24frågor: 4 Fördomar

Om Årets kalender: 24 inlägg kommer det bli och till varje inlägg ställer jag en fråga till läsaren. Svaren lämnas i kommentarerna (vill du svara på din egen blogg? Glöm inte att länka till detta inlägg så jag vet att du svarat) till varje inlägg. Bland de som svarat på minst 10 frågor när kalendern är i mål (sista inlägget publiceras 24/12 och målsnöret för utlottningen dras den 27/12) lottar jag ut ett fint nyårspaket som bland annat innehåller en av mina favoriter bland årets lästa böcker.

Vissa böcker är jag skeptisk till tills de överbevisat mig. Svenska deckare till exempel. Amerikanska thrillers. Och noveller. Oj så jag avskyr noveller. I min lilla tillrättalagda fantasivärld i alla fall.

Jag har funderat ganska mycket över vad jag har så svårt för när det gäller noveller och svaret är nog helt enkelt att det är för att det är så himla svårt att skriva noveller och jag har läst en hel del misslyckade försök. Jag gillar inte när det känns ofärdigt, när man träffar personer mitt i och inte får någon bakgrund eller när man tvingas lämna dem innan man fått grepp om dem. Så som mindre bra noveller är. Men när en novell är bra, när den berättar sin del av en större historia med lagom många ord och vinklingar. När Alice Munro berättar ett helt liv på 10 sidor och jag inser att det här hade inte kunnat berättas på något annat sät. När Nam Le glimrar och förklarar världen för mig på så många olika sätt att jag förstår att en roman hade varit förödande. När Joyce Carol Oates visar var skåpet ska stå. Eller när Stephen King briljerar. Då kan jag ju inte avsky novellformen. Men eftersom jag är envis och eftersom så många tyvärr inte är lika skickliga som mästarna så kan jag tyvärr inte älska den heller. Jag nöjer mig med att älska de goda novellerna och novellisterna och hoppas vid gud att jag inte missar allt för många av dem på grund av mina fördomar och min envishet…

Vilken litterär form har du svårt för och har den överraskat dig positivt någon gång?

48 tankar på “24frågor: 4 Fördomar”

  1. Den enda formen som jag verkligen ogillar är vanliga ungdomsböcker om vanliga ungdomar med vanliga problem… Den får aldrig heller chansen att överraska mig efter som jag inte låter den försöka.

    I övrigt så kan jag få för mig att en viss författare inte är värd att läsa även fast folk som jag känner säger att det. T.ex Stephanie Mayer och Twilight-serien. Jag har sett filmerna, inte tyckt att de var något särskilt och nu vägrar jag läsa böckerna trots att alla säger att de är mycket bättre än filmerna…

    Svara
    • Jag är lite så att jag vägrar att läsa böcker just för att alla andra säger att de är bra, kämpade emot väldigt länge med Hungerspelen till exempel. Twilightböckerna är bättre än filmerna (svårt att inte vara det) men du kan helt klart leva utan att läsa.

      Svara
  2. Jag har så svårt att tro att jag skulle tycka om fantasyböcker och drar mig därför för att läsa sådana. Har dock blivit överbevisad två gånger, med Flickan från ingenstans av Justin Cronin och nu med Divergent av Veronica Roth. I den har jag bara ett fåtal sidor kvar och gillar det jag läser! Så kanske jag borde öpnna mitt sinne lite mer not fantasyböcker… I övrigt håller jag helt med dig om noveller. Jag associerar direkt till novellerna i damtidningarna…

    Svara
  3. Poesi är inte min grej. Visst finns det en eller annan diktstrof som bitit sig fast genom åren – men jag läser aldrig diktböcker och det är säkert mycket stor och viktig litteratur som har gått mig förbi.
    Jag vill ha mer handling och mindre reflektion. Eller nåt.
    Men för några år sen blev jag totalt knockad av Sonya Sones prosapoesi. Så alldeles kolossofialt underbara hennes böcker är!

