Veckans vampyr: En vampyrs bekännelse

Det är så länge sedan. Mitt allra första möte med vampyrerna. Jag bodde hemma (= mer än 15 år sen), lånade boken på vinst och förlust på biblioteket och redan efter första meningen var jag fast. Louis berättelse grep mig från första ordet, just för det direkta tiltalets skull, och sen släppte han inte taget. Jag var också den där journalisten…

20130531-171335.jpgMitt starkaste minne var sorgen, ensamheten och att det gjorde så ont hela tiden. Där var Louis andra födelse och uppvaknande till natten som grep mig väldigt starkt men dessförinnan också hans liv. Där var Lestat som kämpar som ett djur för att upprätthålla bilden av sig själv som okrossbar men som samtidigt utstrålar så mycket ensamhet att jag bara ville gråta. Och så är där Claudia. Henne har jag faktiskt gråtit över på riktigt. Hur tydlig vikten av moral också i det mest dekadenta av samhällen blir. Grymheten i att skaffa sig ett sällskap för sin egen skull. Ett barn. Claudias ilska, hat och förtvivlan mot alla dem som får växa till kvinnor och mot dem som skapat henne är så stark att den berör mig än.

Jag tror att det är omöjligt att överdriva betydelsen av Rices böcker för den senare vampyrvågen. Så många följer hennes regler och visst känner vi igen Lestat i såväl Eric (Southern Vampire Mysteries & True Bood) som Spike (Buffy tVS)? Louis har väl fått stå modell för de plågade vampyrerna, som Angel (BtVS), Edward (Twilight) och Stefan (Vampire Diaries), men originalet är betydligt mycket coolare. Han är den skuldtyngda vampyren, minus all mesighet…

Jag har också läst några ytterligare delar av Anne Rices Vampyrkrönika men minns inte så mycket av dem. Någon som är begåvad med bättre minne, är de värda en omläsning?

14 Replies on “Veckans vampyr: En vampyrs bekännelse

  1. Nattens furste är VÄL värd en omläsning, den är ännu bättre än En vampyrs bekännelse tycker jag. Övriga i serien kan man nog däremot hoppa över, iallafall efter bok nummer tre. Gillade aldrig hur det spårade ur med kroppsbyte och gud/djävulen… 🙂

    1. Visst är väl Nattens furste andra boken? (har bara läst dem på engelska och minns den som The Vampire Lestat). Hursomhelst är den absolut värd en omläsning tycker jag! Jag älskade delar av The Queen of the Damned men kanske inte precis allt, men även den har jag läst om och den höll. Men håller med ovanstående talare, resten är väl “nja”…

    1. Det är min minnesbild också, kommer dock inte ihåg hur många böcker jag egentligen läste… Dags att uppdatera samlingen lite tror jag…

    1. Jag vet, önskar att det vore en egen bild ur bokhyllan och inte en lyckosam bildgoogling… Vill också ha!

  2. Håller på med “The Vampire Lestat” nu och gillar den betydligt mer än “En vampyrs bekännelse”. Har fått en helt annan bild av Lestat nu och blir nästan sugen på att läsa om “En vampyrs…” eftersom Lestat själ dissar den fullständigt i boken. 😉 Luis upplever jag nästan som lite gnällig och Lestat som hänsynslös, men så enkelt är det ju faktiskt inte. Är glad att jag fortsatte läsa serien, ska även läsa tredje delen tänkte jag. Får se hur länge jag tycker serien funkar.

    1. Lestat är en väldigt intressant karaktär och jag minns också att jag gillade att lära känna honom bättre i del två. Helst skulle jag vilja äga dem i den där snygga utgåvan som pryder blogginlägget…

  3. Kom på mig själv med att inte ha läst någon av böckerna. Jag älskar dock filmen 😀 Jag lånar med den direkt! Jag hoppas på samma uppenbarelse som jag fick när jag läste Dracula 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.