Om Årets kalender: 24 inlägg kommer det bli och till varje inlägg ställer jag en fråga till läsaren. Svaren lämnas i kommentarerna (vill du svara på din egen blogg? Glöm inte att länka till detta inlägg så jag vet att du svarat) till varje inlägg. Bland de som svarat på minst 10 frågor när kalendern är i mål (sista inlägget publiceras 24/12 och målsnöret för utlottningen dras den 27/12) lottar jag ut ett fint nyårspaket som bland annat innehåller en av mina favoriter bland årets lästa böcker.
Jag är en omläsare. Jag älskar tryggheten i att läsa en bok jag redan läst. Jag har tidigare i kalendern berättat om min maniska omläsning av Margit Sandemos böcker och där tror jag att det i mycket handlar om nostalgi och trygghet. Att läsa Sagan om Isfolket är att känna känslan av hur det var att läsa första gången. Hemma på rummet hos mamma och pappa. I sängen, med filten, ätandes det eller det med just de ljuden runt omkring. Och jag minns ganska ofta precis hur det var första gången jag läste de olika böckerna. En som jag läste under äppelträdet en solig dag i juli, en som jag läste dagarna före julafton något år för länge sen, en som jag läste på ett händelselöst sommarjobb sommaren 1994 (samma år och sommarjobb där jag läste ca 5 Hamiltonböcker med arbetsgivarens goda minne). De finns där någonstans bakom mitt dåliga komihåg och poppar fram så fort jag börjar läsa boken.
När jag läser om mina Maria Lang så är det också för trygghet tror jag men av en annan sort. Det är trygghet i berättelsen och en värld jag känner och trivs i. Jag har minnen där också men inte lika varma eftersom jag läste Lang för första gången under en väldigt jobbig period. Då flydde jag till Lang och de minnen jag möter när jag öppnar Mördaren ljuger inte ensam är tack och lov inte minnen runt den första läsningen utan mer minnen av en varm känsla förknippad med boken. Körsbär i november har jag dock inte orkat läsa om eftersom jag fortfarande minns hur fruktansvärt dåligt jag mådde när jag läste den. Borde nog ta tag i det för att övervinna det minnet också. Annars är Maria Lang den ständiga följeslagaren när jag är sjuk, ingen kan pyssla om som Puck, Einar, Christer och alla mordgåtorna…
Vilken författare och vilka böcker kommer du tillbaka till?
Det blir ju ocks MariaLang,men även Dorothy Sayers, iaf somot mot läsleda
som BOT mot skulle det ju vara
Här är det också Margit Sandemos Sagan om Isfolket. Det är den serie av henne som jag kan läsa om och om igen. Böckerna om Narnia kan jag också läsa om, jag älskar magin i dem och den blir inte mindre för mig bara för att jag blir äldre.
Harry Potter har jag inte läst om hela serien än, men det kommer jag garanterat att göra för jag vill tillbaka in i den världen och känslan jag hade när jag först bläddra i de sidorna, den var så mysig!
Jag ska nog ha omläsning som mantra för året. För jag gillar idén med det av det skälet du skriver om. Men läser så gott som aldrig om. Nyårslöfte härmed avlagt.
Jag läser inte om så mycket eftersom jag läser alldeles för långsamt och tyvärr för lite och det finns så många bra böcker att läsa. Men jag har bestämt att jag ska läsa om Harry Potter- serien och iaf de fyra första serierna som jag läst av David Eddings 🙂
Det var en liknande fråga i bokbloggsjerka härom helgen. Mitt svar består 🙂
http://booksabc.com/2012/12/07/bokbloggsjerka-7-11-december/
Jag är en sån som i princip aldrig läser om. Jag har inte tålamod för de och det finns ju så mycket nya böcker jag vill hinna med också.. 🙂
Precis som Books ABC svarade jag på detta i bokbloggsjerkan förra veckan. Samma svar gäller nu 🙂 http://bokslut.blogspot.se/2012/12/bokbloggsjerka-7-10-december.html
Jag är också en omläsare av stora mått. Har på min blogg skrivit om att jag ofta läser/lyssnar om böcker och framför allt så lyssnas Dan Brown på varenda gång jag blir sjuk. När jag ska läsa om så toppar nog Harry Potter böckerna och sen har jag några sådana där enskilda böcker i hyllan som ofta går att plocka fram. Många gånger behöver jag inte ens läsa om hela boken utan bara några kapitel och så är jag på plats igen i livet.
intressant att höra att du kopplar så många ”yttre” minnen till din ”inre” läsupplevelse! jag funkar väldigt annorlunda, minns så gott som aldrig sånt.
de böcker jag återkommer till oftast är mina favoritböcker med mystisk poesi och favoritförfattare som maggie o’farrell och audrey niffenegger. det är nåt speciellt med den där magiska känslan…
Den bok jag har läst i särklass flest gånger är Anna-Karin Palms Faunen. Den är verkligen makalös. Sen har jag läst Harry Potter ett antal gånger och även mina Stephen King (de från hans glansdagar) är rätt tummade. Var dock bättre på at läsa om böcker förr, nu känns det mer som om de har blivit rena konsumtionsvaror. Tyvärr. Men när jag får upp alla mina böcker från bokkartonerna i källaren ska jag nog ta Faunen ännu ett varv, det var några år sedan nu.
Om man med att komma tillbaka till menar omläsning så gör jag det knappast aldrig. Däremot läser jag vissa författare mer än andra som te.x Jan Guillou, Camilla Läckberg, Liza Marklund, Michael Connelly och Elizabeth George.
