Visst har det väl hänt att jag dissat såväl tv som tidningar om läsning. Eller dissat, jag har väl sagt att de inte är någonting för mig. Men sanningen är också den att jag inte gett vare sig det ena eller andra särskilt många chanser. Men nu så, här följer berättelsen om mitt möte med Books & dreams (#3) och Vi läser (#2 2013):
Books & dreams fick jag som recensionsexemplar vilket drog igång hela testandet från början. Vi läser är lånad från biblioteket. Allt klart och tydligt.
Books & dreams är en livsstilstidning, ett magasin. En Mama med boken som accessoar istället för barnet. Det är glossigt och snyggt. Jag tror att det är själva känslan av läslyx de (redaktionen) vill åt snarare än boksamlargalenskapen som jag ägnar mig åt. I ärlighetens namn är det inte så många reportage som lockar mig – Michael Connely, Lisa Jewel och Mikael Nykvist intresserar mig föga. Men det jag läser är välskrivet och texten om Chimamanda Ngozi Adichie är väldigt givande och jag stärks i min förvissning att jag måste läsa henne snart, typ nu.
Vi läser är en tidning för den hängivna läsaren, den som ägnar timmar åt böcker, har bra koll på vad som är på g och ständigt jagar nyheter och klassiker. Det är bokhylleporr, långa och korta reportage och små finurliga tips. Jag läser de flesta reportagen, de som inte är för långa. Och jag blir särskilt glad över att få veta mer om Elin Olofsson som skrivit Då tänker jag på Sigrid och att få en påminnelse om Boye-boken som ska komma. Vi läser andas så mycket kärlek till läsningen och läsarna att jag blir lite yr ibland.
Sammantaget: jag gillar Vi läser bättre men det betyder inte att Books & dreams är dålig. Den är bra på det den försöker göra och jag är nog inte ens i närheten av målgruppen (precis som jag aldrig varit Mamas). Lite mycket mainstream och deckare tycker jag att det är men det är väl det läsarna vill ha kan jag tänka. Vi läser känns som en tidning som delar med sig av sånt redaktionen gillar, Books & dreams ger det de tror att målgruppen vill ha. Två världar, två tänk. Jag gillar det ena, någon annan det andra.
Jag kan också säga att jag står kvar vid min ståndpunkt att boktidningar inte är något för mig såtillvida att jag inte prenumererar, jag längtar inte till utgivningsdatum och jag läser högst sporadiskt. Men testet gör troligen att jag kommer bli en mer frekvent lånare av Vi läser på bibblan. En timme i läsfåtöljen slår vi lätt ihjäl tillsammans, en trevlig timme dessutom.
Kul test! Jag har prenumererat på Vi läser och gillat den, köpte ett ex av Books & Dreams när det var någon kampanj på Adlibris, men den ligger fortfarande oläst. Är det titeln jag ogillar? Vadå ”och drömmar”? Vems drömmar? Drömmar om böcker? Drömböcker? Böcker om drömmar? Ska läsa den och se om jag ändrar mig! 🙂
Valet av titel är viktigt och jag har också fastnat på det där med drömmar. Antar att det är det där med livsstilen de vill åt, det är litegrann en tidning för dem som inte har så mycket tid till läsning som de skulle vilja.
På mitt förra jobb prenumererade vi på Vi läser. Stor arbetsförmån, insåg jag efter ett tag. Den enda av alla typ tjugo tidningar vi fick som jag faktiskt läste. Saknar den 🙁
Samma här, den och Svensk bokhandel är de enda tidningar jag läser av de biblioteket köper. Läser inte alltid men skulle också sakna om jag inte hade tillgång till den.
(Ogillar förresten namnet på Books & Dreams. Ett namn på engelska!? På en svensk tidning om läsning?!)
Visst är det lite konstigt men samtidigt genomgående i de där tidningarna (Mama, Passion for business, Family living, Books & Dreams…).
Books & Dreams är inte en tidning för mig och helt ärligt har jag lite svårt att förstå vilken målgrupp de riktar sig till. Det känns som att den spretar lite för mycket. Vi Läser är bättre, men den är också tydligt riktad till en målgrupp.
Håller med, B&D verkar rikta sig lite till de som inte läser så mycket men är intresserade av läsning… Lite snävt…
Vad trevligt med ett boktidningstest! Jag prenumererade på books and derams ”systertidning” mama när den var nystartad, och tyckte väldigt mycket om den tills jag tröttnade något år senare. Då hade det börjat kännas tjatigt med kändisar som berättade hur de fick sina barn att somna. Vill ädå skryta med att jag själv intervjuades i Mama några år senare när de hade ett reportage om att föda barn innan man hann fram till sjukhuset.
Nu får vi se om jag testar books and dreams eller inte. Vi läser låter som en mer intressant tidning, och den ska jag kolla in vid nästa biblioteksbesök. Angående Chimamanda Ngozi Adichie så ska du absolut ta och läsa henne snart! ”En halv gul sol” är fantastiskt bra.
Spännande med intervjun! Håller med om att Mama (snabbt blev tjatig), vet inte alls hur det är med Books… Eftersom jag bara läst ett nummer men eftersom de är upplagda på samma sätt så finns ju helt klart risken…
En halv gul sol ligger i den meterhöga läshögen, jag tänker till sommaren..
Hej
Jag tycker man kan jämföra vi läser och books and Dreams som att vi läser är en smörgås av fiber är books and Dreams en smarrig bakelse men jag måste erkänna att jag hellre läser books and Dreams än Bonniers litterära magasin
Det är så länge sen jag läste BLM men med min inställning till att läsa om läsning (bortaget bloggar då) så väljer jag nog som du. Bra liknelse, även om jag i verkliga livet kan föredra bakelsen framför mackan 😉