Vår kärlekshistoria inleddes på tåget… Mot Göteborg och någon avhandlingshandledning eller ett seminarium, vad vet jag? Det var framförallt resan när jag försökte dölja att jag grät hejdlöst över en bok…
Åsa Linderborgs Mig äger ingen är en självbiografi vilket naturligtvis gör det lite knepigt med identifikationen. Våra liv har på intet sätt varit identiska – det saknas till och med beröringspunkter förutom det där med livsväg. Åsa färdades ur ett arbetarklasshem och in i den akademiska världen precis som jag gjorde. Vi har vågat oss allra djupast in i det akademiska, doktorerat, disputerat och sen lämnat det bakom oss. Och i just den kraschen och i klassbeskrivningen känner jag ett släktskap så starkt att det överskuggar olikheterna i våra liv. Det finns något där i beskrivningen av föräldrarelationen också, även om alkoholism aldrig ens funnits i närheten av mina erfarenheter, det kan vara komplext, kärleksfyllt och tyst ändå…
Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Atlas
Också min favorit. Kanske dags att läsa om den.
Tyckte också så otroligt mycket om den här boken. Är också lite sugen på omläsning, men är lite rädd för att den inte ska vara riktigt lika fantastisk. Det är lite läskigt med omläsningar tycker jag.
Jag håller med om att omläsningar är läskiga, vet inte om jag vågar denna…
Jag älskade den boken!
Och jag som har så svårt för biografier….
Det har jag också men den är så mycket mer än en vanlig biografi 🙂
God bok. Lenge siden jeg leste den, kan ikke huske om jeg gren, muligens; jeg ble i hvertfall rørt.
Ja, den är mycket fin och gripande.