Doktorn och jag mot ensamhet och trötthet

Från och med nu och fram till söndag eftermiddag har jag en hel hög med egentid eftersom resten av den fiktiva familjen är på sportlovsresa. Då egentid är lästid för det allra mesta i det här huset så hade jag tänkt läsa obscena mängder böcker under helgen. Idag är jag dock för trött för att ens orka tänka på att läsa den annars formidabelt spännande Faithful Place som jag håller på med. En sån tur då att denna landade i min brevlåda idag:

20130228-173406.jpg


Visst känns det väl som om vi, Doktorn och jag, kan slå ihjäl några timmar till? Jag tror dessutom att det är en bok som man kanske inte behöver vara alldeles pigg för att uppskatta. Kanske får den till och med sällskapa med några reprisavsnitt… Är det någon av mina fellow Whonördar som läst och tycker något om boken?

Fullkomligt vrickad…

…är troligtvis den som

1. Igår kväll inte kunde somna eftersom hen låg och tankeformulerade en recension till sin blogg. Och nej, hen minns idag inte en rad av det tankeskrivna och inte ens vilken bok det gällde. Vilket är synd för det blev väldigt bra…

2. Förra veckan gjorde en ambitiös plan över sommaraktiviteter på sin blogg. Möjligen kan detta förklaras bort med att personen i fråga lämnade in önskemål om sommarsemester på jobbet ungefär samtidigt. Nämnas bör att inga inlägg ännu är skrivna och tidsinställda.

Vad tror ni, behöver en person som punkterna beskriver vård och avgiftning eller är det ännu en av alla dessa övergående februarisjukor?

Med vänlig hälsning,
“Skriver åt en kompis”

Då tänker jag på Sigrid

Jag orkar faktiskt inte riktigt det här, vissa saker kommer faktiskt för nära.

20130216-222044.jpg
Då tänker jag på Sigrid är en bok om tystnad, om oerhörd kärlek som inte blir uttryckt. Hanna som återkommer, Sigrid som tyst älskar utan att någonsin få ihop det med det vardagliga, med levandet. Kalle på byn som tar emot tigande och leende, Bossepojken som lämnar och Åkepojken som inte orkar. Och jag gråter över dem alla för att jag känner dem.

Jag har växt upp så, i tigandet. Inte bara tigandet men det har varit och är fortfarande en stor del av delar av min omgivning och mitt förflutna. Alla de där känslorna som inte benämns. Kärleken, besvikelsen, hatet, det eviga förlorandet. De som finns kvar men inte blir sedda. Det är sjukt förstås men jag tror att det fortfarande finns där ännu ett litet tag, på landsbygden mer, där jag kommer ifrån. De som gör sådant de inte är ämnade för eftersom de föddes till det, de som inte drömmer och de som tänker att kärleken försvagar och aldrig räcker till. De som aldrig i sitt liv sagt att de älskat en levande själ. Fast de gjort det. Förstås.

Det skulle räcka med en utsträckt hand. Ett ord. En beröring. Och inte ens det förmås.

Då tänker jag på Sigrid är en näst intill fulländad (jag gillar inte slutet och har svårt för Stockholmssekvenserna) bok om dem vi sällan benämner, de vi inte ser. De som inte verkar se oss men som kanske gömmer hela världen i sin kropp. För mig blir det fasansfullt tydligt hur djupt det tysta sitter när den här boken får mig att fundera kring mig själv. Skulle jag kunna sträcka ut handen till (vissa av*) mina älskade och säga att jag älskar dem (att de i sin tur inte skulle kunna vet jag)? Insikten att jag lätt skulle kunna skriva det men att öga mot öga skulle det bli osagt gör mig väldigt ledsen. Stridslysten, men väldigt, väldigt ledsen.