    Svara
  4. Oj, jag har lite svårt för verklighetsbaserade sorgliga böcker och poesi. Egentligen vet jag inte varför det har bara blivit så. Läste pojken som kallades det för många år sedan och sedan dess kan jag knappt titta på sådana böcker där människor ( framför allt barn) far illa. Jag blir så illa berörd och mitt humör klarar inte det och jag blir deppig i evigheter efteråt så nu undviker jag dem helt.
    Poesi känns lite för svårt för mig. Förmodligen skulle jag gilla det om jag satte mig ner och verkligen läste. (Gillade ju faktiskt Tranströmers samlade verk som jag fick i julklapp förra året).

    Svara
    • Jag undviker också mycket medvetet alla böcker om människor som dött i cancer, barn som far illa osv. Det finns säkert jättebra sådana böcker men jag mår dåligt av att läsa dem så de går bort.

      Svara
  5. noveller! känns som att få en halv smörgås när man är vrålhungrig… jag har fördomar mot tunna böcker också, tyvärr. och böcker/berättelser med “öppna slut”.

    kan inte komma ihåg om jag blivit positivt överraskad nån gång. inget som lämnat nåt bestående intryck i alla fall…

    Svara
  6. Jag har också svårt för noveller. Jag vet inte varför egentligen men det tar oftast emot att lyfta upp en novellbok. Jag har däremot blivit positivt överraskad, som till exempel av Mörkersikt av Johannes Källström som innehöll 7 olika berättelser. Fast, kanske jag kände mig tryggare med dem eftersom det fanns en person som dök upp i de flesta av berättelserna så det blev en liten röd tråd ändå.

    Svara
  7. Jag måste skriva under på det här med svenska deckare är svårt för mig. Jag som gillar rysligheter har försökt närma mig genren via övernaturliga berättelser a la Amanda Hellberg, men för det mer verklighetsnära tar det totalstopp. Det märkligaste av allt är att jag tycker att tvdeckare är hur spännande som helst, fast då helst brittiska dylika.

    Sedan är jag nog tyvärr poesi-analfabet också. Illa, illa.

    Svara
    • Jag läser och ser också gärna brittiska deckare (inte lika gärna amerikanska…) och det funkar av någon märklig anledning, kanske för att det känns lite mer avlägset och främmande trots allt.

      Svara
  8. Jag vet inte vilken genre man stoppar Hungerspelen, men när någon berättade om den där framtidsdystopin tänkte jag att jag inte ville läsa något sånt. Avskyr böcker utan förankring i nuvarande världen. Men så läste jag ju och blev såld som många andra, ringde väsande till BonnierCarlsen och frågade efter tredje delen, ungefär som en beroende. Och well, det var väl det jag var också.

    Svara
    • Just Hungerspelen tror jag att ytterst få kan värja sig emot, inte ens de av oss som kämpat hårt för att göra det 😉

      Svara
  9. Vampyrböcker är något som jag inte alls gillar och har aldrig gjort. Trodde jag. Ända tills en vänlig själ påpekade att Staden som försvann av Stephen King (spm jag älskar) handlar om vampyrer. Och så läste jag Låt den rätte komma in också. Och älskade. Men vampyrböcker gillar jag inte 😉

    Svara
    • Det finns tack och lov bra böcker inom alla genrer 😉 Själv älskar jag ju som bekant vampyrskildringar, även om jag uppnått en viss mättnad, och det finns faktiskt ettpar till som är riktigt bra…

      Svara
  10. Åh, jag skriver gärna under på det där med svenska deckare! Jag har läst väldigt få nyskrivna och bra sådana. Värst av allt är nästan att jag blir än mer fördomsfull om någon säger “men den hääär är annorlunda!” Vilket är bekymmersamt. Jag gillar rysligheter i övrigt och jag tycker om att få klura ut vem mördaren kan vara. Tyvärr verkar väldigt få svenska deckarförfattare lyckas med något av alternativen. Om någon påstod sig ha en sådan bok av en svensk författare skulle jag ha väldigt svårt att tro det…
    Jag försöker febrilt komma på något undantag som visar att fördomarna jag har inte är helt korrekt men nej, jag kommer inte på något.

