Like this, for ever

20130628-130920.jpgNär Bokbabbel introducerade S. J Bolton för bokbloggsmaffian var jag lite sen att hänga på. Jag försökte läsa Ond skörd men det förfärliga barn som fara illa-temat stoppade mig efter bara några sidor. Vilket förstås får ses som ironiskt med tanke på den bok jag nu satt i mig… Det var med Lacey Flint jag verkligen hittade Bolton och det var djup kärlek vid första ögonkastet. Visst var Nu ser du mig förvirrad, innehåller bitar som framkallar illamående och långt ifrån perfekt men den var spännande. Jag tycker om allt som ligger på, och skildrar gränsen till, galenskap och jag fick verkligen en känsla för Lacey, hennes smärta och mörker. Allt var så galet skitigt och hemskt. Xxx var också spännande och superläskig (ja, den skrämde vettet ur mig, ok!?!) om än inte riktigt lika tät.

Efter blandade omdömen förväntade jag mig inget särskilt av Like this, for ever. Det är ändå en ok bladvändare, spännande. Men eftersom det är en så oerhört intrigdriven bok är det bekymmersamt att jag upptäcker både mördare och motiv så oerhört tidigt (det händer att jag gör det ibland när planteringarna är allt för uppenbara och för det mesta funkar det ändå eftersom andra saker än gärningspersonens identitet är viktigast). Visst är det fortsatt spännande (jag kan ju inte vara säker på att jag gissat rätt förrän vi är i mål) men det saknas djup. När det kommer till relationerna är det rätt mörkt och tomt. Tulloch goes soft barnlängtare som inte kan få jobbet gjort, Joesbury är bara mesig och Lacey är helt obegriplig i sin relation till honom (och hela världen), varför kan hon inte bara berätta, be om hjälp? Och varför krävs det alltid en unge för att öppna upp kvinnors hjärtan? Utseendefixeringen irriterande men jag tycker det är värre att jag inte riktigt får krypa innanför någons skinn, utom möjligen Barneys. Hon kan ju skriva på djupet och det personliga mörkret, varför gör hon inte det då?

Vad gillar jag då med boken? Jag älskar Barney! Och hur London blir väldigt levande, och väldigt mörkt genom Boltons ögon. Nu hoppas jag att vi får ta en gemensam paus från Lacey för att väcka det där intresset (Boltons och mitt) och värmen igen. Jag vill gärna känna att jag gillar henne när jag läser om henne och besatt hårdträning som lösning på psykiska problem kanske funkar i realiteten men det blir lite trist i bokform. Like this, for ever är inte det magplask jag fruktade, men det är långt ifrån högsta Boltonklass. Men jag har inte gett upp…

Like this, for ever av S. J. Bolton. Bantam Press

Andra om Like this, for ever: Dark places, Bokbabbel

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.