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson. Wahlström & Widstrand

* För att väga upp lite av tragiken i det här vill jag påpeka att jag har en nutid i uttalad kärlek även om det förflutna ofta var tyst. Mina barn ska somna varje kväll med minnet av att de är älskade, och det minnet ska innehålla såväl kramar som ord – det är en helig regel hos oss. Bara så ni vet att jag inte är helt förlorad…

Istället för bokrea

Jag har ju klagat lite över årets bokrea och utgjutit min besvikelse över utbudet. Vilken himla tur då att Myrorna hade halva priset på alla sina böcker pga ombyggnad när jag gick förbi häromdagen. Erbjuds bara det rätta utbudet så är jag inte den som är den… Resultatet (a 95 kr totalt):

20130226-175648.jpg

300 sidor Flynn med spoilervarning

Gone girl har gripit tag i oss ordentligt och nu är det dags att säga några ord om de första 300 sidorna inklusive omkullkastande vändningen och allt. Alla som inte vill veta något om boken förrän läsningen är klar uppmanas omgående avsluta läsningen av detta inlägg (och eftersom vi vet hur lätt det är att bara råka titta ändå har vi gjort texten vit så att bara den som verkligen vill kan markera och läsa). Hemligheter kommer avslöjas och diskuteras… Ni är välkomna tillbaka när boken är utläst och diskussionslystnaden gör sig påmind. Har du läst de 300 sidorna? Häng med, nu kör vi!

Helena: Jag ägnade väldigt stor del av de första 200 sidorna åt att oroa mig över ifall jag skulle kunna missa vändningen eller inte. Om den skulle vara för subtil för mig att fatta eller något sånt. Tillåt mig småle, eller asgarva. Det går inte att missa vändningen, om man inte råkar missa sidan där den kommer vill säga, och inte ens då… Jag gillar förstås tvisten, Flynn är så bra på dem! Jag är också lite extra förtjust över att få bekräftelse på och förklaringen till min avvaktande och obehagsfyllda känsla inför Amy.

Linda: Jag var också orolig att jag skulle missa vändningen, trots att alla påpekat att den skulle komma och ungefär på vilken sidan. Faktiskt blev jag ändå överraskad. Jag hade liksom du funderat över den där dagboken och allt konstigt som Amy skrev där, som inte alls verkade stämma med Nicks bild av deras liv, men inte trodde jag att hon var så finurlig.

När Amy skrev i dagboken att Nick satt och tittade på alla obetalda räkningar såg jag det som ett tecken på att han verkligen ljög. Nu är han fast liksom. Men så var det ju inte alls. Faktum är att jag blev rätt förbannad av vändningen. Nu visste jag inte vilka av mina ledtrådar jag fått av Amys fejkade dagbok och därmed hade jag inte koll på hur lurad jag var. Men mest blev jag imponerad av Flynn. Det spelar ingen roll att jag visste om vändningen, eller att jag misstänkte att Amy inte talade sanning. Att det hela skulle vara så här sjukt gick inte att förställa sig. Fullblodspsykopat är ett bra ord för att beskriva den Amy vi nu läser om. Eller?

Helena: Absolut, fullblodspsykopat! Amys planerande och flykt är rakt igenom läskig. Hon har alltså gått omkring i deras hem och lagt ut ledtrådar och planerat i över ett år. Och menar att det skulle vara ett mindre förräderi än att ha en älskarinna. Två människor som går omkring och håller tyst och ljuger för varandra, stämningen i det hemmet… Jag känner mig löjligt tacksam över att det inte blev något barn (jag vet att det är fiktion det här men Gillian Flynn lurar mig rätt bra att glömma det).

Linda: Fortfarande är inte Nick sympatisk och jag har svårt att ta hans parti. Flytten, otroheten, lögnerna, hans oförmåga att ta ansvar, det är så mycket som gör att jag inte gillar honom.

Helena: Visst är det synd om Nick, men han blir ju inte direkt älskansvärd för det. En liten mörk del av mig tycker att han har tjänat ihop till det, men det har han förstås inte… Hans sätt att behandla kvinnor, Amy, Andie och till viss del Go. Att de ska ta hand om honom och sen slänger han bort dem – mycket osympatiskt! Det enda som får mig att tina lite i förhållande till honom är den där berättelsen om hans barnlängtan. Han beskriver den där känslan så vackert och jag kan i den stunden verkligen känna igen mig i honom vilket då på ett inte lika trevligt sätt tvingar mig att förhålla mig också till alla de där osympatiska sidorna. Jag älskar att han får vara komplex!

