kommit nog långt i den där skuldbekämpande tänket. Jag bloggar inte varje gång jag läst Bödels dotter (del 8 i Sagan om Isfolket) och jag berättar verkligen inte högt att min dotter delvis fått sitt namn från en karaktär i en sandemoseriebok. Kanske borde göra det. Kanske inte varje gång men någon gång ibland…
Vad läser du för annat än den litterära kvalitetens skull?
När jag var yngre avverkade jag Kittyböcker på löpande band och det händer än idag att jag plockar på mig en eller två när jag ser dem i någon secondhandbutik och jag tycker att det är ganska mysigt att krypa ner i soffan och lösa lite mysterier, om än ganska harmlösa sådana. =)
Det var länge sen jag läste Kitty nu men jag blir onekligen lite sugen 🙂
Något som jag läst en hel del genom åren är böckerna med Danielle Steel, då inte för kvalitén utan för att det är lättläst.
Ibland behöver man det lättsmälta, jag har också läst någon av henne och det funkar verkligen när man behöver något lättläst.
Fantasy är min avslappning och belöning. Enda kravet är att jag ska kunna försvinna totalt in i den där andra världen. Några favvisar är Anne Bishop, Patrick Rothfuss, Katherine Kerr…
Sen har jag haft många perioder i mitt liv när jag gottat ner mig i Barbara Cartland-pocketar. Fast de går ju nästan inte att få tag på nuförtiden. Har läst kasse-vis av dem.
Barbara Cartland och kvarglömda harlekinböcker är sommar och stugläsning för mig 🙂 Fantasy är ju annars det perfekta när man vill drömma sig bort lite
Åh vilket härligt inlägg! Bort med att bara skylta med det ”fina” vi läser, utan fram med alla tummade ”lik” som står i bokhyllan. Jag kan villigt erkänna att jag läst ”Bridget Jones dagbok” mer än 5 gånger. (Kanske fler än 10, men det får vara någon måtta på ärligheten också.) Kanske borde även min äldsta dotter uppkallats efter en karaktär i en bok med tveksam litterär kvalitet. Bridget Sandberg, vad sägs om det!
Jag tycker nog att din stora tjej har ett finare namn som hon har men tanken är god 😉 Jag tycker man ska försöka låta bli att lägga allt för mycket värderingar över huvud taget. Men det är inte alltid lätt…
jaa, håller helt med om att det skämmiga med ”skämsnöjen” gott kan försvinna! 🙂
jag har ganska nyss läst alla l j smiths vampire diaries böcker, och de måste nog gå under denna kategori? inte för att jag skäms, för det gör jag inte, utan bara för att jag av nån obegriplig anledning faktiskt gillade dem. första böckerna i alla fall. jag fattar inte ens själv varför jag fortsätta läsa resten… så himla ”dåliga” på så många olika sätt, men ändå fanns det nåt med dem som gjorde att jag ju faktiskt fortsatte läsa…
Bra exempel, jag gillade också av oklar anledning den första boken. Sen i tredje boken blev jag uttråkad och slutade läsa men tv-serien är trevlig verklighetsflykt emellanåt 🙂
ja, tv-serien är ju en helt annan sak! den är jag stormförtjust i 🙂 jag är så himla glad över att de tog den i en helt annan riktning än böckerna. när det gäller tv-serien skulle jag lätt kunna göra en lååång lista över vad det är som gör att jag uppskattar den så mycket. böckerna däremot, fortfarande obegripligt… 😉
Fantasy/skräck kan vara litterärt bra också, men ibland är det sådär och det får väl stå för min skamläsning, typ Sookie-böckerna 🙂
Fantasy och skräck kan absolut vara bra och jag menar helt ärligt att Sookie är bra i början (inte första boken!) men nu har det ju gått långt utför. Och det var väl kanske inte toppklass förut heller men ganska bra ändå… Eller?
Jag nöjesläser Harry Potter och Lilla huset på prärien-serien 🙂 Någon gång går jag loss på Tvillingarna i Sweet Valley-böckerna om jag har hamnat i en riktig lässvacka.
