Om Årets kalender: 24 inlägg kommer det bli och till varje inlägg ställer jag en fråga till läsaren. Svaren lämnas i kommentarerna (vill du svara på din egen blogg? Glöm inte att länka till detta inlägg så jag vet att du svarat) till varje inlägg. Bland de som svarat på minst 10 frågor när kalendern är i mål (sista inlägget publiceras 24/12 och målsnöret för utlottningen dras den 27/12) lottar jag ut ett fint nyårspaket som bland annat innehåller en av mina favoriter bland årets lästa böcker.
Jag är kanske lite barnslig men jag älskar verkligen ungdomsböcker (älskar bilderböcker också på ett mycket mer passionerat sätt än mina barn tror jag). Några av mina allra bästa läsningar är just ungdomsböcker, vilket kanske inte är ett problem egentligen men samtidigt, när jag tycker att Hungerspelen är en fantastisk bok som skriven för mig (eller Jellicoe Road eller Tithe, eller…) betyder det då att jag är ungdomlig av mig eller betyder det att böckerna lämpar sig bäst för lite äldre läsare på typ 35 år? Eller är det helt enkelt så fantastiskt att det inte är så jäkla stor skillnad på oss som läsare oavsett om vi är 15 eller 35? Jag hoppas på det senare. En riktigt bra bok är en riktigt bra bok oavsett vem den huvudsakliga målgruppen är. Möjligen kan man utvinna olika lärdomar och glädjeämnen ur böcker beroende på var i livet man befinner sig. Mitt bästa är när jag kan prata böcker med ungdomarna på mitt bibliotek och de kan berätta vilka böcker de gillar och lite varför och jag kan tipsa om något jag gillar och de sedan kommer tillbaka och faktiskt också greps och blev överväldigade. Jag tycker om det när det är vuxna också men det känns större med tonåringarna som fortfarande är lite osäkra på om de ska bli storläsare eller inte. De som läst Twilight och inget annat och kanske står i begrepp att inte läsa en enda bok till om man inte hittar den där perfekta. Skarpt läge… Hungerspelen brukar funka. Och Cirkeln.
Vilken relation har du till ungdomsböcker?
Jag är ju 16 så jag passar ju ganska bra in på ungdomsböckerna, men jag gillar fortfarande inte de vanliga om vanliga ungdomsproblem och bla bla bla, men dystopierna och fantasyböckerna passar mig utmärkt. Men jag tror som du på det senare alternativet men möjligen att vi ser böckerna lite olika eftersom vi har olika erfarenheter och tankar men det skiljer ju sig från person till person och inte enbart mellan åldersgrupperna. Det är lite som när man ser på barnfilmer nu när man är lite äldre och fattar en massa skämt och kommentarer som man missade som liten. Sen är det ju också så att böckerna kanske blir lite väl barnsliga om de riktar sig till 10-åringar men just ungdomsböckerna tror jag kan passa de flesta 🙂
Jag har inte läst så många ungdomsböcker sedan jag blev vuxen, förutom det senaste året när både Cirkeln och Eld blivit lästa och Hungerspelen-trilogin inköpt.
Jag tycker det är lite synd att så många böcker gått mig förbi bara för att de råkar vara klassade som ungdomsböcker. Det senaste exemplet är Bläckhjärta av Cornelia Funke, som till och med är klassad som barnbok. Jag tror jag hade lika stor behållning av den och jag är över 40.
Sedan jag började bokblogga missar jag nog inte lika många ungdomsböcker i alla fall 🙂
Jag läser några ungdomsböcker om året – de där som alla talar om och brukar tycka om dem. Ibland kan jag känna att de innehåller förenklade skeenden och att det ibland verkar finnas en tanke om att de inte får vara för långa men de flesta jag läser är just bra böcker – i år Jellicoe Road och Erebos.
Jag läser gärna ungdomsböcker trots att jag börjar närma mig 30. Två av favoriterna är Ibland bara måste man av David Levithan och Var är Alaska av John Green. Framförallt den första borde ALLA läsa.
Jag har inte läst så många ungdomsböcker sedan mina barn var i den åldern. Men några har hamnat i min bokhylla det senaste året bla. Hungerspelen, Cirkeln och Eld. Har dock inte läst dem ännu. Däremot så försöker jag hålla lite koll vad som kommer ut, bla. genom att läsa andras bloggar, mycket för att tipsa mina två äldsta barnbarn som är 13 och snart 12.