Linda: Att Go inte fått mer plats gör mig lite besviken. Jag trodde att hon skulle stå för det mörka, men just nu finns det inget som tyder på det. Kanske kan hon istället utvecklas till en favoritperson. Än så länge har jag nämligen ingen. Amy fascinerar mig, men jag tycker inte om henne. Jag tyckte om henne, men det var ju den Amy hon spelade. Kanske inte så konstigt egentligen med de föräldrarna.

Helena: Nej, jag känner också ett behov av att hitta en favoritperson mitt i alla dessa jobbiga och olika grader av hemska människor. Go skulle kunna vara en sån men då behöver hon helt klart större utrymme och vi har bara 100 sidor kvar nu…

Linda: Det känns som om Amy just gjort en miss då hon presenterade sig som Nancy till Greta på hotellet. Hon underskattar Greta, men det tror jag inte att hon ska. Sidan 300 avslutas med just en fundering kring detta.

Helena: Det känns som en stor miss, en som Amy borde vara för planerad för att göra… Hon verkar ju annars ha tänkt på allt, den där relationen hon bygger upp med Noelle till exempel…

Linda: Stackars Noelle som Amy utnyttjat så brutalt. Vet Noelle ens om det, eller tror hon att de verkligen var vänner. Troligen, Amy verkar bra på att spela roller.

Helena: Inför avslutningen undrar jag förstås hur det ska gå, och “undrar” är en underdrift – jag brinner efter att få veta. Ska Amy komma hem? Ska hon ta sitt liv? Hur går det nu när när pengarna är borta? Kommer Nick döda henne och få det att se ut som ett självmord? Kommer det att komma en ny vändning på slutet och kommer jag i såfall att kunna missa den ;)?

Linda: Jag väntar också på nästa vändning, för det kan väl inte sluta med att Nick åker dit för mordet på sin levande fru? Det är lite för vanligt och Flynn är inte vanlig. Jag räknar med minst en vändning till och troligen inga vändningar en missar.

Vad tycker ni? Om Amy, Nick, Go, vändningen och allt det som redan hänt i boken? Vi är ganska snart tillbaka med ett inlägg om den färdiglästa boken, det går inte att låta bli att läsa nu.

Det här inlägget publiceras också hos Enligt O.

Ljus från ingenstans

Jag vill börja med att be min bokcirkel om ursäkt. Jag mindes hur jag läste Pestkungens legend för många år sedan och tyckte om den, trots eller på grund av att den var mycket märklig. Jag tänkte att en bok om vår bygd skulle öka läsglädjen. Jag tänkte att en historisk roman är ju aldrig fel. Förlåt mig!

20130214-201027.jpg
Lars Andersson har ett säreget sätt att skriva på som jag både tycker om och ogillar. Det är hoppigt och märkligt och förvirrande. Han skriver in sig själv och kyrkböckerna, samtalar med läsaren och bryter illusionen om och om igen.

Boken beskriver det lilla samhället Skived och dess människor under flera hundra år, nästan fram till nutid. För den som är lite bekant med ortens förflutna kan det här säkert vara en guldgruva, för mig som bott i närheten i ynka fyra år blir det mest förvirrande med alla släktled och ungar.

Min största invändning är att boken börjar så bra med Idas födelsedag i nästannutiden. Där är jag helt fast och vill helst stanna och när jag tvingas tillbaka till 1700-tal och djäknar och sånt blir jag så himla besviken eftersom jag aldrig riktigt förstår mig på eller knyter an till karaktärerna.

Det här är verkligen inte min bok, kanske mer komplex än dålig men verkligen inte min…

Ljus från ingenstans av Lars Andersson. Albert Bonnier förlag

Läsplatteguidning tack!

