Favoritläsning: Poesi

Säg den värmlänning som inte pumpats full med Frödingverser och Ferlinord redan i koltåldern, eller i högstadiet i alla fall. Det är naturligtvis sånt som kan döda poesilusten hos vem som helst… Men inte hos mig. Jag älskade mörkret hos Dan Andersson, det sorgesamma skojet hos Gustaf Fröding och betraktelserna över döden och vardagen hos Nils Ferlin. Sen kan det naturligtvis diskuteras hur nyttigt det är för en tonåring att gå i lära om livet hos en samling män som valt att ta sina liv eller försvunnit in i galenskapen*, men likväl…

Det finns en kvinna också. Som inte är värmländska men som också dog allt för ung. En kvinna vars dikter jag skrev av i mina kollegieblock och deklamerade för mig själv. Med pondus. Fantastiska, älskade Edith Södergran!

Dagen svalnar mot kvällen…
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan…
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

Versen ovan kommer från dikten Dagen svalnar och den avslutas två verser senare med de kända raderna

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.

Som jag älskade det här (och med det här menar jag inte specifikt den här dikten utan hela Edith Södergrans författarskap). Och som med alla stora konstupplevelser har jag svårt att förklara varför och hur.

Idag läser jag alldeles för lite poesi av någon anledning, jag vet verkligen inte vad som är fel med mig. Tack och lov finns det sätt också för den late att njuta Fröding idag, behöver jag säga att jag älskar Mando Dias tolkningar (Fröding blir alltid bra tonsatt, liksom Ferlin). Det finns inte ord för hur mycket jag älskar Strövtåg i hembygden, lyssna och njut!

I 100-listan: Guitarr och dragharmonika av Gustaf Fröding, En döddansares visor av Nils Ferlin, Landet som icke är av Edith Södergran

* Här har jag blivit upplyst om att varken Ferlin eller Andersson tog sina liv vilket jag fått för mig (varför?). Skönt, det betyder ju dessutom att de alla utgör finfina förebilder också i mörkerhantering!

3 tankar på “Favoritläsning: Poesi”

  1. Ursäkta, men det är väl inga av de tre herrarna som “valt att ta sina liv”?! Och Fröding ramlade visserligen in och ut ur galenskapen med jämna mellanrum, men Andersson och Ferlin var fullt tillräkneliga. (Därmed inte sagt att man inte behöver galningar och självspillingar också, för att få en heltäckande lärarkår i livets skola. Det gör man förstås.)

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.