Langsommar: Svart sommar

Svart sommar är Maria Langs roman nummer nitton, utgiven 1966. Och den är som alltid mycket tidstypisk. Den synnerligen osympatiska Gunn Wellin uppenbarar sig i OP-klänning och hela boken inleds med en smått obegriplig uppvisning i sextiotalsslang.

20130521-204929.jpg

Svart sommar är en ganska tillbakalutad bok och semesterlunken märks verkligen till en början. Liket gör exempelvis inte sin entre förrän första halvan av boken är passerad vilket är väldigt sympatiskt. Det här är en av de där böckerna där Christer får semestern förstörd, mitt i mamma Helenas trygga omsorger tränger sig oron in och sen är det kört. Den här gången detektivar han dock med fru Camillas goda minne och sällskap vilket gör Svart sommar till en rätt avslappnad och “mysig” bok. Själva mordgåtan visar sig dock väldigt obehaglig, nästan ovanligt smutsig faktisk.

Svart sommar är ingen av Langs allra bästa men absolut ingen av de sämre heller. En mellanbok som jag inte läst på år och dag och där jag inte alls hade minsta aning om vem den skyldige var. Jag är förtjust i det här med berättande ur olika perspektiv och jag tycker att det fungerar riktigt bra i den här boken. Det är rent av så att jag saknar subjektiva Puck lite mindre. För en stund.

Svart sommar av Maria Lang. Norstedts

5 tankar på “Langsommar: Svart sommar”

  1. Oooh, den här vet jag står i hyllan i sommarstugan! Jag tycker den är lite charmig med sin utpräglade 60-talskänsla, samtidigt som mordgåtan som du påpekar är riktigt ruggig. Ska kanske ta och läsa om, för jag vet inte om jag heller minns mördaren…?

    Svara
    • Den förtjänar verkligen en omläsning, inte en av de bästa som sagt men helt klart har den sina (mörka) förtjänster. Här har Lang verkligen gripit sig an de värsta sidorna av sommaren, hur kan en inte älska det? 😉

      Svara
  2. Hur hinner du läsa allt du gör?
    Förutom att läsa privat försöker jag täcka in det som förväntas i en skolblogg…… och jag som du gillar serier -speciellt fantasy/sci-fi…

    Svara
    • Jag vet inte riktigt faktiskt… I år har jag haft ett sagolikt läsflyt och längtat efter läsning hela tiden. Jag tar alla tillfällen jag får, varje minut som inte går till jobb, familj, tv-serier och blogg läggs på läsning. Nyckeln tror jag ligger i att jag tvingas sitta stilla i en fåtölj och hålla barnen sällskap när de ska somna varannan kväll, det tar en till tre timmar av relativt ostörd lästid 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.