    Svara
    • Har du läst Theorin? Det är en sån som alla säger skiljer ut sig och ska vara bra och jag tror egentligen att jag skulle kunna gilla men det tar emot pga mina fördomar.

      Svara
  11. Jag är en vägrare av stor mått. Vägrade läsa Harry Potter, vägrade läsa Twilight, vägrade serien om Stephenie Plum, vägrade Cirkeln, vägrar biografier och mycket mer. Men när jag väl ger något av alla de här “aldrig nånsin” en chans så brukar jag ju tyvärr tokälska. Men noveller är fortfarande ett nej, nej. Ska dock aldrig säga aldrig och det borde vara ett löfte att vara mindre envis och våga prova nytt.

    Svara
    • Jag känner verkligen igen mig, är en hårdnackad vägrare när det gäller både böcker och film. Brukar också få ge mig när jag väl ger med mig…

      Svara
  12. Jag har som många andra svårt för deckare. Känns likadana och tråkiga. Sedan håller jag mig undan från “kopierad” fantasy med för många trollkarlar och vampyrer, som mest verkar finnas på grund av allmäna hajpar av föregående boksuccéer.

    Svara
  13. Har oftast lite svårt för verklighetsbaserade böcker som handlar om personer som är sjuka på något sätt. Förmodligen för att jag har så mycket problem själv så jag tycker det räcker. En bok i den genren som dock grep tag i mig och som jag tyckte var oerhört bra var boken “Borderline” av Caroline Kraus. Här berättar författarinnan väldigt gripande om vänskapen med en väldigt destruktiv vän.

    Svara
    • Jag har också svårt för sådana böcker, finns nog elände i verkliga livet. Ibland kan det ju dock vara motiverat att göra avsteg…

      Svara
  14. När det gäller fördomar så är jag väldigt fördomsfull mot noveller. Det bär alltid emot väldigt mycket innan jag ens överväger att börja på en novell. Det är så få noveller som jag har läst som har varit riktigt bra så det är nog därför jag är väldigt skeptisk.

    Svara
  15. Jag skulle nog säga deckare rakt över. Sällan det blir nog djupt i karaktärerna och de är oftast stereotypa. Handlingen är mord, leta bevis, lösning. Oftast har man själv fattat vem mördaren var långt innan den där tröga polisen har gjort det. Ibland testar jag att läsa i genren för att “hänga med” men blir nästan aldrig överraskad.

    Jag har också väldigt svårt för poesi och biografier. Verklighetsbaserade böcker fixar jag nästan aldrig heller (typ; pojken som kallades det, vite masajen). Det blir ofta så dåligt språk så jag orkar inte…

    Svara
    • Håller med om deckare, de jag kan gilla är de som inte lägger allt krut på mordgåtan utan fokuserar relationer och byggandet av karaktärer.

      Svara
  16. Jag är också en vägrare av världsklass. Svenska/nordiska deckare skyr jag som pesten eftersom jag praktiskt taget aldrig blir positivt överraskad. Noveller tar slut för fort och poesi har jag aldrig lyckats förstå mig på. Men min absolut värsta genre är så kallade boats, typ Pojken som kallades Det och liknande. Ryyyyys! Älskar dock biografier märkligt nog.

    Svara
  17. Håller med om noveller, känns ofta som att det tar slut precis när man börjat bli intresserad. Överraskade dock mig själv med att både läsa och gilla Nocturner av Kazuo Ishiguro, jag uppskattade att det fanns ett tydligt tema som band berättelserna samman så att den där planlösa känslan man kan få av novellsamlingar annars aldrig infann sig. Jag gillade också the Imperfectionists lite på samma sätt, det är väl en roman men eftersom varje kapitel handlar om en ny karaktär blir det ändå novellkänsla.

    Svara
  18. Jag har svårt för poesi. Min farfar älskade att både läsa och skriva poesi, och jag önskar att jag kunde finna samma harmoni i poesi som han gjorde, men det går inte. Jag föredrar romaner.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.