Då har vi det där problemet igen då… Ni såg kanske att den är boken hamnade högt på min bästalista och vad sjutton skriver man om såna böcker? Och vad skriver man om såna böcker när man inte vill avslöja någonting för framtida läsare?
Jag skriver att det är bra, på gränsen till fantastiskt och fulländat. Varenda karaktär i boken är mystisk och obegriplig och fullständigt glasklar. På samma gång. Jag räds dem och älskar, fascineras och stöts bort. Vissa skeenden förstår jag direkt även om de inte uttalas, andra saker överraskar mig totalt trots att jag kanske borde ha sett dem i förväg. Hela berättelsen är en enda febrig saga som bara driver på djupare och djupare in i mörker, förtvivlan och galenskap (men vems?).
När jag tyckte om The haunting of Hill house så förstod jag att Shirley Jackson var en författare för mig, och nu när jag fullkomligt förälskat mig i We have always… Så kan jag inte sluta läsa. Det får bli någon av hennes novellsamlingar härnäst (The lottery and other stories landade hemma hos mig igår), trots att de är just novellsamlingar…
Det här är en bok som lätt skulle klara, och kanske skina upp ännu mer, av en omläsning. Jag brukar inte läsa om böcker, men den här skulle jag kunna tänka mig att läsa om faktiskt! Problemet är att det finns så många andra böcker som jag inte läst än 😉
Jag tror också att den här skulle växa vid en omläsning, men som du säger det finns ju så många böcker att läsa…
nu grämer jagmig mkt över att jag snålade o inte tog med den i min amazonorder utan klickade i ”save for later”
Men då har du ju en liten grundplåt när det är dags att plocka ihop en ny beställning snart 🙂
Älskar den här boken. ÄLSKAR! Vi läste den i vår bokklubb härom året, och det blev väldigt mycket intressanta diskussioner. Mycket tack vare det dubbla, tvetydiga.
Jag tror att det var när ni läste och skrev om den som jag blev sugen på att läsa, jag förstår att det måste vara den optimala cirkelboken. Så mycket inbjuder till olika tolkningar.
Kanske något för vår cirkel så småningom?
Kanske det 🙂