Styggelsen

Läsarnas val i mars. Utläst. Snabbt. Och en sån läsning…

styggelsenBerättelsen om Singa, flickan som ser det fördolda från varietescenen, är andlöst förfärlig. Hon hålls i strama tyglar av sin far (är det hennes far?) men sedan blir det ännu värre. Och värre och värre. Hela första delen av Styggelsen är som en eskalerande mardröm av mörker och smuts av allehanda slag. Och mitt i skiten ligger Singa, försvarslös men inte maktlös. När första delen slutar och jag tvingas lämna Singa sker det på ett sätt jag nog aldrig kommer kunna glömma fast jag faktiskt verkligen vill eftersom det som händer henne är en vidrig variant av min värsta mardröm.

Den andra delen av boken, med Maja Grå, griper mig aldrig på samma sätt. Det är förstås obehagligt med alla syner Maja drabbas av som hon inte kan tolka. Men det drabbar mig aldrig som Singa gör och jag kan inte låta bli att tycka att det var lite synd att det var Maja som Amanda Helberg valde att gå vidare med i Döden på en blek häst och Tistelblomman. Det är också bra böcker men de äger inte den där magin som berättelsen om Singa gör. Å andra sidan tycker jag mycket om att så mycket förblir osagt i Styggelsen, det är en hel del som skymtar under ytan utan att plockas upp och jag hoppas faktiskt att det får förbli så.

Styggelsen av Amanda Hellberg. H:ström

10 Replies on “Styggelsen

  1. Det lät som en väldigt obehaglig, och samtidigt fängslande bok. Det är förunderligt hur man dras till det fasansfulla. Man mår dåligt av hemskheterna, men kan ändå inte sluta läsa. Det är något magnetiskt i det.

    1. Magnetiskt är det absolut, jag läser mycket hemskheter men måste ibland väga upp med lite annat, typ Austen 🙂

  2. Å! Jag håller med! Jag älskade delen med Singa. Den är så hemsk och mörk och bra! Maja Grå är ju värsta mesen och böckerna om bara handlar om henne är inte all lika bra. Jag tycker att det är Styggelsen som är Hellbergs bästa bok (även om Jag väntar under mossen är väldigt bra den med!).

    1. Håller med, det är absolut hennes bästa (har ej läst Jag väntar under mossan), jag tror att jag gillat de andra Grå-böckerna mindre om jag läst den här först. Nu tycker jag att de är ok mysrysare men inte fantastiska böcker, Styggelsen är en riktigt bra bok.

  3. Jag gillade faktiskt båda delarna, men på olika sätt. Jag håller med om att berättelsen om Singa är fruktansvärt obehaglig och känns svårare att ta in och begripa, medan jag nog läste delen om Maja Grå som mer skräckmysrysig. Jag tyckte också slutet var riktigt bra, riktigt ruskigt och riktigt obehagligt! Definitivt bästa Hellberg- boken i alla fall!

    1. Maja-delen är absolut mer mysrysig och jag gillar det också men eftersom jag tycker berättelsen om Singa är så himla stark så hamnar allt annat i bakgrunden.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.