Jag har inte läst någon ungdomsbok på flera år, vilket känns lite tråkigt. Definitivt något att försöka ända på då jag genom tiderna läst många bra ungdomsböcker. Den senast lästa kan ha varit ”Sandor slash Ida” som jag tyckte bra om. Tyvärr har det nog blivit så att jag sett ungdomsböcker mer som potentiella presenter till barnens kusiner, än som egna läsobjekt. Jag tror att du som bibliotekarie har en oerhört viktig uppgift att fylla när det gäller att tipsa ungdomar om böcker.
Jag är lite inne på samma spår som dig – en bra bok är en bra bok, oavsett om det räknas som ”ungdomsbok” eller ”barnbok” eller ”vuxenbok”. Min sambo jobbar som ungdomsbibliotekarie och tar med sig böcker hem som jag läser om jag tycker att det verkar vara en intressant titel, lika gärna som jag läser Kerouac eller Hemingway. Visst har jag läst mer ungdomsböcker sen hon började jobba på biblioteket, men jag köpte ju Harry Potter-böckerna långt innan dess för att jag var intresserad av att läsa dem och då hade jag inte den minsta tanke på huruvida de var ungdomsböcker eller inte.
Jag läser helt klart ungdomsböcker och framför allt mer på senare år. Däremot vill jag inte ha en ungdomsbok som handlar om tjej möter kille eller liknande. Det får gärna finnas med men det ska även beröra lite övernaturliga grejer, eller i alla fall saker som inte händer vem som helst när som helst. Då läser jag helst det i vuxenböcker. Men så fort det finns lite magi av något slag så är jag där.
jag läser gärna men har blivit lite övermätt nu… men varför avstå pärlor bara för de har en annan åldersetikett?
jag håller med dig om dina teorier! naturligtvis är upplevelsen annorlunda från läsare till läsare, men just åldern behöver ju inte alls vara avgörande när det gäller huruvida man uppskattar boken eller inte.
själv läste jag ofta ”vuxenböcker” när jag var ”ungdom”, så det jämnar väl ut sig nu när jag som vuxen ofta läser ungdomsböcker… 😉
ärligt talat så är det inte helt självvalt nuförtiden, eftersom min hjärna är trasig pga neurologisk sjukdom och gör att jag inte längre klarar av att läsa ”svårare” böcker. men inget ont som inte för nåt gott med sig osv, det har ju gjort att jag många nya upptäckter vad gäller både böcker och författare som jag kanske aldrig annars skulle hittat.
En bra bok är en bra bok är en bra bok oavsett vilken etikett någon väljer att sätta på den. Jag läser rätt mycket ”ungdomsböcker” och tycker att de bra i den kategorin är oändligt mycket bättre än många ”vuxenböcker”.
Har vänner som glatt läser exv Liza Marklund (som jag själv har extremt svårt för) men som inte vill läsa ungdomsböcker för att de är för ”lätta”. Ja, ni hör ju själva hur det låter. Näpp, fram för mer bra böcker, oavsett kategori!
Jag läser rätt mycket ungdomsböcker och älskar de som är välskrivna, sorgliga eller roliga, och har lite originellt djup. =)
Jag är dålig på att läsa ungdomsböcker men har som nyårsboklöfte att läsa mer ungdomslitteratur. De böcker jag läst har dock varit väldigt bra och en av mina längtböcker inför nästa år är sista delen i engelsforstrilogin. Så mer ungdomsböcker för mig inför nästa år helt enkelt. =)
Jag läser gärna ungdomsböcker också, tycker inte det spelar någon roll egentligen vilken ålder det står att böckerna riktar sig till. Även om jag är äldre än det så kan jag också gilla dom :).
Jag läser en hel del ungdomsböcker. Faktiskt betydligt mer än vad jag gjorde när jag själv var i rätt ålder, och det beror nog på att det inte riktigt fanns en sådan marknad för ungdomsböcker som det gör nu. Då var det liksom barnböcker och sedan blev klivet till vuxenböcker stort. Young Adult-genren var nog knappt uppfunnen än. Hur som helst, jag läser mycket ungdomsböcker, framför allt urban fantasy, dystopier och liknande (typ Hungerspelen). Oftast så fastnar jag inte på samma sätt för böcker om ungdomsproblem.