Nu har jag svarat:
http://josjos.se/blog/2012/12/15/fiktiviteter-kalender-dag-15/
Jag läser ytterst sällan om en bok nuförtiden. Men jag läser det mesta av Kerstin Ekman, Paul Auster, Ian McEwan och en hel del deckarserier
Jag läser aldrig om böcker men blir kanske några 2013!
Jag tycker mycket om att läsa om böcker – man vet ju redan hur det går och kan njuta av andra saker på vägen, och se fram mot sina favoritstycken. Tyvärr hinner jag aldrig läsa om så mycket som jag egentligen skulle vilja nuförtiden, världen är alldeles för full av bra böcker jag ännu inte har läst. Men ibland fastnar jag ändå i en bok jag läst tidigare, och så blir jag sittande med den, och vips har jag läst ut den en gång till.
Tolkiens Sagan om ringen-trilogi har jag läst om många gånger. Maria Parrs Tonje och det hemliga brevet läser jag nu om för tredje gången eftersom jag har den i en bokcirkel för 11-åringar. Den är nog en av de bästa barnböcker som skrivits. Och så har jag läst Austens böcker flera gånger också. Och Selma Lagerlöf, fast inte alla.
Jag är en omläsare av stora mått. Tolkien, Harry Potter (hela serien varje sommar) och Rosamunde Pilcher (främst September som jag läser till min födelsedag varje år) återkommer jag till ofta.
Jag måste nog svara Stephen King (igen) och Harry Potter. De flesta gånger som jag har hamnat i någon form av lästorka har jag antingen börjat med en King eller en HP-bok. Det brukar funka ganska bra 🙂 Speciellt förtjust är jag i Fången från Azkaban när Sirius Black är med för första gången.
Det finns så många nya böcker att läsa och utforska, så jag ger mig inte tid att läsa om någon bok. Författare återkommer jag ju nog till, är en serieknarkare 🙂
Jag är mer en omläsare i teorin än i praktiken – ofta tänker jag att jag ska läsa om en bok men sedan är det några nya som går före i alla fall. De omläsningar som blir av är väldigt osystematiska men om man ser till omlästa böcker i mitt liv är det nog Astrid Lindgren, Maria Gripe, Stieg Trenter, Maria Lang och Agatha Christie som dominerar – alltså de författare jag har flest böcker av hemma i hyllorna men många av mina omläsningar ägde rum innan jag ägde böckerna ifråga.
I brist på tid så läser jag helt enkelt inte om även om jag skulle vilja. Listan med nya böcker som ännu ej är lästa är oändlig. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg som passar ”som handen i handsken”:
http://litteraturkvalster.wordpress.com/2012/11/08/kasta-en-hink-tid-pa-mig/
Ibland läser jag om en del av mina barndomsfavoriter bara för att kunna återfå den där nostalgiska känslan man kände just då. Det blir lite som att resa i tiden; typ som att kolla i gamla fotoalbum. Men annars känner jag att jag inte har tid att läsa om böcker. Det finns för många nya att läsa och tiden kommer inte att räcka till ändå!
Jag kommer tillbaka till Slavenka Drakulic och Lise Nörgaards böcker. Den första för att hon skriver helt fantastiskt gripande skildringar av livet i Östeuropa och på Balkan och den andra för att hon är så otroligt rolig (och dessutom feminist!).
Jag var en omläsare av stora mått för något år sedan. Men de senaste åren har det blivit allt färre. Men jag läser gärna om vissa böcker ur Isfolketserien (del 1,2,3,13,33), Outlanderböckerna, Anne på Grönkullaböckerna, Emilyböckerna och Lilla huset på prärienböckerna.
Ya-ya-flickorna är också en favorit.
Här kommer ett litet uppsamlingsheat från mig: http://www.dreaminpink.se/2012/12/16/24fragor-uppsamlingsheat-11-15/
Jag är verkligen ingen omläsare – längre. ”Sofies värld” (Jostein Gaarder) läste jag massor av gånger när jag var liten, men nu, när jag kan köpa (i undantagsfall låna) och läsa ungefär vilken bok jag vill när jag vill så läser jag nästan aldrig om. ”Pompeji” (Maja Lundgren) har jag läst om och ”A Better Pencil” (Dennis Baron) refererar jag ofta till, men annars inte.
Jag är väldigt förutsägbar på den fronten, jag återkommer alltid till mina genderbender/feministiska scifi-författare alternativt barndomsfavoriter:
”Left Hand of Darkness” Ursula LeGuin
”Ammonite” Niccola Griffith
”Howl’s Moving Castle” Diana Wynne Jones
Jag vågar inte försöka räkna hur många gånger jag läst exempelvis Howl. Den boken är min mentala snuttefilt 🙂
Jag återkommer ständigt till de fyra första böckerna i Weiss och Hickmans fantasyserie Dödens port.* Jag läste dem första gången när jag var elva och har sedan läst dem om och om igen, i såväl tonåren som i vuxen ålder, och de förlorar aldrig sin glans. Älskar de fyra splittrade världarna, alla tillägnade var sin bok, och tragiken i deras historia. Dessutom har jag nog alltid varit lite kär i den tatuerade Haplo och hans mystiska Hund ^_^
*Det finns sju böcker i serien, men bara fyra är översatta till svenska och bibliotekarien jag lånade av kände nog inte till det. Det var först som tjugoåring jag fick reda på att jag missat tre böcker. Då läste jag dem förstås, men jag har aldrig någonsin kunnat förlika mig med dem (fyran slutade ju så bra! serien var så komplett och perfekt!) att jag systematiskt hoppar över dem varenda gång jag läser om serien.