Föga anade jag att det där hemlånet av bibliotekets läsplattor skulle skapa ett sådant habegär… Efter en veckas läsning på en Sony reader respektive en Cybook vet jag att jag vill ha en läsplatta, dock inte vilken sort…

Det jag vet är att jag vill kunna låna e-böcker från biblioteket på ett enkelt sätt (alltså ingen Kindle trots att det förstås vore trevligt att kunna läsa kindleböcker också, men man kan väl inte få allt antar jag). Den måste ha wi-fi. Efter några timmars oerhört förvirrande runtsurfande och testläsning har jag fortfarande väldigt många frågor: Hur svårt är det egentligen att få igång en Sony PRS-T1 för utlåning på bibliotek? Är Iriver Story så bra som det sägs, och är den väldigt stor? Finns det någon möjlighet att hitta en platta som kan läsa såväl låneböcker som böcker redan inköpta via amazon?

Jag vet ju att jag har en hel del bloggkompisar som redan äger och använder läsplattor, kan inte ni berätta vad ni gillar och ogillar med era e-boksläsare? Snälla! Jag blir lite galen av all beslutsångest här…

Läsningsenkät

Bloggveckan får avslutas med en enkät upphittad hos Bokbabbel.

1. Ljudbok eller bok i handen?
Bok i handen! Ljudböcker är inte min grej, jag anstränger mig så mycket att lyssna aktivt att jag glömmer att lyssna… Eller så lyssnar jag när jag kör bil och inser inte förrän jag storgråter att jag nog bör köra in till kanten…

2. Pocket eller inbunden?
Inbunden, de är snyggare i bokhyllan och så måste jag inte oroa mig så förtvivlat över att vika dem.

3. Påhittat eller verklighetsbasert? (fiction/nonfiction)
Fiktivitet förstås 🙂

4. Harry Potter eller Twilight?
Eh, måste jag? Harry Potter förstår jag mig ju som bekant inte på men jag fattar säkert galoppen när jag läser för barnen om något år. Twilight var underhållning för stunden, för att inte tala om filmerna som jag och maken skrattat riktigt gott åt. Det är härligt med filmer där höga hår och överspelat svåra ansiktsuttryck spelar huvudrollen…

5. Fantasyvärld eller vår värld?
Vår värld helst men väldigt gärna med inslag av det fantastiska.

6. Kindle, iPad eller annat?
iPad. Men börjar nu sedan ett oövertänkt lån av bibliotekets läsplattor bli väldigt sugen på att skaffa någon form av läsplatta också…

7. Låna eller köpa böcker?
Både ock! Jag köper förfärliga mängder böcker och lånar tillika förfärliga mängder. Sedan jag började jobba som bibliotekarie på riktigt har min lånestatistik skjutit i höjden, om köpestatistiken droppat i samma utsträckning låter vi vara osagt.

8. Bokhandlar eller online?
Jag älskar bokhandlar och handlar gärna i dem när jag har chansen. Huvuddelen av mina inköp sker dock av bekvämlighetsskäl på nätet.

9. Ensamstående bok eller trilogi?
Ensamstående. En seriebok måste locka med något alldeles extra för att jag ska engagera mig såpass. Jag är förtjust i ensamstående böcker om ca 170 sidor, eller trilogier om engelska politiker om 600 sidor per bok

10. Tjock bok eller tunn bok?
Som ovan – 170 sidor är optimalt men flera av mina mesta älsklingar är riktiga tjockisar.

11. Romans eller action?
?

12. Mysa under filt eller steka i solen?
Under! Eller i skuggan (av ett äppelträd kanske) när andra steker i solen.

13. Varm choklad eller latte?
Vid läsning? Te eller vanligt kaffe med mjölk. Dricker och äter sällan när jag läser…

14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Både ock. Vet jag att det är en bok jag ska läsa bums undviker jag kanske recensioner men är det en bok jag brinner efter att läsa så brukar jag kunna fixa att läsa den innan recensionsdatum (med hjälp av recex eller det faktum att väldigt många böcker kommer ut i handel innan recensionsdatum nu för tiden). För det mesta läser jag dock glatt recensioner av olästa böcker, jag brukar kolla vad mina gurus (Helena, Eli, Anna, Linda, Ela, Lyran + några till) tycker och så försöker jag hitta någon som har en avvikande åsikt och sen kör jag.

