24frågor: 16 Harry Potter

Om Årets kalender: 24 inlägg kommer det bli och till varje inlägg ställer jag en fråga till läsaren. Svaren lämnas i kommentarerna (vill du svara på din egen blogg? Glöm inte att länka till detta inlägg så jag vet att du svarat) till varje inlägg. Bland de som svarat på minst 10 frågor när kalendern är i mål (sista inlägget publiceras 24/12 och målsnöret för utlottningen dras den 27/12) lottar jag ut ett fint nyårspaket som bland annat innehåller en av mina favoriter bland årets lästa böcker.

Vi måste prata om Harry Potter. Igen. Jag var ju inte med på tåget när det började gå. Jag har sett lite på någon film här och var men de spelar ju alltid det där kvastspelet i oändligt långa sekvenser. Sen läste jag första boken och tyckte att den var helt ok men verkligen inte mer. Sen gjorde jag det som jag trodde skulle vara lösningen på problemet (för det är ett stooort problem att inte begripa sig på att gilla HP…), jag lånade ljudboken till del två, den engelska med Stephen Fry som uppläsare. Jag älskar Stephen Fry och jag älskar hans sätt att läsa, men boken? Inte lika mycket. Jag kan inte bry mig om glasögonkillen och hans kompisar. Inte ens fienderna och de riktigt onda berör mig. Jag skiter helt enkelt i hur det går och tycker det känns hel ok om Voldemort skulle vinna hela grejen, han spelas ju ändå av Ralph Fiennes i filmerna… Dagens fråga är tre till antalet och lyder – Kan du förklara vad som är så himla bra med Harry Potter? Kan denna min ovilja bero på samma genetiska fel som omöjliggjort förälskelse med Sagan om ringen? Är det möjligen behandlingsbart tror du?

Uppdatering: Ni ska veta att jag är riktigt, riktigt avundsjuk på er för alla de där stora upplevelserna ni haft med Harry. Jag tror nog inte att jag själv kommer att uppleva det med just honom men jag hoppas på en liten smakbit av det när jag i framtiden läser böckerna för mina barn (för det ska jag förstås göra). Och tack för diagnoser och råd för bot 😉

35 tankar på “24frågor: 16 Harry Potter”

  1. Jag var inte heller sådär överförtjust i harry potter till en början. Gick andra året på gymnasiet när första filmen kom ut tror jag och jag tyckte att alla var så himla töntiga som sprang runt och hade harry potterfebern. Tror jag fick böckerna i julklapp sedan (oklart varför, kommer inte ihåg om jag önskade mig dem eller inte) och sträcklästa första boken. Jag blev helt enkelt fast. Tror det var de mysiga miljöerna och det enkla språket som gjorde det men jag kan faktiskt inte svara på de. Fortsatte i allafall med tvåan, och trean och ju längre jag kom desto bättre blev det. Det var ingen barnbok längre utan det kändes mer vuxet och mörkt.
    Filmerna blir också bättre och bättre. Första filmen är ju lite barnslig men det är samma sak som med böckerna, de vänder sig till en äldre och äldre publik ju längre in i serien man kommer helt enkelt.

    Mitt tips är att läsa böckerna på engelska och i tur och ordning. Gärna i lite mysig julmiljö, tända ljus, kanske en brasa som sprakar.=) Sedan se filmerna från början. Det blir bättre, jag lovar!

    Svara
  2. De första Harry Potter- böckerna läste mina föräldrar för mig ocg de var liksom början på en ny bok-värld för mig. Sedan har jag vart med kanske inte från början men tidigt och jag har sett se flesta filmerna på bio och det har alltid varit något speciellt med de böckerna för mig. Jag kan inte riktigt förklara vad det är och det kan ju ha att göra med att jag inte läst dem på 4 år eller så. Någon gång tänker jag läsa om dem och efter det kanske jag förstår det bättre men nu är det bara något som jag tycker väldigt mycket om.
    Sagan om ringen har inte jag heller läst/sett men det borde jag kanske göra någon gång… Eller inte, det finns ju så mycket annat bra som jag faktiskt vill läsa och se.
    Och jag vet faktiskt inte om det är behandlingsbart men om någon kommer med ett förslag så borde du testa det för jag tycker i alla fall att böckerna, och filmerna, är värda det 🙂

    Svara
  3. Jo, det kan visst vara en gen. Jag har svårt för samma böcker som du även om jag lyssnat på en HP böckerna och ett den första filmen. Det är väl iof inte så svårt att se varför de har blivit poppis bland barn- och ungdomar, men som vuxen har min litteratursmak vandrat vidare.