Å tvillingarna, de borde jag testa att läsa om, de var ju ren nöjesläsning på ”den tiden” också så risken för besvikelse är rätt liten 🙂
Jag har en sådan där favorit bok som kanske inte håller den högsta klassen, den är heller inte så där värst känd om jag har rätt för mig. Den heter Oskyldig och är skriven av Judith McNaugth och är den sån där bok som passar att läsa när som. Jag vet till och med att jag läste den två gånger på raken, den där första gången jag läste boken.
Låter spännande, måste genast kolla upp…
Åh Sookie faller helt klart in under min pleasure läsning (jag skäms inte jag heller) men även all slags YA-litteratur. Ibland behöver man lätt och fluffig läsning så som Vampice Academy och annat härligt. Visst kanske det inte är direkt bra men men jag tror man behöver det där fluffiga ibland för att bli glad.
(Väntar för övrig på en erotisk Harlekinbok just nu, kan du tänka dig! Jag förväntar mig inte kanske att den kommer uppfylla min språkliga litterära önskan men jag är helt säker på att jag kommer bli road i alla fall:) )
Jag tror också att man behöver fluffet emellanåt, utan det skulle man kanske inte ens kunna uppskatta de där riktigt bra böckerna.
Jag har problemet att om jag börjat på en serie och den inte är helt kass så vill jag veta hur den slutar och måste därför fortsätta läsa serien. En serie t.ex består av 5 böcker på 500 sidor var, jag har hittills läst den första och trots att den var bland de segaste böcker jag läst så kommer jag tvinga mig till att ta mig igenom de andra 4 bara för att få reda på hur det slutar…
Jag lider också av den åkomman och just därför brukar jag vara ytterst försiktig med att inleda serieläsning 😉
Men serier är ju också det bästa med böcker. Att även om äventyret i den första boken är slut så vet man att man får träffa karaktärerna i kommande böcker fast med nya handlingar 🙂
Absolut, en riktigt bra serie är underbar att följa 🙂
Rosamunde Pilcher faller in under den kategorin för mig. Läser om minst en gång om året, men skyltar inte med det sådär väldigt öppet om vi säger så.
Jag hade en Pilcherperiod för ganska många år sedan nu, helt fantastisk avslappningsläsning!
Jag skulle vilja säga deckare om det går för sig. Ibland träffar man ju på litterära sådana också men oftast är det ju ren nöjesläsning. Jag följer vissa deckarserier som avkoppling.
Så är det absolut, deckare kan vara riktigt bra avkoppling
Jag tycker inte heller man ska behöva ha nå guilty pleasure i läsning, bara pleasure. Jag vet att en del, speciellt killar i min närhet av någon anledning, ser ner lite på mina Margit Sandemo böcker, men jag älskar dom! Dom är lätta att läsa och trots att Sagan om Isfolket är på 47 böcker har jag läst den flera gånger. Den är magi för mig och jag trivs så bra med att då och då få hoppa tillbaka in i den världen med alla personligheter som jag gillar så mycket. Om jag trivs med att läsa det, varför ska jag skämmas? Det är väl bättre att läsa böcker man tycker om, än att bara tvinga sig att läsa böcker som folk kanske anser att man ”borde” läsa? 🙂
Absolut, klart man ska läsa det man tycker om. Och frågan är om de som ser ner på böckerna har läst dem (troligen inte) och förstår hur mycket läsglädje de ger. Sen kan jag säga att jag lärt mig mer om historia av Margit Sandemo än under min samlade tid som historiker…
det är hemskt länge sedan jag läste isfolket, så det kanske börjar vara dags att damma av dem nu och ta ett varv till 🙂
När jag läste de första böckerna av Liza Marklund njöt jag verkligen. De senaste har jag inte gjort det på samma sätt, men de fortsätter ändå att locka och självklart kommer jag att kasta mig över alla nya böcker som kommer om Annika Bengtzon. För att så ska det vara, helt enkelt. Gärna sträckläsning, dessutom.
Det är härligt när man hittar en sån serie!
Harry Potter och chick lit för mig. Och så lite Mari Jungstedt och andra nordiska deckare.
Det låter som en perfekt avkopplingsläsningsmix!