The only väg is upp

Det finns dagar när jag bara måste läsa ungdomsböcker, när de är de enda som duger, och då inte för att de skulle vara enklare eller mer lättlästa utan för att de ofta är mer rakt på och alldeles underbara. En sån dag slet jag med mig The only väg is upp hem från jobbet och gav mig hän.

Filippas resa till London, för att söka till åtråvärda skådespelarskolan och skaffa sig ett liv, imponerar massor på mig. Tänk att våga ge sig av, resa till ett annat land och slå sig lös. Själv brottas jag med en dröm om att våga åka ett veckoslut till London själv. Jag är 35. Och jag vet inte ens om jag vågar… Möjligen är alla ni som läser just nu helt oförstående och skulle likt Filippa tagit chansen så snart den gavs, men jag är grymt impad.

20130213-124909.jpg

The only väg is upp är en charmig bok som jag skulle älskat som tillbakadragen tonåring, den hade nog kunnat peppa mig en del. Min vuxenläsning består mycket av förnumstiga tankar om Filippas val av kille, ångestigenkänning när det gäller det där med lögnerna och en svag irritation över att flera av karaktärerna är lite endimensionella (men det ordnar sig säkert i o ch med fortsättningen, Stjäla the show som kommer i vår). Den stora orsaken till att jag valde att läsa och som också är min största behållning är förstås London. Jag hoppades få läsa om de där mytiska platserna som egentligen är rätt sunkiga men har vackra namn, och så lite vardagslondon och lite sånt jag känner igen. Och allt det fick jag vilket betyder att jag troligen kommer läsa fortsättningen för att få mer. Och kanske, kanske, kanske kan jag övertyga mig om att dra iväg på den där egensemestern också. Kan Filippa så kan jag! Kanske…

The only väg is upp Emmy Abrahamsson. Raben & Sjögren

Austen, Austen, Austen

Glöm det där jag sa om att skippa läsutmaningarna i år, kära ni. Nu har jag ändå Boktolvan och klassikerläsning, kan lika gärna slänga in en egenkomponerad utmaning också. Och det blir ett läsprojekt jag sugit lite på sen i somras faktiskt. Det är helt enkelt dags att återbesöka Austenland, big time. Jag vill gärna läsa om Jane Austens böcker, jag vill göra det på engelska (för första gången med de flesta) och jag vill kanske kombinera det med en omtittning av vissa filmatiseringar. Jag har inga som helst krav på att läsa alla romanerna under 2013 eller så, men jag vill gärna.

austen allaSom stöd för min läsning har jag min bokcirkel som än så länge uteslutande har ägnat sig åt Austenläsning (Emma, Övertalning och Stolthet och fördom såhär långt) men jag vill förstås gärna ha ännu mer sällskap. Därför tänkte jag samla ihop till en Jane Austendag sista lördagen i mars. Det blir lite som Gardellördagen jag ordnade förra året. Jag tänker skriva en del Austenrelaterat, betraktelser över enskilda böcker och kanske något om filmatiseringarna och så vidare. Den som vill får vara med och förgylla Austendagen med inlägg på egen blogg eller gästinlägg på Fiktiviteter för den som inte har någon egen blogg. Låter det bra? Någon som vill vara med? Lördagen den 30 mars är det som gäller. Vad du vill skriva om är helt upp till dig, kanske vill du läsa en Austenbok, kanske vill du skriva om en gammal favorit eller så vill du skriva en betraktelse över hur svårt du har för Austen som författare. Vad som helst. Maila mig senast söndagen den 24/3 om du vill vara med så slänger jag ihop ett schema så att alla kan hitta till alla Austeninläggen.