Så varför läser jag så mycket ungdomsböcker då? Den främsta – och bästa – anledningen är såklart för att de oftast är så himla bra! Sedan är det också en stor vinst som gymnasielärare i engelska att ha läst en massa engelskspråkig ungdomslitteratur och kunna ge eleverna tips på bra böcker.
http://helenasbokhylla.wordpress.com/2012/12/18/fiktiviteters-julkalender-18-december/
Jag älskar ungdomsböcker och jag läser sådana väldigt ofta. Hungerspelstrilogin är en av mina favoritserier. Ungdomsböcker har inte alltid en sådär jobbigt komplicerad handling som vissa ”vuxenböcker” kan ha och därför kommer man ibland fortare in i berättelsen och kan njuta av det som händer istället för att sitta och klura ut vad som betyder vad.
Jag har läst jättenågra ungdomsböcker. Divergent läste jag för en liten tid sedan och gillade verkligen. Det är rätt så många ungdomsböcker som är fantasy-inriktade och det är inte min favoritgenre. Har jag trott i alla fall. Kanske jag får ta och ändra attityd!
Jag tror att ungefär var tredje bok jag läser är en ungdomsbok. Eller mer. Ibland tror jag nästan att jag har tappat konsten att orka med en vuxenbok – fast det har jag ju förstås inte. De tar bara lite längre tid att läsa…och jag läser såpass mycket barn- och ungdomslitteratur att jag har blivit lite otålig av mig.
Jag läser barnlitteratur för jobbets skull (och för att det är kul) – men ungdomslitteratur hade jag egentligen inte behövt läsa så mycket som jag gör för jag bokpratar huvudsakligen för barn mellan 7 och 12 år och de är för små för ungdomslitteraturen (utom ibland). Sanningen är helt enkelt den att jag inte kan låta bli ungdomsböckerna. Det kommer så mycket som är bra!! Många av de böcker jag tyckte mest om att läsa på senaste tiden har varit ungdomsböcker. Till exempel ”The Fault In Our Stars” av John Green. Vilken fantastisk bok det är – och oj så många vuxna som också skulle njutit av att läsa den!
Jag älskar ungdomsböcker! 🙂 Här kan du läsa mer: http://www.dreaminpink.se/2012/12/18/24fragor-18-ungdomsbocker/
Den som har ökat min ungdomsboksläsning är Johanna Lindbäck på Bokhora. Jag läser dessutom gärna hennes böcker.
Bättre sent än aldrig: http://josjos.se/blog/2012/12/19/fiktiviteter-kalender-dag-18/
Jag älskar bra ungdomsböcker. Har skrivit typ om det idag, men ska försöka göra ett riktigt inlägg också http://www.enligto.se/2012/12/19/ibland-blir-det-lite-fel/
läste den här artikeln (från sept 2012) nyss, och kom att tänka på detta inlägg…
”Fully 55% of buyers of works that publishers designate for kids aged 12 to 17 – nicknamed YA books — are 18 or older, with the largest segment aged 30 to 44. Accounting for 28 percent of sales, these adults aren’t just purchasing for others — when asked about the intended recipient, they report that 78 percent of the time they are purchasing books for their own reading.
http://www.bowker.com/en-US/aboutus/press_room/2012/pr_09132012.shtml
Älskar ungdomsböcker. Vill läsa betydligt mer än jag gör. Kan tipsa om Laurie Halse Anderson! 🙂
Jag har börjat läsa mer och mer av ungdomsböcker nu på senare år igen, det är roligt att det inte bara är mysterier och hästböcker som det kändes som det bara fanns när jag var i ungdomsåren. Hungerspelen är en underbar trilogi, men Holly Blacks berörarböcker har jag också fastnat för.
Jag läser gärna ungdomsböcker. Bland annat de du nämner! Jag började nog försöka ”hänga med” när jag läste till lärare. Då vill man ju kunna se vad ungarna läser och gärna ge tips. Och visst kan det vara en dörröppnare att hänga med i snacket om vem som är snyggast av Edward eller Jacob. Men sedan inser man att det finns mycket bra ungdomsböcker. Jag tror att du har rätt i att det inte är så stor skillnad mellan vuxna och ungdomar och att vissa böcker funkar på alla nivåer. Min 12-åriga brorsson växlar mellan lättläst ”böcker för killar om fotboll” typ för att sedan hugga tag i Arn-serien. Så det handlar nog mycket om intresse.
Sedan har jag svårt att tro att den som läser Twilight bara har läst den serien. Man måste ju ändå vara en ganska god läsare för att komma igenom serien. Twilight är mycket text som antagligen avskräcker den lässvaga/ointresserade. Jag tror att alla ingångar till läsning är bra. Det är genom att läsa man blir en bättre läsare, som du självklart redan vet! 🙂
Jag läser gärna ”ungdomsböcker” . Det är flera av dem som klassas som det som är minst lika bra (ibland bättre) än ”vuxenböcker”.