    Svara
  4. Jag har inte läst Harry Potter utan bara sett filmerna. Måste säga att jag gillar dem. De är spännande och innehåller massa magiska saker. Karaktärerna är charmerande och miljöerna mysiga och vackra.

    Svara
  5. 1. Jag gillar mest språket! Har läst på engelska och gillar de små underfundigheterna.
    2. Jag tror att det är samma fel.
    3. Det är nog inte botbart. Men vad gör det? Smaken är som baken… 🙂

    Svara
  6. Åh Harry, min Harry (fast mest Neville om jag ska vara helt ärlig). Första boken kom när jag gick i gymnasiet, och helt ärligt vet jag inte riktigt vad jag fastnade för till en början. Vet bara att det inte ens tig ett kapitel innan jag satt fast för livet och numera läser jag om hela serien varje sommar. Kärlek helt enkelt.

    Svara
  7. För mig var det kärlek vid första ögonkastet och jag tror att det beror på att Rowling lyckas dra bort mig från min egen värld och in i en där det finns trollkarlar och drakar. Och inte bara det. Hon lyckas också använda magin till att förvandla mig till ett barn igen (var vuxen när jag läste första boken) och det är det mycket få författare som lyckas med. Jag tycker inte du ska ge upp baserat på andra boken – vilken enligt mig är den absolut sämsta (om nu någon kan bedömmas som dålig). Och jag tycker inte du ska jämföra Harry Potter med Sagan om ringen. Harry är mycket bättre.

    Svara
  8. hehe, jag läser med stort intresse kommentarerna! kan tyvärr inte få dig att se det fantastiska i harry potter-böckerna, för jag har inte själv sett det än heller… 😉 men jag tror säkert att vår selektiva blindhet kan gå över, det kanske ”bara” handlar om att vara på rätt humör vid rätt tillfälle? *rycker på axlarna*

    Svara
  9. Vet inte om det g å r att förklara kärleken till HP. Den var för min del bara omedelbar och extremt drabbande. En känsla av att ”det är så här det borde vara” när jag sjönk ner på huk på Åhléns golv med boken i famnen. Jag tror jag läste mer än ett kapitel (och fick kramp i benen) innan jag kom på att jag faktiskt kunde köpa boken och åka hem och läsa resten.

    Precis som John Ajvide Lindqvist har berättat att han började gråta när Harry fick sitt antagningsbrev till Hogwarts, så kände jag något liknande när jag läste bokens första delar. Det var som att komma hem.

    Svara
  10. Jag älskar Harry Potters värld, den ger mig det jag verkligen söker när jag läser, en dörr till något magiskt och spännande! Jag dras in i miljön med alla underbara och magiska och vackra varelser. Jag kan bara tänka tillbaka på känslan när jag bläddrade mig igenom böckerna första gången och jag blir nästan lite varm inombords av den nostalgin. Det är lite svårt att förklara exakt vad det är som gör att jag är så förälskad i de böckerna, men det är något speciellt!
    Hade min sambo sett mig skriva det här hade jag väl blivit utslängd, men jag tycker Harry är bättre än Sagan om Ringen, även om jag gillade den också.

    Nu har jag blivit galet sugen på att läsa om dem också!

    Svara
  11. Gillar man inte så gillar man inte 🙂 Du gillar säkert böcker som någon annan inte tycker om. Jag gillar Harry Potter på grund av alla roliga karaktärer och att det är så bra skrivet. Sedan är de ju spännande också.

    Sagan om ringen gillade jag inte första gången jag läste den men efter en omläsning när jag var lite äldre så älskade jag den. Ibland ändrar man uppfattning och ibland inte. Alla hyllade Sergej Lukyanenkos The Night Watch i min bokcirkel men jag fattade den inte och sa bara ett svagt ”yay”.

