Förra året vid den här tiden skrev jag här på bloggen om hur mycket jag älskade nyutgivna Jellicoe Road. Nu tänker jag skriva en liknande kärleksförklaring av Melina Marchettas senaste svenska roman, Francesca. För de är båda fenomenala böcker på helt olika sätt.
Jellicoe Road är lite snårig och mystisk. Francesca är rakt på, enkel och vardaglig. Berättelsen om Francesca är berättelsen om mamman som drabbas av en depression och blir sängliggande, om Francesca som försöker överleva och styra upp familjen samtidigt som hon hanterar sin ensamhet, sökandet efter ett sammanhang och kärleken.
Jag älskar hur den romantiska kärleken hamnar i bakgrunden, hur vänskapen och relationerna i familjen är viktigast. Och så humorn, och värmen. Jag vet inte om det här är en gråtbok egentligen men jag var helt otröstlig där ett tag, helt tagen av Francescas ensamhet som jag känner så väl igen. Det finns så mycket i den här boken jag känner igen. Francesca är den jag kunde ha varit om jag vågat och vi delar flera upplevelser som jag inte tänker gå in på eftersom det blir för privat och utlämnande (av mig men också av sådant som bör vara fördolt i boken till en läst den). Jag känner igen den där rädslan för att sugas in i en psykisk åkomma och jag känner igen depressionen, vilken mardröm att hamna där som förälder!
Jag vet således inte om det här är en gråtbok för andra, men fenomenalt bra är den i alla fall. En av årets absolut bästa för mig och Melina Marchetta befinner sig just nu där uppe på toppen med John Green. Herregud så mycket bra ungdomsböcker det skrivs!
Francesca av Melina Marchetta. X-publishing
Ååååååååååååååh som jag älskar den här boken jag med!! Så fin och bra att jag just nu skrev världens sämsta recension. Har så svårt att skriva om något så fantastiskt <3
Det är jättesvårt att skriva om så här bra böcker, när en verkligen vill att alla ska förstå briljansen. Jag tycker du gjorde det riktigt bra jag 🙂
Och jag blev nyfiken på denna boken också (det gör inte min lässvacka mindre dock just nu (men jag hoppas på ändring snart))…
Den kanske kan vara en bra bok att inleda en ny läsperiod med när det känns som att svackan börjar ta slut? En riktigt fin bok är det hur som helst.
Ska jag ge Marchetta en andra chans tro? Var så besviken förra gången ju!!
Ja! Även om jag älskar ”Jellicoe road” så förstår jag ju vad du fastnade på. ”Francesca” är inte krånglig på något sätt, den är rakt berättad och fantastisk på ett helt annat sätt än JR.
Njaa…är inte alls övertygad faktiskt! 😉 Finns ju så mycket annat att läsa!
😉 Det finns det ju definitivt, kanske någon gång när du inte riktigt vet vad du ska läsa och den står där på en skylthylla i biblioteket och är alldeles grön och oemotståndlig…