Jag proklamerade redan när jag läst Caitlin Morans förra bok att hon blev min guru då. Och det är bara att konstatera att min kärlek håller i sig. När det gällde How to be a woman så var vi inte helt ense om allt som sades, men jag gillade hur det sas. När det gäller Morantologi är vi mer helt och hållet på samma våglängd. Jag vill vara Caitlin Moran!
Problemet med krönikesamlingar är att de är just krönikesamlingar. Det är texter staplade på varandra som inte är ämnade att läsas i tät följd. Och jag har problem med det också i Morantologi. Det blir lite överdos tillslut men det vägs till stor del upp av urvalet och att Moran introducerar varje krönika med en ofta slagfärdig minitext.
Allra bäst tycker jag förstås om när Moran går popkultur; när hon besöker Doctor Who-inspelningen, blir förälskad i Sherlock, dissekerar Downton Abbey (hur mycket jag än har älskat den serien så kan jag inte blunda för det löjliga längre) och ser Michael Jacksons begravning. Det är rent av briljant. Och så är det på sin plats att konstatera att Caitlin Morans man nog är någon slags hjälte…
Morantologi av Caitlin Moran. Albert Bonniers förlag
Oh, ytterligare en titel till ”att-läsa”-listan!
Läser den här just nu och jag kan inte annat än att älska Moran! Nej, man håller inte med om allt, men jag tror inte det är nödvändigt.
Och ja, hennes man måste vara någon slags hjälte… Hyser stor beundran för honom. 🙂
Mycket stor beundran 🙂
Oj, råkade visst klicka hem den. Skyller på dig.
Det går bra, skyll på mig du 😉
Är också sugen.