Heja, heja

20130622-111212.jpgJag lånade Martina Haags Heja, heja för att uppnå någon sorts inspirationsnivå när jag bestämt mig för att börja springa. Eh, va, börja springa!?! Du!?! utropar vän av ordning (eller vän av mig iaf) helt och hållet motiverat. Och ja, helt out of caracter så har jag börjat springa (eller “jogga som betyder låtsasspringa” som min mycket klarsynta yngsta unge konstaterade). Och det gör ont, jag behöver definitivt all pepp jag kan få.

Men av Martina Haag får jag typ ingenting. Hon springer i converse i första kapitlet/krönikan och tar inte ens upp hur ont hon måste fått av det. Hon har inte en enda “hjälp jag spyr snart i skogen”- incident, inte en enda svartnar för ögonen-upplevelse… Hon verkar ha begåvats med en “jag springer första gången och upplever psykiskt motstånd men se redan dagen därpå går det bättre och några veckor senare springer jag ett maraton”-upplevelse. Typ. He? Grattis Martina Haag.

Heja, heja gav mig varken pepp eller något annat (nu är jag väl lite elak, helt värdelös är förstås inte boken men jag saknar humorn – det blir aldrig vare sig särskilt roligt eller inspirerande – väldigt mycket, den brukar hon ju vara så bra på annars) men heja mig för att jag springer vidare ändå! Jag borde kanske skriva en bok om det. Min nakna sanning, alla kämpiga smärttimmar. För sakens skull borde jag kanske sprungit min första kilometer i converse, som en sann bokbloggare. Och sen gjort en grej av knäoperationen…

PS: Om någon är intresserad av att läsa om löpning så kan jag av alla de böcker jag läst/bläddrat rekommendera Malin Ewerlöfs bok Bli en bättre löpare som funkar uppmuntrande också för totala nybörjare. DS

14 Replies on “Heja, heja

    1. Tack, jag är imponerad själv och sanningen är den att jag började nästan bara för att visa mig själv att jag visst kan fast jag aldrig trott det 🙂

  1. Hahahahaha! Jag tänkte också börja jogga nu till hösten(Arg-våren) då vi flyttar ut i det gröna och känner att jag också kommer behöva något som liknar: “Min nakna sanning, alla kämpiga smärttimmar” då jag minns hur det var för några år sedan då jag försökte mig på jogginglivet. Väldigt snyggt namn för övrigt 😀 Men tills jag väntar på den så ska jag kolla in “Bli en bättre löpare” 🙂
    Tack för tipset!

    1. Varsågod och lycka till! En behöver verkligen bli lite inspirerad och peppad ibland men tar en sig förbi de där tunga dagarna så är det ju faktiskt riktigt härligt 🙂

  2. Men vilket sammanträffande! För några veckor sedan lyssnade jag på ljudboksversionen av Heja Heja av precis samma anledning som du. Tyvärr gav inte boken särskilt mycket, och jag har ännu inte börjat springa. Däremot har jag tagit några snabba promenader i en skog nära dig.

    Jag är verkligen imponerad av att du börjat springa, och ropar Heja heja så det hörs över hela byn. Bra jobbat!

    1. Snabba promenader är icke att förakta, jag gillar promenader i skogen väldigt mycket och försöker hinna det så ofta som möjligt. Som meditation.

  3. Läste också den här nyligen i samband med att jag fått för mig att ta ett krafttag för hälsan och motionen, men nja ut och springa kommer det nog inte bli – och håller med dig, sådär jätteinspirerande var inte boken – men lycka till med ditt springande! 🙂

  4. Jag har precis bestämt mig för att börja träna igen. Kanske kan vara en idé att läsa Ewerlöf. Hon är för övrigt coach vid ett tillfälle inför det ToppLopp jag ska springa i september. Men så mycket lust till löpning har jag inte så jag är villig att vara med på en av hennes träningar, även om den säkert är jättebra.

    1. Jag kan rekommendera den, iofs är den väl mest inriktat mot dem som tränat en del men den funkade inspirerande i alla fall på den här novisen 🙂

  5. Jaha, då skulle den nog inte funka på mig heller. Men Murakamis “vad jag talar om när jag talar om löpning” är riktigt bra, även om jag inte lyckades börja jogga efter den.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.