Springa med åror

springa med årorVi pratade om det där med att dras till böcker man egentligen inte orkar läsa. Och vad är jag då mest rädd för i hela världen? Att mina barn ska hamna vid sidan om, vara annorlunda, inte släppas in. Handlar den här boken om hur det är att ha ett sådant barn tror ni? Är jag också rädd för att själv inte höra till? Handlar den här boken om det också kanske? Gråter jag så hjärtat vill brista under stora delar av läsningen?

Men bortsett från det…

Barndom. Åh så Springa med åror doftar barndom. De där magiska somrarna när leken var aningslös, när något började bryta igenom, när vetskapen stod klar. De där olikheterna som kan finnas mellan barn som växer upp tillsammans, som de själva inte ser men som alltid tillslut förmedlas. Vad vet barn om klass liksom. Monika och Johanna tänker inte så, jag och mina kompisar tänkte inte så. Men det fanns där. Att de drack te och åt rostat bröd, att vi aldrig åkte på utlandssemester, att jag alltid kände mig lite fel och smutsig i deras föräldrars finrum, att det fanns saker som vi inte kunde förstå om varandra.

Springa med åror är en fantastisk berättelse om det där subtila som är klass eller social bakgrund, om smärtan i det även om vänskapen förstås inte är omöjlig. Den är också fantastisk om kärlek, mellan föräldrar och barn och mellan vänner. Jag hjärta Cilla Naumann, och det hade jag ingen aning om.

Springa med åror av Cilla Naumann. Albert Bonniers förlag

3 tankar på “Springa med åror”

  1. Jag gillar också Cilla Naumann! Har läst flera av hennes böcker och hon har något i sitt författarskap som tilltalar mig. Tror att det kanske är det där lite lågmälda som ändå säger så mycket.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.