Jag orkar det mesta i läsväg. Skräms inte lätt, påverkas men låter mig sällan övermannas. Men så ibland händer det. Ibland måste jag avstå för att skydda mig själv. Nu har det hänt igen. Efter några kapitel av Onda flickor insåg jag att det här med största sannolikhet är en bok för mig, en bok jag kommer att älska. En annan gång. För jag orkar inte. De små flickorna, det där som jag vet kommer hända och beskrivas för mig. Jag kan helt enkelt inte. Priset (min själsliga hälsa) är alldeles för högt även om belöningen (läsningen av en älsklingsbok) kanske är fantastisk. Kanske när småfiktiviteterna är större, om den här föräldraskörheten någonsin lämnar mig… Kanske en annan sommar…
Tack och lov är andra tåligare än jag, här är några recensioner från Lingonhjärta, Dark places, Boktok73, Det mörka tornet och Skuggornas bibliotek
Och förresten! En bok som jag gärna vill tipsa om för de av er som läst Onda flickor, eller inte, är Gitta Serenys hemska och kloka Ohörda rop: Berättelsen om Mary Bell. Den har jag läst, hur nu det gick till – den handlar ju till och med om något så, mycket mer, förfärligt som verkligheten…
Åh, jag förstår PRECIS! Onda flickor var på gränsen även för mig, och jag läste med blödande hjärta och andnöd. Extra vidrigt då den lilla flickan var fyra år, exakt som mina döttrar. Men på något sätt tog jag mig igenom den ändå, mycket tack vare att det är en väldigt bra historia. Det tar dock på krafterna att utsätta sig för sådant här, och jag har full förståelse och respekt för att du känner dina begränsningar och lägger ner. Själv ska jag nog införskaffa lite fluff (chick lit eller väldigt lättsmält urban fantasy) att slicka såren med…
Och ja, Ohörda rop är så bra!
Jag tror att det handlar mycket om timing, ibland orkar jag igenom vad som helst (även om sånt här alltid är urjobbigt förstås), ibland funkar inte minsta antydan om barn som far illa. Allt har sin tid… Ochjag tycker definitivt att det verkar vara dags för lite fluff för dig 🙂
Förstår dig verkligen! Om du känner så ska du kanske vänta. Jag orkade mig igenom mest för att de andra delarna av boken är så inriktade på mediadrevet. Men man ryser för de där tillbakablickarna!!
Mediedrevet är ju alltid spännande att betrakta, kanske skulle läsa bara de delarna 😉 Eller så väntar jag tills jag orkar…
Ja, det är nog enklast så! 🙂
Jag drog trådar till såväl Mary Bell som den där hemska historien där två elvaåriga pojkar dödade en tvååring och inte minst till de hemskheter som hänt här hemma de senaste åren. Det var en fasansfull läsning, men vänta ut rätt mentala hårdhudade dagen. 🙂
Jag väntar ut den dagen 🙂 Det finns så mycket hemskt och verkligt att associera till, allt för mycket…
Jag förstår jag med helt klart! Det var knappast så att jag vågade öppna boken och jag har inga barn. Men den är verkligen värd sin tid den dagen du känner för att läsa den. tror absolut som du säger att många gånger handlar det om timing.
Jag var rätt känslig tidigare också för barn och djur som råkar illa ut men det har definitivt blivit värre sen jag fick barn och katt…
http://violensboksida.bloggplatsen.se/2013/05/16/9844599-utmaning-tjocka-bocker-lasta-och-olasta/