    Svara
  12. Jag har läst bok ett bara för att det var en sån hype kring den. Och sett några filmer. Jag gillar den för att den fått folk att läsa, jag är ingen sciencefiction/fantasy/magisk realism fantast. Men det är tydligen många andra och det är ok för mig.
    Det här är nog delvis svaret på din fråga två också. Och på fråga tre är svaret, kanske. Det finns författare som lyckas förena och använda sciencefiction/fantasy/magisk realism på ett sätt som gör det naturligt, exvis Axelsson i Aprilhäxan och även Lagerlöf i Gösta Berlings saga. Och kanske delvis Rowling i Harry Potter. För boken jag läste var inte dålig direkt.
    Mitt mål är att se alla filmerna, det räcker för mig!

    Svara
  13. Lite som att svära i kyrkan detta att ite gilla Harry när man är med i#boblmaf? Jag älskade den första o i viss mån den andra men ledsnade jag lite… jag tyckte att de två sista delarna var bedrövligt långtråkiga o gillar inte filmerna
    Men det är väl lite den där drömmen om att hitta sitt sanna hem som spökar? Att gå fr en hunsad inhysnig till en beundrad trollkarl med vänner…

    Svara
  14. Åh, jag köpte första boken på svenska, innan jag var medveten om hypen. Och då köpte jag den främst för att jag tyckte den var så fin med stjärnor på varje sida. Men sen var jag ju fast. Riktigt fast. Har läst serien flera gånger och ser nu fram emot att min äldsta dotter ska börja läsa den (har testat men det faller på alla de engelska namnen, hon är inte riktigt med på noterna där än).

    Vet inte vad det är som jag tycker är så bra men det är något med de där alternativa världarna parallellt med vår egen som alltid har lockat mig. Och att det sedan är brittiskt gör ju inte saken sämre direkt.

    Jag har aldrig gillat Sagan om ringen-böckerna men har med stor behållning sett filmerna. Så det är nog som någon skriver ovan, smaken är som baken… och tur är väl det faktiskt.

    Svara
  15. Jag läste första boken precis när den kom ut i Sverige. Då gick jag på högstadiet och kom att älska HP-världen direkt. Det är främst humorn och alla galna och fantasifulla detaljer jag gillar. Sedan tog det väl några böcker till innan första filmen kom? Men filmerna gillar jag inte alls, de är hur tråkiga som helst med alldeles för stort fokus på kvastar och action. Så kanske fick du ett förvrängt perspektiv på böckerna i och med filmerna?

    Svara
  16. Jag praktiskt taget älskar allt som har med Harry Potter att göra, det har jag gjort sedan barnsben. Detaljerna, karaktärerna och den hemliga världen gör allting spännande och verkligt enligt mig. Läs böckerna innan du ser filmerna, väldigt viktigt! Behandla med godis och en ledig lördagskvälll 😉

    Svara
  17. 1. Jag har läst mycket fantasy men gillar inte Harry Potter för att det är en bra fantasybok, för det tycker jag egentligen inte att det är. Jag gillar den mer för att den är rolig, för att det finns en massa knasiga detaljer hela tiden. Bertie Botts bönor i alla smaker (öronvax, kräks, jord…varför vill man äta dem? Egentligen?) Trappor som flyttar sig. Läroböcker som bits. Mat som lagar sig själv, tvåhövdade hundar som heter Fluffy, figurer i tavlor/foton som flyttar på sig ibland. Allt det där gillar jag! Storyn bara så där.
    2. Och nej, det är tyvärr inte samma gen eftersom jag tror du troligen har två genetiska fel. Det ena allvarligare än det andra.
    2a – du saknar alver-är-snygga-och-dvärgar-är-roliga-och-ska-prata-skotska-genen. Helt nödvändig för att gilla Sagan om ringen.
    2b – du saknar HP-genen som iofs sitter i närheten av genen ovan men som inverkar på lite olika sätt.
    3. Förslag till bot och bättring: Börja varje morgon med att säga Alver är snygga. Dvärgar är roliga. 25 gånger. Intag sedan frukosten som vara engelsk och innehålla bacon, ägg och chokladgrodor.
    …3.b. Eller strunta i det och läs något annat.

