Weirdo

20130411-142239.jpg

När det gäller Weirdo så förväntade jag mig lite Gillian Flynn möter Tana French möter Elizabeth Hand möter Minette Walters Skulptrisen (Å, den behöver jag läsa igen, det vidrigt obehagliga slutet…). Men jag måste nog tyvärr säga att jag blev lite besviken. Eller mycket.

Jag tror att det här kan vara en sån här gång när det är mer problem med kompatibiliteten mellan mig och boken än med själva boken. Jag hade feber när jag läste och kanske påverkade det min inställning (den kombon kanske bara passar på zombieläsning…)? Visst är det mörkt och skitigt och visst har den på ytan allt jag vill åt i en bok av trasiga människor. Men. Inledningen känns väldigt stolpig och jag kan inte riktigt förlåta det sen ens efter att jag blivit insläppt. Och mitt största men: jag saknar nerv. Jag kanske missuppfattar boken men ska den inte vara lite spännande? Är det meningen att jag när jag träffar en karaktär för första gången förstår att hen har en viktig och undangömd roll i dramat (och att jag dessutom förstår vilken roll)?

Det finns förstås saker som jag gillar också, jag har faktiskt förärat Weirdo ett medelbetyg i min läsdagbok, det är ingen dålig bok. Jag tycker om Corrine och sättet hon får växa fram under läsningen, jag gillar det där småstadliga, stämningen är från och till förfärligt och fantastiskt tryckt. Sånt gillas.

Ni andra som läst, vad tycker ni – är det Weirdo eller mig (och i så fall skyller jag på förkylningen!) det är lite fel på?

Weirdo av Cathi Unsworth. Kalla kulor förlag

8 svar på ”Weirdo”

  1. Nä men åh! Jag tokälskade den! Så mycket att det blev en favorit. Det är dock ingen nervbitande bok men jag gillade stämningen så. Plus att den var så smutsig och underbar miljö. Sen gillade jag storyn och hur den höll ihop jättemycket. Fast det kan vara en sådan bok som hänger på vilket humör man är på.

    Svara
    • Jag håller absolut med om miljön, den är alldeles fantastiskt och påtagligt skildrad. Stämningen gillar jag också men boken liksom tappar mig och jag hade svårt att ta mig in i början. Jag tror att mitt problem är en blandning av sinnesstämning och sjukt höga förväntningar. Kanske kan läsa om om sisådär tjugo år och tokälska jag också 😉

      Svara
      • Ja det där men höga förväntningar kan verkligen förstöra en bok. Jag hade faktiskt inga förväntningar alls vilket kan vara anledningen till att jag blev så förtjust i den. Den kom liksom in som en joker och överraskade totalt.
        Och ja det kan ju hjälpa att läsa om den i framtiden när du helt vad du tyckte om den 🙂 Ibland händer det ju att man totalt älskar en bok som man nästan hatat innan och tvårt om 😛

        Svara
    • Kul! Jag brukar också bli extra sugen att läsa om folk tycker olika, en måste ju avgöra vem som har rätt 😉

      Svara
  2. Nämen… va?

    Jag tokälskade liksom Lingonhjärta, men skulle aldrig drömma om att säga att det är dig det är fel på. 🙂 Det är knepigt, det där, med förväntningar. Jag fick Weirdo som en freebie från English Bookshop i höstas och läste utan att veta något eller ha några förväntningar. Får väl kanske ta på mig en del av skulden till din besvikelse nu, jag hyllade ju den rätt rejält. 😉 Tänker även att det kanske kan vara en översättningsgrej? Upplevde inte alls det där med att inte bli insläppt, tvärtom. Intressant hur olika man kan läsa och tolka en bok!

    Cathi Unsworth känns som ett extremt spännande författarskap. Har två av hennes tidigare romaner, The Singer (om sena 70-talets punkscen) och Bad Penny Blues (en noirliknande thriller om en Jack the Ripper-liknande mördare i Swinging London), hemma och längtar efter att läsa. För mig är hon lite av en brittisk Elizabeth Hand – okej, inte lika gudomligt briljant, men de delar den där skitiga punkigheten och det genreöverskridande. Sen ser hon sjukt cool ut också, very, very Goth, och jag älskar att ett Echo & the Bunnymen-omslag har avgörande betydelse för hur och var Weirdo slutar!

    Svara
    • Och där sammanfattade du precis den överförtjusning jag känner för tillfället gällande Cathi Unsworth. Hon verkar ju hur cool som helst på alla plan 😀 Har även jag siktat in mig på hennes tidigare böcker nu. Känner att jag bara måste läsa dem.

      Svara
    • Det kan nog absolut vara en översättningsgrej också, upplever iofs inga uppenbara problem med översättningen men jag kan tänka mig att stämningen blir mer påtaglig i original.

      När ni är sådär lyriska blir jag ju väldigt ambivalent, och framförallt önskar jag att jag väntat med boken. Just nu när jag håller på och ser de där Paradise lost-dokumentärerna känner jag att Weirdo är deras litterära tvilling och jag borde älska den därför om inte annat… Det är en förunderlig sak det där med läsning, upplevelse och smak 🙂

      När jag läser om Weirdo om sisådär tjugo år ska jag göra det med rejält lågt ställda förväntningar, kärnfrisk och på engelska 🙂 Och det är inte helt omöjligt att jag testar hennes tidigare böcker innan dess, de verkar ju väldigt intressanta…

      Svara

Lämna ett svar till Monika Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.