Lyran berättar att hon ska bli skolpsykolog i en liten stad (grattis den lilla staden säger jag, ni har fått den perfekta skolpsykologen!) och att hon därför ville ägna tematrion åt skolans värld. Usch då säger jag som med jämna mellanrum drömmer mardrömmar om att jag går i skolan och där det är just det som är det läskiga, att jag går i skolan.. Inga monster, inga slukhål, bara skolvardag (ibland drömmer jag om att jag går i skolan och är på utflykt till simhallen, då blir det overload)…
Men ok då, jag tänker ett varv till och letar fram några skolskildringar ur ryggsäcken.
1. Första bidraget är inte ens en bok men jag kan inte se förbi Buffy när vi pratar om skolan. Buffy som går i skolan och krisar sig igenom en hel tonårstid i sin serie. Den är fulländad med lärare, skolbibliotekarier, vampyrer och rubbet. Beskriver, trots den övernaturliga inslagen, precis hur det kan kännas även om de kanske inte beskriver hur det är.
2. Cirkeln och Eld är två böcker som till ganska stor del utspelar sig i skolmiljö vilket naturligtvis ökar igenkänningen för en Buffyfantast. Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg är väldigt skickliga på att bygga den där klaustrofobiska stämningen av grå, trist, livsfarlig vardag som i alla fall jag känner igen.
3. Den hemliga historien förstås. Den ultimata universitetsboken. Om studier och dekadens i härlig förening.
Jag hade ärligt talat svårt att hitta tre böcker. Jag tror att det kan vara så att jag undviker skolskildringar just för att min relation till skolan inte är helt… frisk… Universitet går dock bättre så där har jag ju nämnda DHH, lite Goodman och French. I The perks of being a wallflower går de lite i skolan men sen har jag banne mig svårt att hitta fler (det finns säkert men jag kommer inte på). Borde jag ta tag i det här? Borde jag läsa fler böcker om skolgång för att komma över min egen? Vad ska jag i så fall läsa? Eller är det kanske lika bra att låta det vara, packa ner i ryggsäcken igen och bearbeta i drömvärlden?
Det var en riktigt spännande och svår frågeställning som fick avsluta ditt inlägg. Om det är någon särskild bok som lockar, och den råkar utspelar utspela sig i skolmiljö, så vill jag stärka dig att läsa boken ändå. Däremot tycker jag att du ska hoppa över att läsa skolböcker i bearbetningssyfte. Det känns helt enkelt mer plågsamt än effektivt. Ibland kan man lägga saker i ryggsäcken, men låta bli att stänga locket. Då kan spökena flyga iväg i en lagomt maklig takt. Kram från en annan med skolfobi.
Jag tror du har helt rätt, bearbetning måste få ta sin tid och kan inte tvingas fram…
En rolig skolbok är Oppositionspartiet av Gun-Britt Sundström, som handlar om några tjejers gymnasietid. Den börjar med följande personförteckning:
Saga som berättar
Karla som representerar Eliten av Svensk Ungdom
Gaggan som är mot allting
Li som kan falla på idén att delta i gymnastiken
Jenny som läser Lawrence Durrell bakom skolväskan
Ia som skaldar nidvisor när hon blir retad
Otti som hör till extremisterna
Lovande, inte sant? 🙂
Jag kollade upp den nu och den verkar onekligen spännande, lite annorlunda…
Jag vet att du har blandade känslor för Lena Andersson, men Var det bra så? av henne är fantastiskt stark, tycker jag. Säger en hel del om många saker, klass, etnicitet, makt/vanmakt m.m. Förmodligen ännu mer aktuell idag än när den kom för snart 15 år sen. Kanske rentav kan funka terapeutiskt, vem vet…
Jag har den faktiskt hemlånad och tänker absolut ge den och henne en chans, jag hoppas till och med förstå hela boken till skillnad från hennes krönikor där hon ofta tappar mighalvvägs.