Pride and prejudice

Jag har flera Austenfavoriter (alla utom Förnuft och känsla?) men Övertalning och den här, Stolthet och fördom, tillhör definitivt the topp of the bäst. Och det var ju här det började, eller om vi ska vara ärliga, med Colin Firth men det kan vi prata mer om senare idag…

pride prejudicePride and prejudice är nog en av de mest klassiska av Austens romaner, den som flest känner till och känner. Lizzie och Darcy är allmängods som lever och utvecklas utanför boken. Det har skrivits flera uppföljare, Emma Tennants Pemberly (som jag inte ens vill tala om, men jag har läst den) och P.D James Death comes to Pemberly (imponerande språkkänslig men trist) som kom förra året, för att nämna några.

Lizzies familj är förfärligt fantastisk – föräldrarna med sina doser av irriterande särdrag och kärlek, de flamsiga systrarna, den irriterande korrekta tråksystern. Och Mr Collins som dyker upp och kan vara en av de roligaste (på det fasansfulla sättet) karaktärerna i världshistorien. Den pompöse Darcy, nervöse men snälle Bingley, hans undanglidande systrar, ja ingen kan komma och säga att persongalleriet är tomt…

Jag hade svårt att läsa den här boken utan att störas av min allt för intensiva konsumtion av Stolthet och fördom-filmer och tv-serier, särskilt BBC-serien stör lite eftersom den var väldigt ordagrann. Att jag sen läst boken väldigt många gånger hjälper inte till. Jag har helt enkelt inte glömt någonting och hittar således inget nytt i denna omläsning. Det är bara att konstatera att det är en mycket god bok men att jag nog bör vänta sisådär 20 år innan jag läser den igen. Eller 40 kanske eftersom jag inte lär kunna avhålla mig från filmatiseringarna under tiden…

2 tankar på “Pride and prejudice”

    • Absolut, han är absolut en av de karaktärer en funderar mest över. Med det absolut inte sagt att jag skulle vilja stifta närmare bekantskap med honom 😉

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.