Homosexuell/lesbisk fantasy och science fiction. Jag har läst igenom det mesta som varit litterärt bra inom genren, men det hindrar inte mig från att läsa allt annat också 🙂
Det låter verkligen jättespännande! Och varför stoppa för att det litterärt bra är utläst, det kan ju finnas guldkorn bland det andra också…
Precis och det är så man upptäcker nya spännande författare 🙂
Jag läser gärna en chick-lit som avkoppling mellan alla mer tungsmälta böcker och skäms inte alls över det! Förr läste jag Danielle Steel, men har nog ”vuxit” från dem under de senaste åren.
Bra där, ingen anledning till skam! Känner igen det där med att växa ifrån och tröttna på en författare, det kan lätt bli så om de skriver lite formaterat.
Jag har ingen ”guilt” alls när jag läser, bara ”pleasure” 🙂
Precis som Maja här ovanför så har jag också något slags tvång att läsa hela serien trots att jag kanske inte gillar böckerna. Egentligen är det ju bara dumt.
En bok som jag läste och tyckte var ganska dålig rent kvalitetsmässigt, men så ruggigt spännande att jag knappt kunde lägga ifrån mig den var Hypnotisören av Lars Kepler. Jag hoppas de andra är lika spännande 🙂
Det tror jag nog att de ska vara, mina källor på biblioteket säger i alla fall det, och den senaste hör till de bästa efter vad jag förstått 🙂
Som barn gillade jag tvillingarna-serien. Hästböcker har också varit en favorit genom åren. Och som vuxen har jag till skillnad från många andra tyckt om Grottbjörnens folk-serien av Jean Auel. =)
Jag törs nästan inte erkänna att jag inte läst Auel, känns som något man borde läst (för länge sen)…
Jag fortsätter sällan läsa sådant som jag inte tycker är bra. Det behöver inte betyda att det är någon slags ”hög litteratur”: Stephen King rynkar många fortfarande näsan åt tex. Något jag kommer på sådär på rak arm är Jean M. Auels serie om Ayla. Jag läste den i och för sig för många år sedan men tyckte mycket om den (kanske lite väl mycket sex men men…) och har länge funderat på att läsa om.
Som jag skrev i ett svar tidigare så harjag inte läst Auel men det känns som att det hör till allmänbildningen, ett sommarprojekt något år kanske…
Ja, varför inte? 🙂 Men var bered på skämsröda kinder hela tiden! Lite allmänbildning är det nog. 🙂
http://ielinashylla.wordpress.com/2012/12/03/fiktiviteters-fraga-1-3/ – jag har svarat på de tre frågorna hittills. Om det går bra kanske jag svarar i omgångar om tre och tre om det går för sig? (:
Det går självklart jättebra 🙂
Jag har en vampyrserie som mitt guilty pleasure: http://www.dreaminpink.se/2012/12/03/24fragor-3-nojeslasning/
Nu äntligen funkar internet efter dagens strömavbrott så jag kan få svara 🙂
http://josjos.se/blog/2012/12/03/fiktiviteter-kalender-dag-3/
Jag läser också Sandemo/Isfolket för nöjes skull! Och jobbar på att det ska vara bara pleasure och inte guilty… 🙂
Ja, det är lite jobbigt ibland men bara att kämpa sig bort från skammen.
Obskyra böcker. Gärna kontroversiella. För att få inblick i tankegångarna hos grupperingar jag inte håller med. Ibland någon dålig chick lit bara för att ha något att störa mig på. 😉 En måste få sina cirklar rubbade ibland.
Absolut, böcker som stör och irriterar kan ibland vara precis det en behöver 🙂
Tycker Janet Evanovich är perfekt underhållning, och det skäms jag inte för. Lite mer skäms jag för min Jilly Cooper-fäblesse, men om man vill ha intriger och romantik i brittisk miljö så är hon kanon.
Jag bryr mig inte lika mycket om den litterära kvaliteten som upplevelsen jag får av en bok. De böcker som jag läser idag kan jag stå för, men jag kan även erkänna att jag har några olästa Harlequin-böcker (historiska såklart) i bokhyllan som kanske en dag blir lästa.