Daylight gate: En ny bekantskap, eller i alla fall nästan ny men jag väljer att förtränga min först lästa bok av henne, är Jeanette Winterson. Och vilken bekantskap.. The Daylight gate är en bok om hemsökelse, häxeri och genomsvart förtvivlan. Den beskriver döden och det som är långt värre på ett sätt som hindrar mig från att någonsin glömma att jag läste det. Och eftersom det är så bra kan jag inte heller önska att jag inte gjort det. Det faktum att jag varit i det där källarrummet i The Tower i London och sett de där redskapen gör det inte direkt mer lättsmält… Winterson skriver flyktigt (vad nu det är men jag hittar inga andra ord) och intensivt om allt vi själva upplever, kärlek, sorg, längtan, hopp, förtvivlan, och hon gör det på ett sätt som är oss nutidsmänniskor så främmande att det är märkligt att det blir begripligt.