    Svara
  18. Äntligen! En annan som tycker som jag. Jag har inte läst böckerna, inte heller sett filmerna. Hittills har jag inte varit intresserad av dem. Eftersom det ändå skrivs så mycket om dem än idag, så har mitt intresse ändå lite vaknat. Jag har lånat första ljudboken från biblioteket, men inte lyssnat helt klart. Efter lyssningen kan jag ändå tänka mig att läsa böckerna, väntar att barnens intresse ska vakna så att jag kan läsa dem högt för dem.

    Sagan om ringen är jag inte heller vidare intresserad av. Det är nog samma sjuka, men jag tror att man kan bli botad. Eller åtminstone kan intresset väckas så att man ger det en chans.

    Svara
  19. Jag vet inte om det går att bota dig tyvärr. Men jag tror du överlever ändå. 😉

    Jag älskade Harry Potter-böckerna. Läste den första på svenska men resten på engelska. De blev bara bättre och bättre ju längre fram i serien jag kom. Älskr filmerna också.
    Sagan om ringen är dock ännu bättre måste jag säga. 🙂

    Svara
    • Måste förresten tillägga att jag var mer eller mindre allergisk mot Sagan om ringen och Bilboböckerna. Men när jag såg första filmen på bio blev jag omvänd. 🙂

      Svara
  20. Tror att det kanske är lite för lite fantasy för en riktig nörd. Mer en rolig bok om barn i en annorlunda skola. Jag tyckte mycket om de fyra första böckerna, men därefter har jag gett upp. Lite för mycket tegelstenar. Har dock återupptäckt tillsammans med barnen. Det kanske kan vara lösningen, att uppleva en fantasifull och rolig saga tillsammans. Är det förresten lika illa med både film och bok? Gällande Sagan om ringen så fixade jag inte böckerna, men tyckte mycket om filmerna. Sedan går det ju faktiskt att leva utan HP också har jag hört.

    Svara
    • Är det så alltså, att det går att leva ett fullvärdigt liv utan HP… Hoppas 🙂 Jag planerar också att läsa dem med barnen längre fram och det ser jag fram emot, tror att chansen finns att de kommer älska. När det gäller filmerna så har jag aldrig gett HP någon riktigt chans, Ringen däremot gillar jag alla tre.

      Svara
  21. Jag undrar också. Jag har inte läst någon av böckerna, men vill, för att jag ”borde”, men filmen – jag har bara sett den första – gjorde absolut ingenting för mig. Och jag drar mig för att läsa, för tänk om jag blir besviken?

    Svara
  22. Jag älskar både böckerna och filmerna och någon diagnos kan jag tyvärr inte hjälpa dig med. Du får helt enkelt satsa på att dina barn gillar dem 🙂

    Svara
  23. För det första så måste jag bestämt avråda från att se HP-filmerna före bokläsning/lyssnande. Medan Sagan om Ringen- filmerna är så pass bra och fint gjorda att de faktiskt går att jämföra med boken, fungerar HP-filmerna mer som ett skojigt komplement till böckerna. De är inte i närheten så bra att de går att *jämföra* med böckerna och jag skulle absolut läsa böckerna först!

    Sedan måste jag också säga att böckerna blir bättre och bättre ju längre det går. Trean är egentligen min favorit, men den mest tankeväckande och absolut bäst skrivna är den sjunde och sista.

    Fast det är jättesvårt för mig att sätta mig in i hur det skulle vara att börja läsa HP i vuxen ålder. Jag läste första boken när den först kommit ut, jag var 11 år och det fanns knappt ens någon hajp ännu. Jag har liksom vuxit upp med dem.

    Det kanske är obotligt? Alla gillar ju inte allt och det kanske är bättre att vänta med att läsa eller lyssna på dem tills det verkligen känns rätt? Och känns det aldrig rätt så gör det ju liksom inte. Men jag kan säga varför jag älskar dem så mycket och varför jag inte tror att det är precis samma åkomma som Sagan om Ringen- syndromet.

    Det jag älskar med HP är inte främst historien, som i Sagan om Ringen. Det jag älskar är detaljerna, och personerna. Inte nödvändigtvis Harry själv men så många andra! Dumbledore, som har godissorter som lösnord till sitt rektorsrum. Arthur Weasley, som är så fascinerad av vanliga eluttag och batterier för att de inte finns i trollkarlsvärlden. Tvillingarna Weasley, med sina skämt. Dobby, som mitt hjärta blöder för! Sirius, som kommer in i trean och som jag älskar.

    Jag älskar trapporna som flyttar sig på Hogwarts, att det finns en tavla med munkar som dricker sig fulla på 700 år gammalt vin, alla roliga godissorter, allt! Det är detaljerna som gör det, och humorn! Vissa av tvillingarna Weasleys skämt kan jag skratta åt i flera minuter, hur många gånger jag än läst dem.

    Sen är det historien också, självklart. Jag älskar att det alltid är så galet spännande, att varje bok utvecklas och att de blir mörkare och mörkare ju äldre Harry blir. Jag älskar att de onda karaktärerna inte är endimensionella och inte alltid enbart onda. Och att det blir fler och fler onda karaktärer och mer ondska för varje bok, både mänsklig och magisk.

    Jag tror att HP är böcker som vinner på att avnjutas, i stillhet, utan stress. Så att man inte missar detaljerna, humorn, de små sakerna som gör det så underbart!

    Svara
  24. Man behöver ju inte gilla Harry, det går bra ändå, tror jag. För mig var Harry Potter inte en omedelbar förälskelse – jag läste andra boken först, tyckte den var spännande, läste första, tyckte den var bra. Ungefär så. Sedan… grep det bara tag i mig. Jag älskar ju fantasy, jag älskar fantasy som utspelar sig i vår värld – tanken på att det i verkligheten omkring oss gömmer sig en helt annan, magisk värld är ju himla fin. Och det tycker jag att J.K Rowling gör så bra! Hon är underfundig, smart och varm i sitt berättande. Harry är en underdog, han är föräldralös och hans moster och hennes familj gillar honom inte – och gillar inte alla en underdog? Blir det inte mer spännande så? Harry är lite dryg också, men det tillför till trovärdigheten. Mest av allt tycker jag att det känns, i hela magen, när jag läser, att J.K Rowling älskar sin berättelse, sina karaktärer och världen hon skapat. Det gör väldigt mycket.
    Kanske är det så att du har för mycket förförståelse om Harry nu, så du kan liksom inte ta det till dig på ett personligt plan?
    Å andra sidan är jag partisk gällande Harry Potter. Jag blev förälskad som tonåring, kommer därför alltid läsa Harry som den förälskade tonåringen. Den lilla objektivitet jag kanske skulle kunna haft är borta. Kärleken gör ju en blind, sägs det. Och ja, jag har läst var och en av de sju böckerna minst fem gånger vardera.
    God jul vettja!

    Svara
  25. Jag gillar böckerna om Harry Potter, även om jag inte tycker att de är det bästa som skrivits. Varför jag tycker om dem:
    Jag har alltid älskat internatskoleskildringar och här får jag mitt lystmäte.
    Jag tycker att det är en lagom blandning av det magiska och det realistiska.
    Alla ordlekar kring allt möjligt tilltalar min inre språknörd.
    Humorn (även den som inte är språkligt betingad) passar mig.
    Jag är nog trots allt svag för det arketypiska i berättelsen – det onda och det goda, kärlekens kraft etc. etc.

    Sagan om ringen krävde att jag såg filmerna innan jag kunde förmå mig att läsa den och omläsning känns inte som något att tänka på. HP kommer jag nog att läsa för barnen om inte annat (första delarna, sedan får de läsa själva).

    Men det finns så många andra bra böcker att jag inte tror på någon särskild behandling.

    Svara
  26. Jag gillar sättet och språket som Jk Rowling använder sig av, det gör att det känns inte som om det spelar någon roll alls vilken ålder du är för att läsa dessa böcker och kunna uppskatta dem. Det finns underfundigheter som vuxna tycker är bra men andra som barn fattar bättre än oss vuxna. Det är ett roligt språk finns alltid små roliga saker med men böckerna är också tyngda av allvarliga saker. Man tycker att det är fantasi och det är ju klart att det är men det finns också liknelser med verklighet. Som tex krig trollkarlar är ju i krig med Voldemort när de förstår att han är tillbaka. Men som i verkligheten så slår man ju gärna dövörat till om det är något man inte gillar.
    Alla kan ju inte älska dessa böcker, det är nog som med många andra böcker antingen så älskar man dem eller så gör man det inte. Men jag själv älskar dem och jag längtar efter att få börja läsa dem för min son.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.